AIK gör sin största satsning på många år. Målet är tydligt: det är SHL som gäller.
Modo snackar inte lika många om – men där är ambitionen exakt samma sak.
När väl pucken släpptes såg det ut som att Modo satt ihop lite bättre – här och nu.
Hemmalaget var naturligt det lag som kom ut starkast och mest energiskt. Trycket i Globen var massivt, enormt – högre än jag någonsin hört i den här arenan.
Då var jag ändå på några av matcherna som Djurgården spelade där ifjol – men då gick ju resultatet allt annat än hemmalagets väg.
Det gjorde det visserligen inte nu heller. AIK skapade en rad chanser och testade Jakob Hellsten hårt, men Modomålvakten stod pall länge.
En stolpträff var AIK-backen Samuel Jonsson från att göra matchens första mål. Scott Pooley, Tyler Vesel och Ryder Rolston är AIK:s nya profilstarka spetskedja, och de matade på med avslut – men utan tillräcklig skärpa.
Samtidigt hittade Modo svagheter hos AIK också. En del öppna lägen redan i den första perioden, men framförallt i den andra.
Där syntes det att AIK under Viktor Tuurala är ett påbörjat projekt som är långt ifrån klart. Modo spelade smart och framförallt hårt kämpande, samlat över hela isen i första tävlingsmatchen under Mikael Karlbergs ledning. Men man hittade också förbi AIK:s lag med flera långa, svepande passningar som testade AIK:s spel utan pucken.
Det havererade ett par gånger. Värst hade Anders Grönlund, som hamnade fel och föranledde två mål, och någon farlig spelvändning. Men han var inte ensam – Tim Theocharidis och Martin Schreiber är två backar som ska kunna Tuuralas system sedan innan, men även de hamnade fel när de inte var samspelta nog och bjöd på öppen gata centralt.
Modo imponerade, och som vår nya HA-expert Niklas Andersson sade intill mig – så här mycket backcheckade de inte på hela förra säsongen. Modo ser ut som ett sammansvetsat lag och när de höll emot i början av matchen fick de chansen – och tog den.
Med det sagt – det är inte så att AIK var uselt. Det finns saker att jobba på – och man kunde definitivt ha fått med sig något från den här premiären.
Christopher Bengtsson spräckte nollan och fick Globen att explodera. AIK hade även en rad lägen i powerplay – men fick det inte alls att stämma. Totalt åtta minuters numerärt överläge – men det var aldrig särskilt nära. Där, kombinerat med svajigt försvarsspel, förlorade AIK matchen.
Noterbart är också att Viktor Tuurala kastade om i två kedjor efter två perioder – och bröt upp toppkedjan där han flyttade på Pooley, och satte in Oscar Nord där istället.
Den nordamerikanska kedjan har spelat ihop större delen av försäsongen – men splittrades nu efter bara 40 minuter.
Visserligen var de senare tillbaka ihop i den tredje perioden.
Kanske bara en luring? Eller är tålamodet inte större än så?
