HANSON: Det talar för AIK i nagelbitaren

Hur länge orkar de?

Ja, tredje raka förlängningen mellan de här lagen i semifinalserien. AIK hade ledning med 2–0 efter matchstraffet på Johan Motin som man nyttjade till att göra två mål. Men man kunde inte hålla undan. Hampus Plato reducerade i powerplay och med plockad målvakt och spel sex mot fyra kunde Simen Andre Edvardsen styra in 2–2. 

För mig kan man se det på två sätt – antingen är lagen så jämnstarka att de inte lyckas avgöra på varandra, eller så saknar båda lagen spetsen och förmågan att avgöra. Vilket ben jag ska stå på vet jag inte riktigt. Men när man kan jämföra med den andra semifinalserien, DIF–SSK, så lutar jag nog åt det senare. 

Den här semifinalserien har inte riktigt samma spets. 

Samtidigt är det också två lag som har ungefär samma styrkor och de tar ut varandra. Båda lagen har svårt att hålla i spelövertag och momentum över längre perioder. Dessutom tröttar de ju ut varandra.

Så här många perioder har de fyra semifinallagen deltagit i hittills i slutspelet:

AIK 43
BIK 42
SSK 32
DIF 29

Det borde väl ändå ta ut sin rätt till slut, eller?

Vilka stack ut mest?

Jag vill lyfta målvakterna. Victor Brattström och Samuel Jonsson visar en enorm kyla och förmåga att kliva fram när det behövs. Vem av dem som är bäst, nej det tycker jag är för svårt att svara på. Båda har gjort avgörande räddningar och båda är en stor anledning till att det är så jämnt som det är. Där ska även Lars Volden nämnas, som delat på det med Jonsson. 

Ta bara Brattströms jätteräddning här i förlängningen.

Vad saknas?

Båda lagen behöver få igång fler spetsspelare. 

AIK fick nu mål från Christoffer Björk och Oscar Nord, vilket var välkommet. Innan har det ju nästan bara handlat om Scott Pooley och Gerry Fitzgerald. 

Spelare som Oliver Tärnström, Daniel Ljungman, Lukas Zetterberg och Daniel Muzito Bagenda måste få igång produktionen. 

BIK har samma problem. Nästan allt handlar om Hampus Plato och Christoffer Jansson. Men Eskild Bakke Olsen, Alexander Ljungkrantz, Theodor Pistek kämpar också för att komma igång. 

Ingen av de ovan nämnda är dåliga, de är inte osynliga, de har lägen – men det studsar emot, man träffar stolpen och man lyckas inte vara kliniska nog. 

Till slut var det just en av dem – Zetterberg – som avgjorde.

Det lag som får någon mer att komma igång kommer gå vidare.

Vilket lag har övertaget nu?

Vi kommer närmare och närmare svaret på den frågan. 

AIK vann den här matchen och har ledningen med 3–2, så det är klart att det lutar mest i den riktningen. 

Men det här är så jämnt och ovisst att det är jättesvårt att se vilken riktning det pekar. 

Jag tycker dock att AIK skapar lite mer och tycks ha lite mer spets, man har lite mer marginaler mot sig – och kanske väger det över mot dem till slut. 

Nu kan de avgöra på fredag på Hovet. Men räkna med en nagelbitare igen.