Det var svårt att veta inför slutspelet var exakt man hade Björklöven.
Dels för att man förlorade de sista matcherna av grundserien, när man ändå hade något att spela för.
Dels för att det inte är särskilt länge sedan man sparkade Björn Hellkvist.
Men nu har man slagit AIK i två raka matcher och dessutom på ett väldigt övertygande sätt.
Med en defensiv som sätts i första rummet och som man klarar av väldigt bra, och med den vassa offensiv som vi alla sett och vet finns där.
Den som personifierar det hela bäst just nu är Mathew Maione, som gjorde mål för andra matchen i rad i match två. Den tidigare AIK-backen som just nu är precis den backgigant han behöver vara om Löven ska kunna gå långt.
Det gäller inte bara honom naturligtvis, alla måste spela på topp, men Maione är nog den spelare som sticker ut mest i Lövens förvandling, som jag vill kalla detta för.
Maione är nog den spelare som haft störst problem med att klara av balansen mellan offensiv kreativitet och beslutsamhet defensivt. Framförallt att välja när det är läge att vara beslutsam, och när det är bra läge att gå utanför boxen.
Förut såg han ut att söka, nästan jaga, tillfällena att visa upp sin offensiva flärd och skicklighet.
Nu verkar han spela smartare, enklare och ta rätt beslut oftare.
Det är precis vad Björn Hellkvist försökte få fram från det där laget, men inte lyckades fullt ut. Jag vet inte om det är en Daniel Rahimi-effekt, men det verkar onekligen så.
Nu har Löven 2–0 med sig när matchserien vänder ner till Stockholm och ett Hovet som kommer bli fullsatt och högljutt.
Högljutt var det även i Scaniarinken där Södertälje och Kalmar turades om att bita ifrån, dela ut tacklingar och försöka trycka ner den andre.
Kalmar fick en drömstart när man gick fram till tvåmålsledning i första perioden, båda målen genom sitt adelsmärke, det effektiva omställningsspelet.
Men Södertälje hittade vägar att komma runt det och i den tredje perioden gick man på mål rakare, var mer noggranna i positionering och puckhantering. Dessutom effektiva framåt. Tre mål i andra perioden vände på det.
Men SSK hanterade även matchens svängningar bra. I tredje perioden fick lagkaptenen Henrik Eriksson matchstraff för en tackling mot AJ Vanderbeck som lär bli omdiskuterad efteråt.
Kalmar nyttjade övertaget direkt till 3–3. Men sedan dödade SSK resten av utvisningen och tog tillbaka initiativet i matchen, skaffade fram ett powerplay och visade klass i spelet där till 4–3.
Men det kunde mycket väl ha blivit 4–4 på slutet. Frans Tuohimaa, som släppte första målet rätt billigt, svarade för en monsterräddning i slutminuten som räddade kvällen.
Båda lagen med hemmafördel har med sig 2–0 till bortaplan nu, och har skaffat sig ett mycket bra läge.
Stjärnorna kliver fram och levererar.
Men det här är långt ifrån avgjort, tro inget annat.
