Med en bättre kaxighet och med en stor dos tålamod jobbade sig Södertälje tillbaka in i semifinalen mot Djurgården.
Efter 3–7 och 0–4 såg det ärligt talat nästan uppgivet ut på sina håll i SSK. Men då skakade Magnus Bogren om i kedjorna och fick kanske inte nåt större gensvar från nya förstakedjan med Carter Souch, Nolan Stevens (vad har hänt här?) och Evan Weinger, men helheten blev trots allt bättre.
Och att behålla duon Sebastian Dyk och Nicolai Meyer visade sig vara en väldigt bra idé.
För även om lamporna släcks i Scaniarinken så kan Meyer hitta Dyk. Och det gjorde han en bit in i tredje perioden och då sprack Djurgårdsmålvakten Hugo Hävelids nolla efter drygt sex perioder på bortais. Istället tändes SSK:s hopp.
Hoppet om att sänka Djurgården. Drömmen om SHL.
Domarna lade ribban högt i den här matchen och Mikael Nord klev rakt ut ur dimman i semifinalen AIK-BIK Karlskoga och rätt in i elden mellan SSK och Djurgården.
Han och Daniel Wessner gjorde ett gott jobb även om det så klart går att diskutera situationer till tiden rinner ut.
Djurgården hade inte bara en kvitteringspuck inne utan två. Båda blev efter videokollar bortdömda.
När den första kvitteringen underkändes och Daniel Wessner skulle meddela sitt beslut var Scaniarinken så tyst att det gjorde ont i huvudet.
Och när målet ströks utbröt ett jubel som kanske till och med var högre än vid Sebastian Dyks 1–0-mål.
Andra gången det underkändes ett djurgårdsmål fick Tyler Kelleher istället chansen att lägga ett straffslag.
Då stängde Frans Tuohimaa igen och visade på nytt att han är Södertäljes bästa spelare mot Djurgården.
SSK har kaxat till sig på rätt sätt.
Djurgården hade sina lägen och chanser, men den här kvällen tog man inte hand om dem. Powerplay bet inte.
Till och med Dick Axelsson misslyckades med att göra mål när han var fri i början av den tredje perioden, men prickade inte innanför Tuohimaas stolpar.
Temperaturen i semifinalen har nått nya höjder. SSK svarade efter 0–4 i fredags med att nolla Djurgården och kvittera matchserien.
