Torsdagskväll i Hockeyallsvenskan.
Nykomlingen Troja-Ljungby på besök mot ett trött Modo som glömt att det finns en grundserie i flera månader fram till slutspelet börjar.
Vi såg signalerna mot Västerås i fredags. Och nu upprepade sig fiaskot.
Skulle jag vara Modo-supporter skulle jag vara orolig över hur laget uppträder här och nu.
Bottennivån säger något om ett lag.
För andra kvällen i rad är det ett lag som inte kommer upp i samma motivationsnivå som motståndarna.
Det här säger allt om Modo.
Den här kvällen blev de utbuade av sina egna supportrar och det förtjänar de.
Ingen visade någon vilja att vinna.
Tyler Kelleher?
Emil Larsson?
Gerry Fitzgerald, i sin debut?
Och varför ställer man inte Adam Werner i mål?
Inget ont om Edvin Olofsson – men målvaktsvalet säger också allt.
Man tog inte Troja hemma på allvar.
Det kommer säkert vara en enorm skillnad mot Södertälje på lördag – det förväntar jag mig.
Men Modo kan inte kasta bort poäng på det här sättet.
Nu prövas Mattias Karlins ledarskap.
Han måste få det här laget att förstå vad som gäller.
Troja ska hyllas. Jag har själv sagt i poddar och i text att de är för bra för att ligga sist.
Därför var också den här segern väntad. Det här var en uppgift som passade dem perfekt. Bortaplan, helt utan förväntningar. Där tror jag det passar dem som bäst.
Det är ett lagbygge med kvaliteter och jag gläds särskilt över att Jonathan Wikström är involverad över framgången – han har förtjänat det och jobbar hårt i tvåvägsspelet, men kan även göra poäng och har haft bud på mer. Det här var hans femte och sjätte mål för säsongen och kanske är det lite retroaktiv utdelning också för Troja.
Samtidigt förtjänar de den här segern med tanke på hur många gånger de haft ledningen inför den tredje perioden.
Modo var faktiskt ett lättfällt byte så som de uppträder just nu.
Troja kommer inte hamna i kval – det är jag säker på.
Men kommer Modo gå upp i SHL?
Nej, de har en resa att göra för att komma dit.
