Sådär, då var säsongens första match avklarad. Första perioden var hafsig, slafsig och passningarna träffade medspelares klubblad lika ofta som de gick till icing. Domaren hann knappt släppa pucken innan ett sms damp ner från en Djurgårdsvän. ”Bara gått 5 min av säsongen men min känsla är att Leksand kommer få en lååååååång säsong.” Det var svårt att säga emot.
Några minuter senare var det en Brynäs-kompis som var i farten med en upplysning om hur det såg ut i deras träningsmatch mot Timrå. ”DEN mackan från Bäckis till Silfverberg i PP.” Jag slog över lite snabbt till den sändningen och kunde konstatera att det var ungefär lika stor skillnad på tv-produktionerna av de båda matcherna, som det var på Brynäs och Leksands powerplay-spel.
Det skulle dock ta sig och i andra perioden var det snarare Djurgårdens säsong som ser ut att bli låååååååång, och det vitblå passningsspelet klickade på ett helt annat sätt. Tredje perioden var en jämn historia där Leksand tilläts träna powerplay – och det lär, trots två mål i kväll, behövas. Det var ytterst nära en DIF-kvittering när nyförvärven Fortier och Stevens krockade, men Hellsten kom upp med en fin räddning.
Fem punkter från matchen
Målskyttarna
Mitt under matchen avslöjade Falu-Kuriren det som de senaste veckorna varit en illa dold hemlighet – Peter Cehlarik kommer bli Leksands första utländska lagkapten. 34:an öppnade också säsongens målskytte med ett rappt och finurligt skott i spel i numerärt överläge. Cehlarik måste få upp produktionen den här säsongen och kommer få stort ansvar. Vad passar då bättre än att målskyttet lossnar direkt? En annan som måste göra samma sak är Max Veronneau, och styrningen till 2–0 visade att målsinnet i allra högsta grad fortfarande finns där. Visst, det är bara försäsong, men att förväntade poängspelare direkt gör mål är nog inget Hedberg tackar nej till.
Nolan Stevens
Den gänglige och vid första anblicken lite nonchalante centern har något. Frågan är om han har det andra, som gör att han kan få ut det där ”något” varje matchkväll i SHL. Jag gillar hans spelsinne, hans lugn med pucken och att han ofta dyker upp framför motståndarmålet när det hettar till. Och på tal om att hetta till så är det oerhört skönt att vi har någon som kan gruffa lite framför mål. Tillsammans med Andro Kaderli var han den som mest var i motståndarnas face efter avblåsningar i offensiv zon. De där två bråkstakarna kommer göra mycket nytta.
Genombrottsmannen?
Och på tal om Kaderli då. Jag tycker det finns ganska mycket som pekar på att det här kan bli hans genombrottssäsong. Schweizaren är en rivig powerforward som inte räds något, men han har också lena handleder och ett bra skott. Han påminner lite om en högerskjutande Emil Heineman. Har absolut potential att bli en publikfavorit i Tegera Arena och när skador på forwards högre upp i hierarkin kommer, borde han ligga bra till för en mer offensiv roll.
Har Millner gjort det igen?
Det pratas mycket om hur viktig Marcus Gidlöf kommer att vara för att Leksand ska kunna hålla sig kvar i SHL. Så mycket att man nästan har glömt bort Jakob Hellsten. Under matchen mot Djurgården fick man sig en rejäl påminnelse: följsam, kvick, lugn och med ett moget målvaktsspel. Kan det vara så att Alexander Millner har gjort underverk igen och att Gidlöf kommer att få sig en rejäl kamp om förstaspaden?
Höll andan för ”Linkan”
Oj, vad Michael Lindqvist har mycket offensiv hockey i sig. Den har fått stå i skymundan lite i Färjestads imponerande forwardsuppsättning, men här kan han verkligen få chansen att visa upp hela sitt register. Det var nog en och annan leksing som höll andan när han fick ett skott på foten och snabbt åkte av med smärtor. Dock var han tillbaka omgående. Vid sidan av Veronneau och Cehlarik bör han kunna vara Leksands bästa offensiva kraft.
