Gustafsson hade fört Troja tillbaka till Hockeyallsvenskan men under säsongen fick han lämna uppdraget som huvudtränare.
Beskedet kom i december, då Troja befann sig på en sistaplats.
– Då fick jag veta att det rörde sig om sportsliga anledningar. Det skulle inte handla om något annat än att vi låg sist och det gjorde vi, det var ju ren fakta liksom.
Då var Troja fortsatt med i racet om att kunna undvika negativt kval. Däremot hade Trojas styrelse spänt bågen med en målsättning om att laget skulle sluta tia.
– Här kommer vi in på kravbilden, för vi var inte avsågade även om vi låg sist. Där ville jag göra spelarförändringar och det hade vi pengar för men det tyckte inte Tobias Johansson (tidigare sportchef på deltid, Troja) och där krockade vi.
Enligt Gustafsson blev oenigheten kring vägen framåt avgörande.
– Det blev han som fick sin vilja igenom, för han var min chef och var närmast styrelsen. Han tyckte väl då att det var bättre att göra sig av med mig.
Gustafsson säger att han fortfarande inte har full klarhet i beslutet.
– Jag vet fortfarande inte riktigt för vilka grunder, då det var ordföranden som lämnade beskedet. Sen har det kommit ut andra anledningar. Jag tycker att det verkar som att en del människor inte vågar stå för sina beslut.
Fler förändringar skulle komma att ske i Troja under säsongen. Tobias Johansson, som var deltidsanställd sportchef på 30 procent, lämnade föreningen och Magnus Sundqvist kom in som ersättare till Gustafsson.
Då behövdes en ny sportchef och det blev en, för många utifrån, en oväntad comeback i föreningen för Gustafsson.
– De insåg väl det själva att upplägget hade sina brister och då fick jag frågan om att vara sportchef och det var något jag hade funderat på även när jag var i föreningen.
Gustafsson menar att den tidigare modellen, där han hade både tränar- och sportchefsansvar, inte var hållbar i Hockeyallsvenskan.
– Det är inte hållbart att jobba som tränare och sportchef i allsvenskan, det var därför vi tog in Johansson på 30 procent. I min värld var jag dock fortfarande sportchef på 70 procent men han hade ändå vetorätt med sina 30 procent, där krockade vi.
Att återvända till klubben var ändå lockande.
Inte minst av personliga skäl.
– Jag hade ju barnen kvar i skolan här så det lät väldigt lockande. Så jag kom tillbaka som sportchef men i samma veva sa Christopher (Moberg) upp sig, som jag hade haft sedan tidigare.
Där förändrades också uppdraget.
Gustafsson beskriver kombinationen klubbchef och sportchef som mer logisk än att kombinera tränarrollen med sportchefsrollen men arbetsbördan blev snabbt för stor.
– Det är en bättre kombination eftersom det är kontorsjobb bägge två. Men jag kände snabbt att det blev alldeles för mycket jobb.
När han kom tillbaka var klubbens ekonomiska läge också en del av arbetet.
– Nu redde de ut det ekonomiska till slut men när jag började så såg det rätt dåligt ut. Nej, det blev för mycket jobb som klubbchef också. Driva all personal, restaurang och att få ihop budgeten.
Till slut valde han att säga upp sig.
– Det var dels för min egen skull men även för klubben. Det hade inte blivit bra. Att jobba 60, 70 timmar i veckan går ett tag men gör man det tolva månader om året så kommer det inte att hålla i längden.
”Fantastiska år”
Trots avslutet vill Gustafsson inte bara se tillbaka på Troja-tiden negativt.
Han lyfter i stället fram helheten.
– Jag väljer att se tillbaka på mina tre och ett halvt år i Ljungby som fantastiska år. Jag kom för att ta upp dem i allsvenskan, det lyckades jag med.
Målet var också att hålla kvar Troja i Hockeyallsvenskan.
Det lyckades han inte med.
– Jag ville hålla dem kvar, för det hade ingen gjort på 14 år och det lyckades varken jag eller Magnus Sundqvist med. Därmed har man inte gjort något unikt, det är många andra som har tagit upp klubben och åkt ner igen.
Gustafsson menar att Troja behöver fundera över varför klubben haft så svårt att etablera sig på allsvensk nivå.
– Det kan inte alltid vara personerna som är tränare eller sportchef där och då, för det har varit tre olika konstellationer de tre senaste gångerna. En del i det kan handla om att man inte har de ekonomiska musklerna och en del kan vara kravbilden som man sätter i Ljungby.
