Bland de största i klubbens historia
Inför nedsläpp hyllades kulturbäraren Oskar Lang för att ha passerat 600 matcher i Leksands IF.
Att 29-åringen, som kom till klubben redan 2012, hade kunnat välja betydligt mer attraktiva klubbadresser råder det ingen tvekan om.
Hockeynews har, liksom andra medier, nåtts av uppgifter om att flera SHL-klubbar visat intresse för Arvikasonen. Bland annat den nuvarande serieledaren Färjestad.
Men Lang valde att stanna. I sitt Leksand.
I hyllningsvideon inför daladerbyt konstaterade meste leksingen Jon Knuts, med sina 850 matcher, att han börjar känna flåset i nacken.
Och ja, Lang är fortfarande bara 29 år ung. Om kroppen håller och han slipper större skadebekymmer talar mycket för att det blir åtskilliga säsonger till i den vitblå tröjan.
Då kan rekordet som Malungssonen Knuts innehar mycket väl vara ett minne blott.
För mig råder det ingen tvekan. Oskar Lang är redan en av de största i Leksands historia, trots sina 170 centimeter.
”Ett mörker jag knappt vill föreställa mig”
Hur matchen gick?
Redan efter åtta minuter gav lagkaptenen Patrik ”Zacke” Zackrisson hemmalaget ledningen.
Då hade Leksand i stort sett parkerat i Moras försvarszon och matchbilden påminde mer om spel mot ett mål än ett hett rivalmöte.
Och i mittakten fortsatte derbyslakten.
Inom loppet av åtta minuter hade 1–0 förvandlats till 3–0.
Mora reducerade förvisso innan periodens slut, men närmare än så kom aldrig gästerna.
Precis som det, krasst uttryckt, ska se ut mellan de här två föreningarna säsongen 2026/27.
Leksand har som uttalad ambition att ta sig tillbaka till SHL. Med en av Hockeyallsvenskans största spelarbudgetar ska klubben slåss om avancemang.
Mora slåss för sin överlevnad.
Tidigare i veckan kom det nattsvarta beskedet att klubben riskerar att stå utan pengar till löneutbetalningarna i januari om man inte lyckas få in fyra miljoner kronor.
Kontrasterna mellan rivalerna kunde knappast vara större.
Visst, även Leksand brottas med ekonomiska bekymmer. Men där försöker man i praktiken satsa sig ur problemen genom att återta en plats i SHL och därmed få tillgång till de stora tv-miljonerna.
En strategi som förstås inte är riskfri. För vad händer om Leksand misslyckas samtidigt som Mora inte lyckas få ordning på sin ekonomi?
Då riskerar dalahockeyn att befinna sig på ett historiskt lågvattenmärke nästa säsong.
Ett mörker jag knappt vill föreställa mig.
Hål i huvudet – matchen borde aldrig ha spelats
Ni som har koll på spelschemat vet att lördagens daladerby var veckans enda match i Hockeyallsvenskan.
För Leksands del innebar det inga större sportsliga konsekvenser.
Rocky Langvardt och Jonas Lagerberg-Hoen saknades på grund av landslagsuppdrag.
För Mora var situationen en helt annan.
Tobias Johansen Breivold, Victor Engebråten Kopperstad och Patrick Rørbu Elvsveen är samtliga iväg med det norska herrlandslaget. Dessutom representerar Tobias Aase-Stensland landets U20-landslag.
Breivold har hittills varit en av Hockeyallsvenskans främsta målvakter, medan Rørbu Elvsveen mycket väl kan betraktas som Moras viktigaste utespelare.
”Det blir hål överallt”, konstaterade huvudtränaren Oscar Dahlgren för Mora Tidning inför mötet.
Och det är ju precis vad det blir.
Jag köper att spelschemat är pressat och att det finns mängder av hänsyn att ta.
Men någonstans måste den sportsliga rättvisan väga tyngre.
Mora befinner sig redan i en oerhört utsatt situation, både ekonomiskt och sportsligt. Att då tvingas spela ett glödhett derby utan flera av sina viktigaste spelare är knappast rimligt.
Missförstå mig rätt. Leksand var överlägset och hade mycket väl kunnat vinna ändå.
Men det förändrar inte grundproblemet.
Den här matchen borde aldrig ha spelats just nu.
Vem... är... det... där? – så oerhört imponerande, LIF
Ibland får jag känslan av att Leksand hade kunnat kasta in en spelare från sitt U12-lag och fått honom att se ut som en fullblodsveteran.
Okej, jag raljerar. Men bara lite.
För match efter match dyker det upp nya ansikten från de egna ungdomsleden som kliver rakt in i seniorhockeyn och levererar.
Oavsett om det handlar om skador, sjukdomar eller landslagsuppdrag tycks Leksand alltid ha en ny talang redo att fylla luckan, och det är så oerhört imponerande.
Det arbete som sportchefen Jesper Ollas, tillsammans med övriga ansvariga i föreningen, har lagt ner på juniorverksamheten förtjänar verkligen att lyftas fram.
Det finns en tydlig röd tråd genom organisationen. Ungtupparna kommer upp och vet exakt vad som förväntas av dem. De ser inte vilsna ut, behöver ingen längre startsträcka och spelar med en självklarhet som normalt brukar kräva betydligt fler seniormatcher.
Det säger något om både utbildningen och miljön som byggts upp.
Och framför allt om vilken enorm tillgång den här bredden är för huvudtränaren Johan Hedberg och hans ledarstab.
Titta bara på lördagens derby.
Rasmus Orenäs, Vilgot Lidén, Zaki Crookes, August Lissel och Pax Kleffner klev alla fram och spelade betydelsefulla roller i segern.
Flera av namnen var närmast okända för den breda hockeypubliken inför seriepremiären i september.
Nu är de en del av ett lag som jagar en återkomst till SHL.
Det är faktiskt smått häpnadsväckande.
