EK: JVM-trions betydelse är underskattad

Tänk vad tre tonåringar kan påverka ett SHL-lags välmående. Det ska normalt sett inte vara möjligt. Det ska inte märkas på ett SHL-lag att man saknar tre JVM-spelare.

Se på Timrå som hade tre av sina unga spelare med på JVM. Backen Alfons Freij, forwarden Eddie Genborg och centern Linus Eriksson är alla ordinarie SHL-spelare i Timrå, men laget klarade sig rätt okej utan dem i åtta matcher i SHL. Tog hyggligt med poäng.

Värre för Djurgården som redan var på väg ner i en svacka då Viggo Björck, Victor Eklund och Anton Frondell fortfarande inte hade hunnit åka iväg till JVM i Minnesota. Men utan JVM-trion blev det bara fyra poäng på åtta matcher för Djurgården. Sämst i SHL.

Och i stunder av matcherna under en längre period såg Djurgården också ut som det kanske skrynkligaste laget i SHL.

Osäkert passningsspel. Pucktapp som ledde till spelvändningar och baklängesmål. En misströstande trogen och normalt väldigt stöttande hemmapublik vädrade sitt missnöje med busvisslingar under de två senaste hemmaförlusterna på Hovet.

Både huvudtränaren Robert Kimby och sportsligt ansvarige Niklas Wikegård betonade och gör så fortfarande att Djurgården är nykomling i SHL. Och att det kommer att gå upp och ner – det gör nämligen det för alla lag i SHL periodvis.

Men så kom Björck, Eklund och Frondell tillbaka till Djurgården med guldmedaljer, glädje och ett smittande jävlar anamma. Laget åkte till Karlstad där Färjestad precis kickat huvudtränaren Jörgen Jönsson efter fyra raka förluster och kärvande självförtroende.

Och även om det var turbulent på gränsen till kaos i Karlstad visade organisationen Färjestad upp en enastående fingertoppskänsla inför nedsläpp i Löfbergs Arena.

Det var inte bara Färjestads två guldpojkar Jack Berglund och Måns Goos som gratulerades för Sveriges JVM-guld i USA. FBK som klubb började med att rikta strålkastarna i det nedsläckta hockeytemplet på Djurgårdens tre guldmakare Björck, Eklund och Frondell.

Det var hög klass på den gesten. Och i arenan var varenda kotte med på noterna. Det var ju Sveriges guld som skulle firas och det smäller högre än enskilda klubbar.

Men när väl pucken släpptes fortsatte Färjestads elände medan Djurgårdens var som bortblåst bland ”trä’a” i Karlstad.

Djurgårdsstjärnan Charles Hudon gjorde en liten miss i första byte och drog på sig en utvisning för slashing. Ouch, tänkte Djurgårdslägret.

Men vilket boxplay Djurgården visade upp direkt. Fläckfritt. Kaxigt.

Precis som när backen Jesper Pettersson, lätt övertänd, tog ett handgemäng med Färjestads Albert Wikman.

Något hade verkligen tänt Djurgården på rätt sätt.

Lagkaptenen Marcus Krüger visade vad det var när han höll sig framme och sopade in 1–0 till Djurgården. Det var hans första mål efter sju mållösa matcher.

Och det var JVM-duon Victor Eklund och Anton Frondell som tillsammans med backgiganten Philip Holm jobbade fram det målet till Krüger och Djurgården.

JVM-trion bidrog med så oerhört mycket i bara en enda match och det lade grunden till Djurgårdens första trepoängare i SHL sedan den 25 november.

Viggo Björck:

Den yngste av de tre JVM-spelarna var den som fick spela med i SHL-comebacken och låg på 17:32 i Karlstad. Hans balans och låga tyngdpunkt gör honom omöjlig att få omkull. Han har alltid stenkoll på vad som händer runt omkring honom på isen inte minst bakåt. Björck får alltid spelet att flyta och gå i rätt riktning och det enda som inte riktigt var klockrent var tekningarna. Men undrar hur nära han är att faktiskt få axla en centerroll i SHL? Det kan inte vara så långt borta.

Victor Eklund:

Det var Eklund som såg till att Djurgården kunde ta ett målmässigt initiativ mot Färjestad när han virvlade runt i Färjestads zon så att det slutade med Krügers 1–0-mål. Assistpoäng fick han på Frondells vinnande 2–1-mål, men energin i varje byte, förmågan att ständigt se ut som han gör sitt första byte i matchen, eller det sista desperata, är magnifik. Tacklingen på Joakim Nygård var grädden på moset.

Anton Frondell:

Han har i stort sett samma fina spelförståelse som Viggo Björck och tar stort ansvar för det som händer bakom honom. Frondell har även delar av Eklunds energi, men det han framför allt har är det sylvassa skottet. Och kylan och skickligheten att se till att han kan använda det. Det var precis som hände när han sköt 2–1 inte långt efter Färjestads kvittering. Iskall precision i James Bond-utförande.

Djurgårdens trepoängare i Karlstad var efterlängtad och den blev möjlig tack vare JVM-spelarna. Med dem tillbaka i laget märktes det inte att Charles Hudon avbröt matchen efter det att han bara spelat sex minuter.

Djurgården har fått tillbaka sitt kollektiva självförtroende och tron på sitt eget kunnande. Det var bara en match och det kommer flera. Men det är inte vilka JVM-spelare som helst utan tre av de mest tongivande när Sverige tog sitt första JVM-guld på 14 år.

Det är också spelare som spelar i Djurgårdens tre översta kedjor och det är där de hör hemma. Inte omöjligt att det kommer en reaktion från JVM-spelarna när de nu kan andas ut på hemmaplan, sova i sina egna sängar, komma in i dygnsrytmen och lämna JVM-bubblan.

Vardagen väntar. Men som Djurgården har väntat på att den ska innehålla Björck, Eklund och Frondell.

Betygen på Djurgårdens spelare i 3–1-vinsten mot Färjestad

★★★★★★★★★ (9)

Magnus Hellberg, Philip Holm, Victor Eklund

★★★★★★★★ (8)

Jesper Pettersson, Anton Frondell, Jacob Josefson, Marcus Krüger

★★★★★★★ (7)

Hugo Blixt, Gustav Lindström, Colby Sissons, Viggo Björck, David Blomgren

★★★★★★ (6)

Joey LaLeggia, Arvid Costmar, Joe Snively 

★★★★★ (5)

Albin Grewe, Charles Hudon, Oula Palve, Håvard Salsten, Mathias Emilio Pettersen

Spelade för lite

August Berg