HANSON: Det skaver i mig – stoppa cirkusen

Ny hockeysäsong. Och nu är även lånecirkusen igång. 

Spelare skickas hit och dit. 

Ibland med löften om att de ska vara där en hel säsong – men de blir ändå tillbakakallade förr eller senare. 

Hugo Pettersson gjorde hattrick för AIK i fredags och påbörjade en väg mot att bli en ny supporterfavorit. 

Några dagar senare är han inte ens kvar i laget.

Vad känner supportrarna över det? Det blir en parodi.

Själv känner jag bara en nedstämdhet och besvikelse över ligans klubbar och passionerade supportrar ska behöva dras med det här farmarlagsliknande systemet. Det sänker ligan som helhet.

När reglerna om säsongslån infördes var det med syftet att begränsa hattandet med alla unga spelare som skeppas hit och dit. Säsongslån skulle göras klara före säsongsstart och spelaren skulle inte kunna kallas tillbaka ”utan HA-klubbens medgivande”, sades det.

Sedan har det blivit som det alltid blir i svensk hockey – det tummas lite på reglerna lite här och där.

Exemplet med Felix Nilsson, där Oskarshamn stod upp mot Rögle om att spelaren minsann inte skulle kallas tillbaka mer än överenskommet, fick andra SHL-klubbar att dra öronen åt sig – den situationen ville de inte råka hamna i också. Så nu lånar SHL-klubbarna ut sina spelare på säsongslån som kan avbrytas när som helst.

Samtidigt: HA-klubbarna är naturligtvis inte tvingade att låna spelare från SHL. De skulle kunna säga nej, och satsa på sina egna kontrakterade spelare, och fylla på med juniorer när det behövs.

Men det är klart att det lockar att ta in en mer etablerad spelare till en så billig kostnad som ett SHL-lån är.

Systemet är gjort för det här. Det är fritt fram att värva spelare större delen av säsongen. Det är ett enormt ekonomiskt glapp mellan SHL och HA, som gör att mer eller mindre alla spelare vill till SHL i första hand – du tjänar generellt mer om du sitter på bänken i SHL än har en topproll i HA. SHL-klubbarna i sin tur vill gärna ha breda trupper, men då behöver de kunna låna ut spelare som inte tar plats.

Även i HA har klubbarna pressen på sig att vinna varje kväll. Där finns ambitioner, men inte pengar – klart att det lockar att låna in en SHL-spelare ett par matcher då. Särskilt när konkurrenterna gör det. 

Sportcheferna är också pressade att agera om resultaten inte går vägen, eller om man ser en risk att förlora en match. Det går inte många matcher in på säsongen förrän det pratas om att värva den, skicka den och låna ut den. 

Pratar du med en sportchef om det här, så säger de bara att det är så det fungerar, och de gör allt de kan utefter förutsättningarna för att nå resultat.

Systemet nyttjas också på olika sätt, vare sig det verkligen behövs eller inte. 

AIK lånade in Hugo Pettersson (och Erik Aterius från Hockeyettan) när man hade skadekris bland forwards.

Mora lånade in Dennis Altörn från Leksand fastän man redan hade fullt lag – Jesper Norbäck hamnade på bänken.

BIK lånade in Noel Fransén från Färjestad, vilket ledde till att Sander Vold Engebråten och Jonatan Lundgren blev sjundeback. 

Anledningen: Att vinna matcher är alltid nummer ett.

Kanske är det dags att bara stoppa den här lånecirkusen helt och hållet.

Flera klubbar har U20-lag på högsta nivå – använd de spelarna när det krisar. Har man inte det – då får man ta in någon för resten av säsongen, eller spela med färre antal spelare. 

Möjligheten att hela tiden kunna värva nya spelare leder till ett bristande tålamod, stress bland klubbarna och dessutom en ökad lönekostnad, eftersom det pressar sportcheferna att agera. SHL-klubbarna kan dessutom fylla upp sina trupper mer än tillräckligt, eftersom de kan låna ut de som inte får speltid. 

En stigande trend är att knyta upp en tredjemålvakt, som man har på lån i HA under säsongen, som Leksand, HV71 och Malmö har gjort.

Vad händer om HV71 plötsligt vill kalla in Olof Glifford från Oskarshamn, eller Malmö vill hämta tillbaka Oskar Blomgren från Nybro?