Det var den här värdemätaren jag väntat på
Visby away och dess charm i all ära.
Det höjs röster för att Hockeyallsvenskan ska bantas till tolv lag. Något kollegan och HA-experten Andreas Hanson var inne på så sent som efter fredagens omgång, när Östersund stod för en uppfriskande skalp mot dittills smått oövervinnliga Leksand.
När samma Leksand häromveckan vann två raka matcher med 7–1 mot Nybro och 9–2 mot Visby/Roma är det inte särskilt svårt att förstå varför diskussionen kommer upp.
Därför såg jag extra mycket fram emot veckans första av två toppmöten mellan LIF och Kalmar.
Smålandslaget som, trots en stor spelaromsättning efter fjolårets andraplats och tappet av succétränaren Viktor Tuurala, verkligen ser ut att vara på riktigt även 2026/27.
Hur det såg ut i Tegera arena? …
Nästintill parodiskt, Leksand
… ja, inte som ett toppmöte i alla fall.
Efter 13 minuter hade Reece Vitelli och Elliot Ekmark gett gästerna en rättvis tvåmålsledning.
Leksand hade enorma problem med Mattias Karlins fartfyllda hockey. I vissa sekvenser såg det nästintill parodiskt ut i LIF:s försvarszon.
Talangen Pax Kleffner – som jag gillar oerhört mycket och tycker ska få fortsatt förtroende i A-laget – reducerade före paus. Någon större effekt fick det dock inte.
Efter 40 minuters ishockey hade Kalmar gått från 2–1 till 5–1.
Bortsett från Jakob Ihs Wozniaks 5–1-mål, som fick Marcus Gidlöf att lämna över till målvaktskollegan Robin Christoffersson, såg nästan samtliga bortamål snarlika ut: Leksandsspelare som stod lamslagna och tittade puck medan Kalmar gjorde mest vad de ville offensivt.
Hemmalaget spelade förvisso upp sig i tredje perioden och spelade sig in i matchen, men då var uppförsbacken redan för brant.
Efter chockförlusten mot Östersund senast var det här knappast reaktionen jag förväntade mig av SHL-jagande Leksand.
Att förlora mot ett starkt Kalmar är en sak.
Att göra det på det här sättet är en annan.
Han är viktigare än jag förstått
I måndags var HockeyNews först med att berätta att Leksands succéback Carter Berger var ett frågetecken inför veckans dubbla toppmöten.
27-åringen har verkligen imponerat på mig under sin första tid i Hockeyallsvenskan och vuxit fram till en av huvudtränare Johan Hedbergs viktigaste pusselbitar.
Men det var först under onsdagskvällens 40 minuter långa haveri som jag förstod hur viktig amerikanen är för det här laget – och vilka problem LIF kan få om fler spelare försvinner.
Inför säsongsstarten höjdes framför allt två varningsflaggor runt masarna: Truppbredden och backuppsättningen.
Att vi ”tyckare” hittills har knäppts på näsan är en underdrift.
August Lissel och Zaki Crookes har verkligen visat att de håller på den här nivån. Talanger har kunnat lyftas upp underifrån och klivit in med den äran. Samtidigt har den offensiva spetsen varit så imponerande att den rörliga, och storleksmässigt mindre, backuppsättningen sällan hamnat i blickfånget.
Den här kvällen gjorde den det.
Bergers frånvaro förklarar förstås inte hela magplasket.
Men om jag vore sportchef Jesper Ollas hade jag skruvat på mig och börjat titta på ytterligare alternativ.
