AIK har startat med sex vinster på sju matcher. Det är så långt den bästa starten som AIK stått för sedan man åkte ur Elitserien våren 2014.
2018/19 och 2015/16 startade man också starkt – med fem vinster på de sju första matcherna. Gemensamt för de åren: båda gångerna vann AIK serien och var på gränsen till avancemang uppåt.
Nu ska vi inte gå händelserna i förväg – men det säger något om detta AIK.
Här listar jag xx som talar för, och xx frågetecken
Kollektivet
AIK har ett starkt lagbygge med många spelare som kan bidra med både poäng och det så viktiga, oglamourösa jobbet som Viktor Tuurala kräver. Det är ett lag fyllt av starka tvåvägsspelare med offensiv skicklighet – egentligen ingen i laget är enbart offensivt präglad. Även det profilstarka nyförvärvet Ryder Rolston har en bakgrund av att spela i en roll längre ner i laget och han har pratat med Hockeynews tidigare om sin karriär, motgångarna i AHL som fick honom att flytta till Sverige och hur det faller sig naturligt för honom att vara stark i alla delar av spelet. Då kan man, tycker jag, också köpa att en spelare som Rolston inte gör mål eller poäng i exakt varje match – eftersom han bidrar med så mycket annat.
Stark grupp
Det tycks helt enkelt inte finnas några större divor i det här laget, och redan under försäsongen när jag rörde mig kring träningarna pratade spelarna om att man har fått ihop en riktigt bra grupp, med en sammanhållning som tidigt visat sig vara något speciellt. Det är en bild som även andra personer kring laget, som inte är spelare eller tränare, vittnar om.
Försvaret
AIK är så här långt bäst vad gäller insläppta mål och fjärde bäst i förväntade insläppta mål i serien. Man släpper visserligen till relativt mycket skott, men statistiken visar att man är i toppen vad gäller hur många avslut i farliga områden som släpps till. Det är starka papper, även om det är tidigt på säsongen och man inte har mött alla lag. AIK har dock ställts mot Modo och Södertälje redan, liksom mot Kalmar i en match där man faktiskt inte spelade särskilt bra.
Där har dock målvakterna kommit in. AIK har definitivt ett av ligans bästa målvaktspar – det var något som var lätt att lyfta fram inför säsongen sett till de meriter och rutin som Jhonas Enroth och Victor Brattström har. Men båda målvakterna har spelat och gjort det bra – de är högt i räddningsprocent och relativt högt sett till räddade mål över förväntan. Sammantaget har AIK statistiskt den bästa målvaktssidan just nu.
Stark bredd på offensiven
AIK har vidare också lyckats få igång flera formationer tidigt på säsongen. Att flytta Scott Pooley från kedjan med Tyler Vesel och Ryder Rolston kändes fel när det gjordes på försäsongen, men å andra sidan fick man ytterligare en producerande formation när Pooley parades ihop med Daniel Ljungman och Oliver Johansson.
Nord tog platsen med Vesel och Rolston, och även om den kan förbättras så har AIK fått en tandem med två giftiga kedjor.
Bakom dem har man också Christopher Bengtsson som startat säsongen bra, Borna Kopac som slagit sig in och står för något unikt i truppen då han inte är den störste eller mest fysiske, utan mer av en snidare, en finurlig playmaker. Oskar Magnusson och Viktor Lennartsson är två andra spelare som bidragit bra offensivt hittills, men kanske inte har riktigt den största pressen på sig att göra det.
Powerplay
På minuskontot givetvis, då AIK har lyckats rada upp segrar trots att lagets powerplay hackat rejält. Man bara har gjort tre mål i powerplay, och två av dessa kom i senaste matchen borta mot Nybro. AIK är det lag som skjutit minst antal skott på mål i powerplay av alla lag i ligan.
Å andra sidan säger det mycket om sparkapitalet som kan finnas om AIK får ordning på det. Det går inte att ta för givet, men sett till spelarmaterialet borde AIK få ordning på sitt powerplay allt eftersom.
I fem mot fem är man däremot klart bättre och där pekar de flesta siffror i rätt riktning. AIK har vunnit förväntade mål-statistiken i alla matcher utom premiären mot Modo, som är den enda förlusten.
Det talar mot
Det är några insatser hittills som varit av blandad kvalitet. Hemmamatchen mot Mora, hemmamatchen mot Kalmar och bortamatchen mot Södertälje är exempel på matchkvällar då man tappat initiativet eller varit illa ute men ändå lyckats lösa det och vinna.
Det kan man å andra sidan tycka jämnar ut sig, då man borde ha vunnit matchen mot Modo i Globen, som man dominerade stora delar av.
Noterbart är också att några spelare inte har kommit igång med produktion i rena poäng – som Samuel Jonsson, Oscar Nord, Christoffer Björk och William Pethrus. Det kan man se som sparkapital, men det går inte att ta för givet att det kommer lossna.
Det ska också sägas att det är tidigt på säsongen och flera lag jobbar alltjämt med jämnhet och att hitta rätt i sitt spel.
AIK har kommit en bra bit med sitt spel men jag vill se dem i fler matcher mot lag som också förväntas ligga högt i tabellen.
Den här veckan är särskilt intressant utifrån det, då man först spelar borta mot ett av de mest formstarkaste lagen, Oskarshamn, som har en sprudlande offensiv som AIK ska försöka få stopp på. Därefter kommer BIK Karlskoga till Hovet, ett lag som man alltid vet är svårslaget och visat sin kapacitet från och till, inte minst i matchen mot Leksand senast, som avgjordes efter förlängning.
Vinner AIK veckans två matcher har man ett bra utgångsläge i kampen om serieledningen till omgångarna efter det, då man sedan möter Almtuna, Västerås och Östersund två gånger.
Vi ska absolut låta serien gå åtminstone en fjärdedel innan vi drar några stora växlar, men AIK har inte startat så här bra på väldigt länge och det finns helt klart mycket att gilla med laget hittills, tycker jag.
