Fem punkter - spelet bakom Vita Hästens fiasko

Konkursen 2023 kastade Vita Hästen ur allsvenskan ända ner till division 3. För andra gången i klubbens historia. Minns att samma skedde även 1996. Vid det senaste tillfället kraftsamlade man för en snabb marsch tillbaka till Hockeyallsvenskan.

Folket slöt upp för klubben och för det mesta har det varit fyrsiffrigt i publikantal på Himmelstalundshallens läktare när Vita Hästen spelat på hemmaplan. Istället för mellanmjölkssimmandet i mitten eller botten av Hockeyallsvenskan så vann, vann och vann man nu i stort sett varenda hockeymatch.

Trean klarades av på ett år, tvåan klarades av på ett år. Det fanns nog en och annan som trodde att ettan skulle klaras av på endast en säsong också. Jag erkänner direkt att jag är en av alla de som rycktes med av Vita Hästens framfart under säsongen. När de radade upp segrarna, låg i toppen av tabellen och vid deadline när de lassade in bland andra Marcus Eriksson och Mattias Bäckman i truppen.

Men från början var jag faktiskt skeptisk till Tom Tärnströms första lagbygge i Norrköping. Det gjordes konstiga förlängningar med spelare ur den befintliga truppen som aldrig tidigare gjort några avtryck på denna nivå. Jag tyckte lagbygget saknade en tydlig röd tråd. 

Ändå höll man sig ständigt bland de fem bästa lagen och vid tiden för Marcus Erikssons återkomst så ledde man serien. Jag x:ade till och med att det nu bara var att kvittera ut den allsvenska biljetten för Hästen. Men som vi alla vet så kommer den biljetten inte skickas till Norrköping 2026.

Varför hamnade man då här? Jag tycker man främst bör lyfta fem faktorer för att förklara det som nu benämns som ett fiasko.

Halmstad Hammers

Det pratas alldeles för lite om Halmstads insats i den här matchserien. Laget med en kärna av spelare som varit i klubben under hela sitt vuxna liv och med tiden lärt sig mer och mer om slutspel.

Halmstad gjorde allt rätt mot Vita Hästen, gav dem ingen tid att transportera upp pucken och de jobbade livet ur sig för att vinna närkamper och andrapuckar. De har en trygghet i sin trupp som östgötarna saknade.

Visst. Vita Hästen kom inte upp i nivå, men till stor del var det Halmstad som inte tillät dem att göra det och hallänningarna var nog det sämsta motstånd Hästen kunde få i den första slutspelsrundan.

Bristen på kontinuitet

Det har ändrats en hel del i kedjeformationer och backpar under säsongen och känslan är att man inte riktigt blivit nöjda med resultatet vilket då lett till att tombolan fortsatt och osäkerheten ökat.

Bristen på fingertoppskänsla 

Sista veckan innan deadline hämtades Marcus Eriksson, Mattias Bäckman, Linus Lindgren och Carl-Henrik Edwardsson in. Resultatet av detta blev ett rotationssystem i truppen där vissa som varit med hela säsongen hamnade på läktaren mellan varven.

Jag kan förstå alla rekryteringarna, men det bör sättas ett stort frågetecken för inhämtandet av Mattias Bäckman. En klassback, men en klassback som haft stora skadebekymmer under karriären och som innan Vita Hästen inte hade spelat något alls den här säsongen.

Månne att det var en värvning man hade kunnat låta bli för att inte röra om i truppen allt för mycket. För Bäckman gjorde i slutändan ingen skillnad för laget.

Gruppdynamiken

Hör i mångt och mycket ihop med ovan punkt. Vad hände egentligen med gruppdynamiken efter deadline? Onekligen blev det en formdipp och vissa spelare leverade inte som tidigare under säsongen. Där bör man ställa sig frågan om det gjordes tillräckligt från ledarhåll för att jobba med hierarkin och kommunikationen. 

Pressen 

Med tanke på det lag man ställde på isen från början samt vilka  spelare man kryddat med längs med vägen så lades det naturligtvis extra press på spelarna. När det sedan började barka söderöver i matchserien mot Halmstad så såg Vita Hästen-spelarna närmast paralyserade ut.

För hur bra Halmstad än gjorde det, Vita Hästen hade materialet att krångla sig ur greppet, men det var ingen som tog tag i det ute på isen. Trots spelare i truppen som är infödda i klubben så som Marcus Eriksson och Jesper Samuelsson. Trots alla annan rutin. Där tror jag pressen, både inifrån och utifrån, blev dem övermäktiga.