Det borde vara den mest givna värvningen i hela hockey-Sverige den här sommaren. Ändå har det funnits en osäkerhet kring Patrik Zackrissons återkomst till Leksands IF.
Som sportchef i ett hockeyallsvenskt LIF borde ”Zacke” vara självklar. Han har allt man kan begära av en tvåvägscenter, han har ledaregenskaperna och han har klubbhjärtat.
Särskilt det sistnämnda har en tendens att ibland innebära att man tvingas gå ner i lön, snarare än tvärtom, för att spela för sitt lag. Leksand har redan försökt snåla med Zacke en gång. Om laget hade hållit sig kvar i SHL med honom i laget, kommer vi aldrig få veta. Men som lagkapten och ledare hade han ökat chansen – det är jag helt övertygad om.
Nu var man på väg att göra det igen. Jag fick tidigt höra att Zacke hade tackat nej till Leksands bud och att det mesta pekade på spel någon annanstans.
Förhandlingstaktik? Säkert. Men det hade varit hål i huvudet att inte ha Zacke i ett Leksand som behöver just allt han står för. Särskilt när det är just centrarna som är det största frågetecknet i Leksands lagbygge.
Förutsatt att parterna nu kommit överens, som Expressen har uppgifter om, så får Leksand en center som kan spela i alla spelformer och ta vilken roll som helst, oavsett om det är första- eller fjärdefemman. Den självklara profilen att skicka fram både när det ska göras intervjuer i media eller tas en avgörande tekning i slutsekunderna.
Det finns egentligen bara en sån spelare på marknaden och det borde vara en icke-fråga att ha honom i laget, nu när man söker stabilitet och en snabb väg tillbaka till SHL.
Det krävs nu för Leksand
Men Leksands sportchef Jesper Ollas har en hel del jobb kvar att göra. Leksand ligger absolut inte i pole position vad gäller lagbyggen i Hockeyallsvenskan. Målsättningen är extremt högt satt, på gränsen till orimlig. Ollas behöver fylla på med spetsspelare på de luckor som är kvar.
Målvaktssidan känns som den mest säkra, med Marcus Gidlöf och Robin Christoffersson har LIF ett par man borde kunna gå tryggt med under hela 2026/27. Backsidan är spännande men också osäker. Victor Sjöholm är det mest säkra kortet för mig, medan Fred Nilsson och Alexander Lundkvist också är stabila pjäser. Jag gillar att Ollas försökt spetsa och krydda till det rejält med Riley McCourt och Carter Berger, två backar som kan gå utanför boxen – men de har inte spelat i Sverige tidigare.
På forwardssidan är Tyler Kelleher och Åke Stakkestad två spelare som alla lag hade velat ha. Oskar Lang kan få en nytändning och hitta den offensiv han inte riktigt fått att lossna i SHL – hans spelstil skulle kunna passa perfekt i HA. Men i övrigt är det ungt och orutinerat, och jag undrar hur många poäng Ollas faktiskt tänkt sig att få från Oliver Dejbjerg Larsen och Jonas Lagerberg Hoen, som knappt spelat seniorhockey förut.
Det krävs minst två riktigt bra nyförvärv för Leksand nu, och sannolikt kommer det bli utländska spelare. Där måste man verkligen pricka rätt, och trots allt är Jesper Ollas relativt ny i att bygga lag som sportchef på den här nivån.
De två lagen som sticker ut
Tittar man runt i ligan så är det två lagbyggen som sticker ut tydligt – det är AIK och Södertälje.
SSK har nu presenterat Tarun Fizer som en spetsvärvning, och i skrivande stund har de ligans bästa forwardssida på papperet, enligt mig. Spetsen är fin hos andra lag, inte minst AIK som har Tyler Vesel, Scott Pooley och Oliver Johansson. Men SSK är inte långt efter i den lagdelen, som förutom AJ Vanderbeck och Daniel Muzito-Bagenda har Nolan Stevens och Carter Souch. Plus ett ännu bättre djup ner i andra- och tredjekedjan, där man kan hitta Teemu Väyrynen och Linus Skager.
Robin Kovacs hade lyft AIK till solklar etta även gällande forwardssidan – men än så länge är det osäkert om AIK kan komma överens med stjärnan.
Just nu är det Södertälje och AIK som gör en kapprustning för att ta SHL-platsen nästa vår. Båda har en riktigt bra förstemålvakt, AIK har på papperet en vassare backsida men SSK är väl rustade även där.
Det är upp till konkurrenterna att försöka komma ikapp. Förutom Leksand handlar det förstås om Modo, som också har flera luckor kvar. En hel förstakedja ska in där.
Jag har definitivt förtroende för att Henrik Gradin drar lärdom av de senaste åren och vet vad han behöver hitta. Men vi är trots allt i slutet av juni och det kräver sin sportchef för att hitta tre toppspelare nu.
Det är några mycket viktiga veckor som väntar för Ollas och Leksand, samt för Hinken och Modo.
I ligan lurar även lag som Bofors, Kalmar och Oskarshamn, som också verkligen försökt bygga om och spetsa till det för att utmana uppåt, och som är så gott som klara med sina lag.
Om inte Leksand och Modo får in starka spetsspelare på de sista luckorna, då kan jag faktiskt se dem passeras och inte ens vara givna på topp sex i tabelltipset.
