Läs mer om Hockeyallsvenskan här
Han var en av Hockeyettans bästa spelare under flera säsonger. Numera är han även en av de bästa i Hockeyallsvenskan.
Vita Hästens passningsgeni Marcus Eriksson har de senaste åren underhållit på daglig basis under vinterhalvåret – men ändå har intresset från SHL varit svalt, nästintill obefintligt.
– Om det är konstigt? Jag vet inte, jag har väl inte tänkt så mycket på det. Jag försöker bara vara så bra som jag kan vara och om det skulle leda till något mer så vore det jättekul. Det var en SHL-klubb som hörde av sig i slutet av fjolåret och undrade om jag var intresserad av att avsluta säsongen i SHL, och det hade jag gärna gjort, men jag förstår att Hästen inte ville släppa mig när vi jagade en topp åtta-plats så det var väl inte riktigt läge då. Det är klart att det hade varit roligt att testa på, men om någon hade varit intresserad så hade de nog ha hört av sig tidigare, säger han till HockeyNews.se.
Har du någon idé om varför?
– Det jag har fått förklarat för mig tidigare, under mina yngre år, är att jag har varit lat och bara spelat åt ett håll och det stämmer väl delvis. Men det där är något som jag har slipat bort mycket av.
33-årige Eriksson har två år kvar på det treårskontrakt han skrev på förra året och trivs där han är.
Han har testat på spel i Troja, Almtuna och Västerås tidigare under karriären men är starkt förknippad med Vita Hästen.
Det är inte så konstigt.
Eriksson är den som har spelat flest matcher Vita Hästens historia och han toppar även klubbens mål- och assistliga.
– Det där är väl något som man tänkte mer på när man väl gick förbi, men nu håller jag inte räkningen, säger han. Men visst är det kul och något man kan vara stolt över. Det kommer ju alltid att finnas där.
Betyder det något för publiken att ha kulturbärare på isen?
– Det tror jag nog att det gör, även om det kanske är svårt att säga direkt vad. Men i de här sammanhangen är det nog viktigt att ha någon som är förknippad med staden och som är något av ett nav i laget. Jag tror att det är viktigt att folk känner igen spelarna och vet vilka de är.
Om vi vänder på det, vad betyder klubben för dig?
– Det är svårt att sätta ord på, men självklart är jag stolt över att få spela i moderklubben, det har jag alltid varit. Att sedan ha fått vara med att ta Hästen tillbaka till finrummet, bort från division ett, och fortsätta vara en ledande spelare och kanske vara en spelare som många förknippar med klubben i dessa tider när det byts spelare titt som tätt är roligt så klart. Vi har ju även “Sama” (Jesper Samuelsson) som också skrev på ett långt kontrakt nyligen.
Och ni två är spelare som har gått i bräschen, inte bara varit "utfyllnad"?
– Absolut, så är det ju. Det är väl vi två och (Rickard) Palmberg som har legat där i toppen av poängligan och kanske burit laget de senaste åren. Det är viktigt att vi är så bra som vi kan vara.
Marcus Eriksson har snittat en bit över 40 poäng i Hockeyallsvenskan de senaste fyra säsongerna. Han har dessutom haft turen att få vara skadefri i stort sett hela karriären.
– Jag bröt fingret när jag var i Västerås, men det är egentligen den enda gången jag var borta längre än några dagar och det är klart att det gör att man inte känner sig lika sliten. Det är väl inte som när man var 20 kanske, men hockeyn har inte tärt på kroppen som hos vissa andra spelare i min ålder. Jag har klarat mig ganska bra och har med åren även blivit bättre på att ta hand om kroppen och träna bättre.
Hur många år känner du att du har kvar?
– Jag vet faktiskt inte, jag har inte tänkt på det. Nu har jag två år kvar på det här kontraktet och känslan är att det inte kommer vara kroppen som kommer att säga ifrån utan andra saker. Jag tycker att det är jävligt roligt och så, men under augusti till mars är livet anpassat efter mitt schema. Jag kan inte vara hemma och missa en match om barnen är sjuka till exempel, det blir lite svårare för mig att ta ledigt från jobbet på det sättet. Det är väl det som är mest krävande, att familjen hela tiden får följa mitt schema. Jag är väldigt tacksam över att min fru har stått ut så pass länge, annars hade jag inte kunnat hålla på med det här.
Vita Hästen satte färg på Hockeyallsvenskan under sin första säsong 2014/2015 då man som nykomling SHL-kvalade mot Modo.
Därefter har det blivit ingenmansland tre år i rad, men klubben siktar naturligtvis högre än så.
– Allsvenskan är världens svåraste serie att tippa, säger Eriksson. Det är svårt att läsa av de andra lagen, men som vanligt är det väl några lag som brukar vara topptippade, oftast de med lite mer pengar. Men vi får se, vi har ändå fått behålla en hyfsad stomme med mig, “Sama” och (Jens) Hellgren bland annat, plus att vi har fått in Christopher Fish som har varit med ganska länge. Jag tror att det handlar om att försöka hitta en jämn nivå och hålla den under en hel säsong, att helt enkelt vara mindre dålig när man väl är dålig.
Läs också:
Fansens representant på isen: Robin Olsson, Tingsryd
Fansens representant på isen: Mikael Eriksson, BIK Karlskoga
Fansens representant på isen: Victor Rollin Carlsson, Almtuna
Fansens representant på isen: Fredrik Johansson, Västerås
