Philip Tollefsen har vuxit upp med hockeyn som en självklar del av livet. Han tillhör Färjestad – samma klubb som hans pappa, som var mycket omtyckt av supportrarna men tvingades avsluta karriären 2017 efter hjärnskakning.
Precis som sin pappa har Philip även representerat det norska landslaget. Och vad passar bättre – han spelar back, precis som sin pappa gjorde.
– Jag försöker att inte tänka på allt runtomkring. Jag vill gå min egen väg. Jag får mycket tips hemifrån, men inte för mycket – jag försöker alltid att vara mig själv.
Har han gett några tips inför det här?
– Han brukar säga att jag ska spela mitt spel och göra mitt bästa. Att bara kriga på.
Framsteg för Värmland
Värmlandslaget föll i den sista placeringsmatchen om femteplatsen och slutade därmed sexa totalt. Även om målsättningen var att nå ännu längre ser Philip det ändå som ett stort steg framåt för Värmland.
– Jo, jag tycker att det har känts bra. Vi kom fyra i en turnering tidigare, sedan tvåa och därefter etta i kvalet. Nu blir vi sexa, och det var länge sedan Värmland var så här bra. För egen del har det också gått fint – spelet har rullat på och vi har lärt känna varandra i laget mycket bättre.
Vad är det speciella med den här årskullen?
– Jag vet inte, men vi är många som spelat ihop tidigare – både i gamla klubbar och till vardags. Vi har ett bra samspel och många skickliga spelare. Vi hittar varandra, stöttar upp och spelar bra som lag.
Han själv fick dessutom äran att vara lagkapten.
– Nej men alltså, det är sjukt stort. Jag är jättetacksam mot tränarna för att jag fick det här förtroendet. Det betyder otroligt mycket.
Scouter på plats
Scouter, tränare och andra nyfikna blickar fyllde läktarna i Hatstore Arena och B-hallen. Trots den stora uppvaktningen lyckades Philip behålla lugnet och fokusera på sitt spel.
– Jag försöker att inte tänka så mycket på att folk tittar, utan bara spela. När matchen väl är igång zoomar man ut och fokuserar på spelet.
Men han erkänner att nervositeten ibland kan smyga sig på.
– Det är mest i de större matcherna. Inför kvartsfinalen var det mycket folk på läktaren, och då kände man sig lite nervös innan första bytet.
Målet inom den snaraste framtiden är tydligt.
– Att göra mitt bästa i Färjestad och hjälpa laget så mycket jag kan. Att vinna SM-guld med J18 – och kanske även med U16 – vore riktigt kul.
