Västerås, Modo, Linköping, Tingsryd är några av klubbarna han spelat med i Sverige.
Nu spelar han centerforward i klubben Pustertal i ICEHL vilket är en österrikisk liga med lag även från Ungern, Slovenien och Italien.
32-åringen har även tagit en plats i det italienska laget och för några dagar sedan var det både inflytt i OS-byn och deltagande på OS-invigningen.
– Nej, jag trodde aldrig jag skulle spela OS. Och nu står jag här.
Och hur är det då?
– Alltså, det är ganska surrealistiskt. Det är så stort och det är så häftigt. Det är typ som att man får nypa sig i armen att man är här. Så jag är jättetacksam att jag får vara här.
Hur var känslan när du kom in i OS-byn?
– Häftigt. Alltså, kul. Jag tycker bara att hela upplevelsen är rolig. Jag kräver egentligen ingenting från den här upplevelsen.. Utan jag är bara här och väldigt tacksam för allt som jag får gå igenom. Jag tycker det är otroligt kul.
Berätta lite om din vardag - för alla som inte har koll?
– Området heter ju Sydtorlen. Lilla byn eller stan som jag bor i är Brunico. Och där är det väl inte så många människor som bor direkt. Men det är väldigt populärt med skidåkning där. Vi har väldigt mycket berg, eller vi har egentligen bara berg runt omkring oss. Och fina sjöar på sommaren. Så det är väldigt naturfint överlag där. Sen hockeyn växer där i området. Ligan blir också bättre och bättre.
– Det är en blandliga med fyra olika länder, IECHL. Så det blir bättre och bättre, tycker jag. Barnen har skolplikt, så de bor hemma i Sverige. De kommer och besöker mig så mycket de kan. De är hos mig på lov och sånt där. Sen har jag min tjej som jag bor med där, sambo. Så vi trivs bra där. Sen är det mycket med landslaget också. Senaste månaderna har det varit både novembercamp och decembercamp. Sen jag får inte riktigt så myckey ledigt som man kan få ibland på uppehållen. Men det här är otroligt kul.
– Det är mycket hockey. Sen har man haft det här som målet att slå sig in i OS-laget. Jag slog mig in i landslaget förra året. Då fick jag vara med i B-VM. Det har varit en fin och rolig resa. Nu gick vi också upp till A-VM och ska spela i Schweiz i maj. Så det här året har varit otroligt häftigt.
När startade allt det här med att satsa på att ta sig in i italienska landslaget?
– Det har bara kommit av en slump. Jag åkte ner dit och ville egentligen bara testa något nytt. Hockeymässigt och spela lite i sydeuropa. För jag har varit i Sverige hela mitt liv. Jag kommer ihåg när jag var liten och åkte över till USA och spelade lite. Jag tyckte det var otroligt kul att spela utomlands med lite andra influenser.
– Så jag tänkte att jag måste vara bort från Sverige för att få göra något nytt i livet. Sen plötsligt dök det här upp. Jag berättade för lite folk att jag hade min morfar som bodde i Bergamo.
– Sen man att jag kunde få ett italiensk pass. Jag hade ingen aning om det. Sen sa de också att du vet att du kan få chansen att spela OS i Milano.
Hur mycket kommer barnen ner och hälsar på?
– Blir mycket facetime. När de väl är där så får man passa på att ta in så mycket som möjligt. Men de gillar att vara här. Min äldsta sa nu till mig att: “pappa du måste skriva ett nytt kontrakt” Du måste stanna kvar här. Du måste spela här nästa år. Du vill inte att jag ska komma hem? skrattar Frycklund.
– Jag tror att det är ett ganska gott tecken att de har det bra. De har det väldigt bra.
Kontraktet går ut nu?
– Ja. Jag har bara skrivit ett år hela tiden jag har varit där.
Du testade en SHL och efter att du haft ett bra stäm i Västerås med hög poängproduktion
Du fick SHL-kontrakt i LHC. Var det något speciellt som du kände kring att det är dags att lämna Sverige efter spel i VIK och LHC på slutet, var du less? Eller var det mer äventyret?
– Det var nog en mix, en blandning av det där med äventyret. Det tog ganska hårt att spela i Västerås för mig. Jag spelade lite med känslorna utanför. Jag tyckte att det var jobbigt.
– När vi förlorade matcher eller kände att vi höll på att tappa matcher då tappade jag mig själv också. Jag blev så otroligt frustrerad. Jag kände att “alla måste kunna kämpa lite mer”. “Kan inte någon ge lite lite mer?
– Då slutade det med att man började göra onödiga grejer. Jag tyckte att det var väldigt mycket press att spela där. Det är en stor härlig fans-skara och det är många supportrar.
– Sen är det en tuff miljö att vara i, absolut. Så jag tyckte det var skönt att komma utomlands och vara lite av en outsider.
Du bröt foten under 2025 och där kunde OS-drömmen har släckts, hur kände du då?
– När skadan väl skedde så jag kunde typ ändå gå på foten. Jag vet inte om det var för att jag hade så mycket adrenalin. Kändes inte så farligt. Men sen när jag väl testade att åka lite mer och testa så kändes det inte alls bra.
– När läkarna väl hade kollat på bilderna blev jag lite orolig. Sen när jag träffade dem som var experter på sådana här skador och som gör såna operationer, skidåkare som fått benbrott så fick jag mer info. Det gjorde otroligt ont i början när jag skulle ta mig tillbaka och jag hade svårt att svänga och lägga vikt på den foten, säger Frycklund som opererat in skruvar för att stabilisera skadan.
Och nu står du här, inför OS-premiären mot Sverige?
– Ja, det är så många som frågar hur det känns. Jag vet ju själv inte, jag har aldrig mött Sverige så det är svårt att liksom säga. Utan det ska bara bli så otroligt kul.
– Och det är lite konstigt att se sina landsmän och höra dem prata med varandra. Ja, jag
Vad blir viktigt för Italien mot Sverige?
– Nej, men det måste vara att använda publiken får att få in en jävla massa energi i laget. Och liksom komma ut hårt och försöka bara störa dem så mycket som möjligt.
– Sen är det liten rink och det går fort - så det gäller att skjuta mycket puckar mot mål.
– Och liksom se till att störa honom framför mål. Liksom egentligen bara hålla det så enkelt som möjligt. Men sen att det enda sättet som vi kan slå dem, det är ju bara med lite tur. Och liksom att det studsar helt rätt för oss.Så vi måste ju liksom jobba hårdare än dem.
– Det är ju typ det enda vi kan fokusera på. För vi kan ju inte säga att vi ska gå ut och spela på ett visst sätt. Eller att vi ska köra något sådant här speciellt system. Att vi kommer spela bort dem, de är lite för bra för det.
– Och det vi vet vi alla att vi inte kommer kunna göra. Men kan vi jobba hårdare än dem och få med publiken - så får vi till den den här extra spelaren. Ja, det är väl planen liksom. Det blir mäktigt. Det blir jättekul att vara här.
Tror du det blir någon återkomst i Sverige för din del i framtiden? Eller kommer det bli Europa nu?
– Nej, jag vet faktiskt inte. Utan det är som jag sa, den här säsongen, eller det här året är väldigt unikt. Som att jag är här och spelar OS. Och sen är det ju min förhoppning att jag ska också få vara med i VM i Schweiz. Och tror och tror att vi är Sverige i gruppen också. Så det vill jag uppleva. För att det är ju de två största turneringarna på nationell nivå. Och kan jag få ha gjort det i livet och upplevt det som spelare. Då är jag jättetacksam. Och ändå liksom känna att jag hittade en annan väg att nå toppen. Men ja, det är ändå dit jag vill.
– Sen får vi se nästa säsong. Hockeyn håller väl på till juni innan man är helt klar, ja jävlar, säger Mikael Frycklund.
