Jag pratade med Södertäljes ena assisterande tränare Mattias Zackrisson inför matchen.
Han var övertygad om att Robert Kimby skulle prata om att DIF-spelarna ser bekväma ut och att de därför kommer komma ut väldigt hungriga till kvällens match.
Han var också helt med på det faktum att DIF skapade klart mest och egentligen tillräckligt för att vinna match fyra senast.
Jag frågade honom lite kring hur SSK ska skapa mer chanser och göra fler mål, men Zacke var inne på att man inte kan begära alltför mycket mot ett lag som DIF, utan att man måste vara effektiva när chanserna dyker upp, och förlita sig på ett bra försvarsspel och bra målvaktsspel från Frans Tuohimaa.
”Zacke” fick fel på det första. DIF kom inte alls ut hungriga, tvärtom.
Men på resten var det som att Zackrisson hade sett in i framtiden.
SSK spelade ett kompakt och svårpasserat försvarsspel, och när chanserna dök upp för hemmalaget stod Frans Tuohimaa där och gjorde avgörande räddningar.
Som när Linus Klasen fick fritt läge från nära håll, försökte finta Tuohimaa men finländaren hängde med och kunde parera.
Ett avgörande läge tidigt i matchen.
I övrigt höll SSK undan hemmalaget från större farligheter.
Man vann dueller, närkamper och lösa puckar och hade tempot uppe på ett helt annat sätt än Djurgården som spelade stillastående och uddlöst.
Och offensivt kan man nästan inte vara mer effektivt än vad SSK var.
Men det var också frukten av ovanstående. Puckvinst, tempo och en Egor Polin som tappades bort av Djurgårdens man-man-försvar.
0–2 blev DIF däremot stillastående i sitt försvarsspel och Amil Krupic kunde sätta pucken kliniskt, med hjälp av motståndaren Jonny Tychonick som skymde Hugo Hävelid.
0–3 skrev på något sätt under på Djurgårdens tunga kväll när en stillastående Jakob Ragnarsson försökte volleysparka en lobb men missade och Marcus Eriksson fick friläge där Hävelid fintades bort.
0–4 var i sig också ett tecken på hur allt studsade rätt för SSK. Det skottet ska en målvakt ta alla kvällar i veckan, ett dragskott från blålinjen som såg oerhört märkligt ut.
Där och då satt man som smått chockad över vad man fick bevittna.
Spelmässigt var det kanske jämnt, men sett till matchplan och detaljer i spelet med och utan puck så var det faktiskt klasskillnad.
Sedan urartade matchen i samband med Arvid Costmars matchstraff, den crosscheckingen på Olli Vainio var inte snygg. Det blev även en hel del efterslängar och markeringar som kan följa med in i match sex på torsdag. Carter Souch klev av och fördes till sjukhus enligt TV4, efter ett bråk med Colby Sissons.
Följderna av det återstår att se, och det är nog risk att minst en spelare från varje lag missar det som blir en avgörande match i Södertälje på torsdag där SSK har matchboll om en finalplats i slutspelet.
Det kommer vara en match som blir den största SSK spelat på väldigt länge. Man får nog gå tillbaka till någon match under elitserietiden som tog slut 2011 för att hitta matcher av samma dignitet.
Och den matchen får man efter en match som är den bästa man sett i klubben på väldigt länge.
När spelade SSK så här bra senast? När var senaste gången Södertälje gjorde en prestation som denna utifrån matchplan, motstånd, utmaning och förväntningar?
Den frågan är svår att svara på på uppstuds, när man försöker reda ut i huvudet vad det just är som skett på Hovet.
Men helt klart är att man får gå tillbaka väldigt länge.
Och lika länge sedan är det nog också som Södertälje Sportklubb hade ett så här realistiskt hopp om att nå SHL.
