För några veckor sedan blev Brynäsbacken Johannes Kinnvall utsedd till Sveriges bästa back när han mottog Salming Trophy för säsongen 2025/26.
Detta efter en enastående säsong där backen noterades för 41 poäng, fördelat på tolv mål och 29 assist, på 51 matcher. Med det var han en av SHL främsta offensiva backar och livsfarlig i Brynäs spel i numerärt överläge.
Salming Trophy delas ut till säsongens bästa svenskfödda back i SHL eller SDHL, till minne av Börje Salming. Att få sitt namn förknippat med en av svensk ishockeys största spelare är därför en särskild ära.
En ära som Johannes Kinnvall delar.
- Det är jättehäftigt och hur stort som helst. Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga.
Med lite distans till den där eftermiddagen hemma mot Luleå försöker nu Kinnvall sätta ord på känslorna över att vinna priset.
- Det var verkligen ingenting man trodde man skulle få uppleva när man var ung. Därför betyder det lite extra för mig. Att allt slit var värt det, säger han stolt.
Vi stannar där lite. För det är inte bara det faktum att Johannes från Sätra numera kan titulera sig Sveriges bästa back som gör historien speciell. Minst lika anmärkningsvärd är vägen han har tagit för att nå dit.
I en hockeyvärld där tidig talang ofta uppmärksammas, där uttagningar till TV-pucken och platser på de etablerade hockeygymnasierna kan bli viktiga steg mot en elitkarriär, är Kinnvall ett exempel på att allas vägar är olika.
Tidigare vinnare av Salming Trophy, som Victor Söderström och Axel Sandin-Pellikka, har tidigt visat framfötterna och tagit stora steg i sina karriärer redan som juniorer.
Det kan man inte säga om Kinnvalls väg.
Han har inte gjort några ungdomslandskamper, han spelade inte TV-pucken och ratades till Brynäs hockeygymnasium. I stället fick han ta en annan väg genom spel med klubbar som Sandviken, Gävle GIK och Valbo.
Det var inte den mest uppmärksammade vägen mot toppen, men den gav honom något som skulle visa sig bli avgörande. Att utvecklas i sin egen takt.
- När jag började gymnasiet spelade jag U18 i Valbo och körde även i U20 och i A-laget. Därefter gick jag över till Brynäs U20 till sista året på gymnasiet. När jag tänker tillbaka på den tiden är det svårt att sätta ord på att man tagit sig så långt, men jag kan säga att det har varit värt allt slit.
Att han till slut tog sig in i Brynäs juniorverksamhet blev ett steg framåt, men vägen dit hade redan gett honom värdefulla erfarenheter. I stället för att tidigt hamna i en miljö där konkurrensen om varje minut på isen var ben hård fick han chansen att ta en större roll direkt.
Det är också en erfarenhet som Kinnvall vill skicka vidare till nästa generation. För honom är den egna karriären ett tydligt exempel på att en utebliven uttagning inte betyder att allt är kört.
- Man ska aldrig sluta tro på sig själv, man ska aldrig sluta kämpa. Det är inte kört bara för att man inte kommer med i TV-pucken eller inte går på ett hockeygymnasium. Man kan få en jättefin karriär ändå.
I efterhand ser han till och med den uteblivna platsen som något positivt. Det som då kan ha uppfattats som ett bakslag blev i stället en väg framåt.
- Jag är jättetacksam att jag inte fick plats i Brynäs till U16. Jag fick spela så oerhört mycket och utvecklas oerhört mycket i Valbo med bra tränare och bra folk runt mig.
Kinnvall menar att situationen hade kunnat se annorlunda ut. Med tanke på konkurrensen i hockeygymnasiet-laget tror 29-åringen att han hade fått nöja sig med en mer undanskymd roll.
- Då hade jag inte fått spela mycket alls, jag hade kanske varit sjunde eller åttonde back och vem vet vad den karriären hade tagit vägen då. Man vinner alltid mest på att spela mycket.
För en ung spelare är regelbunden speltid, förtroende från tränarna och möjligheten att göra misstag mer betydelsefull än vilken miljö du spelar i och vilket klubbmärke du har på tröjan.
Framgången ger också tyngd åt budskapet han nu vill förmedla. Alla som spelar TV-pucken kommer inte att nå SHL. Ingen ska ens behöva tänka tanken att en tidig motgång är lika med att ambitioner är borta.
Om drygt en vecka inleds det första kvalspelet för årets TV-pucken. Då kommer några spelare att börja ta skär mot fina karriärer. Men tusentals blir inte uttagna och lämnas hemma besvikna. De killarna och tjejerna vill Kinnvall nu vända sig mot.
Samtidigt vet han vad som kan hända om man fortsätter att träna, utvecklas och framför allt få spela hockey.
- Det viktigaste när man är i den åldern är att man spelar mycket, men vilken roll och klubb det är i är inte lika viktigt. Det finns jättemånga exempel på spelare som tagit sig långt och upp till elithockeyn utan att de spelade TV-pucken. Så sluta aldrig att tro på dig själv och fortsätt ha roligt var du än spelar, säger han avslutningsvis.
