Södertälje har blandat och gett på försäsongen. Senaste veckan stod man för två ganska bleka insatser, och under träningsmatcherna har man också märkt av att vissa spelare inte riktigt varit på topp.
Fler och fler klagar över den långa försäsongen, att den skulle kunna kortas ner några veckor och att man kan lägga seriepremiären tidigare. Om någon på allvar kommer göra något åt det återstår att se – jag tror det när jag ser det – men en konsekvens är att spelarna inte har inställningen fullt ut i träningsmatcherna och att lagen även vilar spelare.
När jag pratade med Patrik Zackrisson förra veckan efter matchen mot AIK log han och sade lite ironiskt att det var ”kul att spela ännu en träningsmatch” – en kommentar som sade det mesta.
Men i den här matchen kom SSK ut och såg ut som ett lag som hade något att bevisa. Rutinerade backen Niklas Arell sade i en av pausintervjuerna att man efterfrågat med intensitet och fysiskt spel, med en dryg vecka till seriepremiär. Det tyckte jag märktes. SSK hade mer fart och beslutsamhet i spelet och tycktes just vilja gå in hårdare och uppoffrande än i flera av de senaste träningsmatcherna.
Kanske ville man visa för sig själva att det spelet finns där. I så fall fick man några bra svar i den här 5–3-segern.
Nordamerikanernas bästa match
Brett Stapley och Mitch Lewandowski gjorde 1+1, men den här punkten handlar inte om att de gör poäng, utan om hur de och Cole Fonstad agerade och såg ut spelmässigt. Stapley har hela tiden varit den som stuckit ut mest för mig, och jag tycker mer och mer att han ser ut att kunna ersätta Nicolai Meyer rakt av i offensiven och i powerplay.
Men nu tyckte jag mig se mycket mer fart och framförallt bättre tajming även från Fonstad och Lewandowski vilket gjorde att de kunde visa mer av vad de kan än förut.
Det enda jag som gör mig fundersam är om de kan hantera ett mer fysiskt spel, som det mycket väl kan bli när serien börjar. Så här långt tycker jag att särskilt de två sistnämnda flyttats på lite lätt i närkamperna ibland.
Direkt farligt och vårdslöst
Oskarshamns back Ville Jonsson pucklade på Mitch Lewandowski som inte såg ut att slå ett enda slag tillbaka – och dessutom tog Jonsson en nacksving på motståndaren så att denne föll till isen med huvudet före. Vårdslöst och farligt, eftersom Lewandowski redan hade blivit av med hjälmen. Situationen gick väl, men kunde ha slutat riktigt illa.
Fina finska kedjan
IKO har hittat några riktigt intressanta formationer inför säsongen. Den med Herman Träff, Joel Svensson och Viggo Nordlund har jag tjatat om nu ett tag, och eftersom Nordlund inte var med här så fick vi inte se dem i deras genrep.
Däremot var Svensson med och gjorde mål i en PP-uppställning som såg spännande ut. Pontus Näsén på backen, Joni Ikonen till vänster, Teemu Lepaus till höger som playmaker, Svensson centralt och Hampus Karlsson framför mål.
Finska kedjan med Lepaus, Ikonen och Linus Nyman är också något att bygga vidare, helt klart. Deras spel fram till 2–2-målet visade på att det finns fin kemi även där.
