Bottenstriden lever.
Det såg riktigt mörkt ut ett tag för HV71 och Modo, och det är fortfarande en bra bit upp.
Båda lagen har dock fått till ett tydligt trendbrott, på olika sätt.
Viktigast av allt: båda lagen vinner matcher i just det tempo som vi pratat om (minst varannan match) att de måste göra för att ha chansen att klättra över strecket.
Modo släppte visserligen in fem mål i går mot Skellefteå, och bjöd bland annat på ett jättemisstag.
Men shit happens – Modo lyckades sedan nästan hämta ikapp 1–5, och nu tittar jag med det lite större perspektivet. Man har stramat åt defensiven och fått effekt på det. Det läcker inte lika mycket och självförtroendet kommer öka hos spelarna.
Det märks redan. Mikkel Aagaard och Jesper Olofsson är klart bättre och jag tror bara det är en tidsfråga innan fler kommer ta efter. David Bernhardt och Theodor Niederbach börjar också spela bättre.
Särskilt Bernhardt är en sensation sett till formen, från att ha varit riktigt under isen har han nu gjort sex poäng på senaste fem och är 9–0 (!) i plus/minus under dessa matcher.
Det är precis vad Modo saknat – spelare som kliver fram och tar ansvar. Men tränaren Mattias Karlin har återigen visat att han kan trycka på rätt knappar.
Fyra vinster på sju senaste är ett utmärkt formläge för Modo, särskilt eftersom Malmö samtidigt bara har två seger under samma tidsperiod.
Bästa jag sett av HV71 den här säsongen
HV71 vann ännu en match och flög fram mot just Malmö i går. Fyra segrar på fem senaste är riktigt starka papper och det verkar som att laget hittat något nu.
Första perioden var det bästa jag sett från laget på evigheter och där och då trodde jag att de skulle köra över Malmö.
Man spelade sig ur lägen, passningarna satt på bladet och tempot hölls uppe i allt man gjorde.
Daniel Marmenlind var vass i målet och mycket tack vare honom kunde skåningarna få med sig en poäng, spelet jämnades ut och när HV inte fick utdelning framåt så kom till slut kvitteringen.
Men ja, jag är imponerad av hur HV71 vänt på detta. Det var inte länge sedan laget förlorade med 1–6 hemma mot Brynäs och 2–7 mot Färjestad. Efter de matcherna undrade man hur tusan det här ska sluta och hur mycket djupare ett lag kan sjunka.
Vändningen kom när man kom tillbaka från 0–2 till seger hemma mot Örebro omgången efter, sedan slog man Modo borta med Olof Glifford i mål och nu har man två raka 2–1-segrar efter tajta matcher där Glifford varit riktigt bra.
Hur länge man kan förlita sig på en 19-åring är svårt att veta, men nu har det inte handlat om att man vunnit matcher tack vare att målvakten stått på huvudet, utan vinsterna har varit rättvisa och kommit efter bra spel. Därför segrarna ingen slump.
Henrik Borgström är nog den utespelare jag är mest imponerad av, hur han dominerar spelet just nu. Men även Joey LaLeggia (26 minuters istid i går) och Jonathan Ang är spelare som övriga kunnat ta rygg på.
När även Oscar Engsund och Mikael Seppälä börjar spela så robust som de ska så är det tecken på ett lag mår bättre än på länge.
Uppsidan är enorm och jag tror att Malmö men även andra lag ovanför strecket kan börja snegla nervöst över axeln.
Nu väntar en tuff sista match före landslagsuppehållet för både HV71 och Modo. Modo tar emot Brynäs hemma, HV71 med sitt svaga bortafacit åker till Ängelholm.
Men oavsett hur det går där så är trendbrottet redan här.
Bottenstriden lever.
