Gradin om framtiden: ”Älskar det här jobbet”

Frågan om Henrik Gradins framtid som sportchef i Modo är i högsta grad aktuell då kontraktet löper ut i vår. Själv försöker han hålla fokus på säsongsstarten, men han är tydlig med att ett beslut måste komma inom kort – både för sin egen och klubbens skull.

– Jag har i mitt avtal att vid ett visst datum ska ha bestämt oss för hur vi vill göra. Om Modo vill ha mig kvar så ska de väl… och likväl måste jag, om jag vill lämna, säga till i tid. Oavsett om jag är Henrik Gradin i Modo Hockey eller någon annanstans, eller om det är någon annan sportchef, så bör det ju vara så att man här framåt sen hösten måste lämna besked. Dels för klubbens framtid – att kunna träffa någon ny. Man måste ju också börja bygga laget för nästa år redan nu i oktober, november, säger han.

Han fortsätter:

– Jag tror inte att Modo är så sugen på att jag ska bygga laget om de inte vill ha mig kvar, eller om jag inte vill stanna. Den diskussionen, oavsett om den blir bu eller bä för mitt personliga håll, kommer nog att sättas igång snart. Jag jobbar för Modo och mitt hjärta brinner för klubben.

Har du haft några samtal med styrelsen?

– Inga alls. Jag jobbar dagligen för att Modo ska gå upp till SHL igen och funderar inte så mycket över min egen framtid. Jag vill och hoppas att jag blir kvar. Samtidigt tror jag säkert att jag kan få ett annat hockeyjobb om det inte skulle vara så. I min värld hoppas jag att jag får stå här och fira till våren när vi når SHL.

Tidigare har Gradin även haft ett uppdrag som pro scout för Colorado, men numera är det fullt fokus på Modo:

– Det här är första året sedan 2017 som jag inte kommer att vara i Colorado.Visst, det kändes jätteskönt att lägga det bakom sig, men när man väl var där och ute och käkade med (Joe) Sakic och "CMac" (Chris MacFarland) och alla inblandade så kändes det lite konstigt. Samtidigt är det jäkligt skönt att kunna fokusera helt på Modo, säger han.

Har det tagit mycket energi från ditt jobb?

– Det har tagit tid mer än energi. När man är fokuserad på många saker blir det lite energiläckage. Jag tror att det hade varit tufft att ha det så som jag hade det sist i Hockeyallsvenskan. Nu var den säsongen extremt lång och tuff som slutade med att vi gick upp, och kanske var det just det som gjorde att man glömde hur krävande det egentligen är. Bägge två var nog på det klara med att det inte funkade.

Trots de känslomässiga utmaningarna som det innebär att vara sportchef i sin egen hemstad, så är han tydlig med att han vill stanna i Modo.

– Ja, det vill jag. Jag tycker att det är en ynnest att få vara sportchef. Jag älskar det jobbet. Jag tycker det är otroligt kul att få vara i den klubb som man på gott och ont skrattar och gråter med mest hela tiden. Det negativa är att vara i sin egen hemstad. Hockeyn är 24/7 – förlorar vi så kan man inte gå ut och äta, vinner vi så är man lite ”king shit” ibland, säger han.

Han utvecklar hur jobbet spiller över på privatlivet:

– Det blir väldigt känslostyrt. Om man bestämt middag med vänner på en lördag och vi har förlorat inför 6 500 åskådare så är det folk som undrar hur man kan vara ute och fira en förlust. Då är man ute med ett annat par och käkar middag på en restaurang liksom.

– Men samtidigt är fördelarna otroligt mycket fler. När man sitter på restaurang och man har vunnit och det kommer fram folk och ryggdunkar för det man gör, då blir man stolt också. Det gäller nog att ge och ta. Det är nackdelen med att bo i samma stad som man jobbar i.

Även hemma blir arbetet påtagligt.

– Min fru får stå ut med mycket. Jag är inte hemma när jag väl är hemma. När det går dåligt är huvudet någon annanstans och man svarar inte alltid på tilltal hemma. Man är också tråkigare än normalt. Det krävs nog mycket av en människa som lever med någon i det här yrket.