EK: Melins AIK går aldrig att räkna bort

AIK kämpar hockey på ett beundransvärt och slitstarkt sätt. Många spelare kommer till sin rätt i slutspelet och Rasmus Rudslätt hade en häftig kväll på Hovet när AIK utstod ännu en måstematch den här våren. Den här säsongen.

AIK var uträknat i grundserien och AIK var nästan avkapat när Björklöven hade 3–1 i matcher i kvartsfinalen. Men då spelade AIK en bättre hockey än Löven och väntade mest på att utdelningen för jobbet skulle komma.

Och det gjorde det ju.

Mot BIK Karlskoga kommer inget gratis för Dennis Halls lag har ett välformulerat försvar (fattas bara när Bofors och Karlskoga är inblandat).

Rasmus Rudslätt backcheckade och spred energi i AIK. Och vid slutsignalen efter två perioder rök han ihop med BIK-backen Sander Vold Engebråten. Det slutade med var sin femminutersutvisning, men inget matchstraff.

Det var egentligen enda gången det brakade lös mellan lagen. Visst, det tacklades, det smällde och här är Hovet en underbar arena att vistas i. Akustiken från publiken. Det rassliga och lätt ihåliga oljudet från plexiglasen när de fångar spelarna i sin hårda famn.

En tung tackling kan jaga upp pulsen rätt bra på även de mest luttrade Hovet-besökarna.

Och det är här Jordy Bellerive gör sin nytta. Dels för att väcka liv i en sömnig, lätt försiktig slutspelsmatch med miljoner kronor på spel och nerver på helspänn.

Dels för att ingjuta mod i lag- och kedjekamrater. Kanadensaren Bellerive är precis den ångvält och arbetsmyra som han värvades till AIK för att vara.

Han kryddar sitt spel med mål och poäng. För Gerry Fitzgerald och Scott Pooley är det tvärtom. De lever för mål och poäng. Och så kommer det möjligen nån tackling när det är oundvikligt en krock på gång.

Bellerive går inte att välta. Det vet både med- och motspelare. Härligt att spela med. Och nödvändig att respektera av motståndarna.

AIK och BIK Karlskoga kände på varandra stora delar av matchen. Med vetskap om vad en vinst, eller en förlust, innebär för semifinalen vill man inte bjuda på nåt.

AIK tog ledningen. BIK Karlskoga kom tillbaka i tredje och vände till 2–1-ledning. Urstarkt.

AIK fick chansen att kvittera i powerplay i en match som alltså var rätt fri från utvisningar, men Roger Melin kan inte ha varit speciellt nöjd med powerplay.

Istället var det den oberäknelige och tidigare i slutspelet petade Scott Pooley som löste kvitteringen till 2–2. Han sköt ur dödvinkel, vilket ställde Samuel Jonsson och pucken smet in förargligt.

Måstematchen gick till förlängning. Här klev Eric Norin in i matchen efter att ha suttit på avbytarbänken i tre perioder utan istid. Unge och charmante Viggo Gustafsson, han med de lätta och kvicka fötterna, fick finna sig i att titta på.

Norin fick hjälpa till i boxplay och AIK höll sig tack vare Victor Brattström kvar i matchen. Kvar i slutspelet.

Och när AIK fick chansen i powerplay, dubbelt upp i slutet av första förlängningen, styrde Daniel Muzito Bagenda in 3–2-målet som gör att semifinalen är helt jämn.

2–2 i matcher. Otroligt häftig spänning och totalt ovisst hur det ska sluta. Men Roger Melins gäng har vi lärt oss många gånger den här säsongen att a-l-d-r-i-g räkna bort.