Ansiktsuttrycken på medlemmar ur den stryktåliga och luttrade HV-publiken i Husqvarna Garden sa det som behövde sägas. Eller sa och sa.
När Jhonas Enroth räddade en flygande puck bakom ryggen på sig själv en centimeter innan den sprängde mållinjen var det som en blixt slog ner inne i byggnaden.
Och luften gick ur allt och alla med blågulvita-tröjor på sig. Oavsett om de var på isen, satt i båset eller stod och hoppade eller satt och led.
HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT?
Varför ska det vara så omöjligt?
Va?!
Så många gapande munnar. Fågelholkarnas adventsfest.
HV71 och Örebro bjöd på en hockeymatch som med all önskvärd tydlighet förklarade varför de studsar omkring runt det allra nedersta strecket i SHL-tabellen.
Det var inte bra.
Passningsspelet. Sög.
Att ta in pucken med fart i anfallszonen över blålinjen var för det mesta som att med dåligt pumpade däck cykla över en taggtråd. Det tog tvärstopp och spelet avblåstes för offside gång på gång.
HV71 kom till match utan huvudtränaren Anton Blomqvist som höll sig hemma. Magsjuk
Sedan veckor tillbaka är general managern Björn Liljander sjukskriven.
Istället gör tillförordnade general managern Fredrik Stillman det han kan för att lappa och laga ett skadedrabbat HV71 med trasigt självförtroende.
Och när det går emot så går det emot med besked.
HV:s dyra nya toppcentrar Lukas Rousek, Aleksi Heponiemi och Justin Kloos har inte varit i närheten av att leva upp till förväntningarna.
Visserligen var det aningen diffust om Heponiemi och Kloos skulle vara centrar i HV.
Mot bottenkollegan Örebro, som åtminstone hade aningen bättre skärpa än HV71 – och en mycket bättre spelande målvakt i Jhonas Enroth – var inte Heponiemi eller Kloos centrar.
Trots att HV hade både Linus Lindström och Hampus Eriksson på skadelistan.
Ironiskt nog blev Eriksson, ny från allsvenska Nybro, skadad mot Luleå i sin andra match i HV71-tröjan. Men innan HV visste hur allvarligt skadad han var hade HV redan hunnit låna ut centern Martin Johnsen till AIK.
Men det var säkert redan bestämt och klappat och klart med Johnsen. Fast ändå…
Så mot Örebro fick backen Lucas Lagerberg rycka in och spela tredjecenter. Det gjorde han så bra att han satte 1–0 på ett så självklart sätt att man undrade varför han inte spelat center i hela sin karriär.
Plötsligt, i sin 19:e match den här säsongen, stod Oskar Stål Lyrenäs för sin första assist (!) när han stack in pucken till Lagerbergs mål.
Men där och då hade HV71 som roligast den här kvällen.
Kampen i botten fortsätter med oförminskad styrka. Och med ett sviktande självförtroende.
Lyckligtvis för HV finns det räddningsplankor i botten av SHL. Örebro är en sån. Leksand och Linköping är två andra. Men Malmö som har en vana av att strida på kniven kan mycket väl klara sig utan att bli indraget på ren jävlar anamma.
För HV71 slutar inte problemen här. Målvaktsfrågan är stor. Lassi Lehtinen läcker då och då och sprider inte överdrivet mycket lugn omkring sig på isen.
Backparet Andreas Borgman och Niklas Hansson är en gåta. Så mycket erfarenhet. Så mycket strul på isen.
Fredrik Stillman satt nån meter ifrån oss reportrar på pressläktaren och såg förstås det alla andra såg.
Helt klart är att HV71:s lagbygge skulle må bra av ett par rejäla förstärkningar – helst en i varje lagdel, men forwards- och centersidan i fokus.
Målvakten Lassi Lehtinen har stått mer än sju matcher i rad nu sedan han hoppade in för Frederik Dichow då han skadade sig borta mot LHC den 28 oktober.
Enbart av den orsaken borde Olof Glifford få chansen att spela SHL-hockey i HV-tröjan igen. Så behöver inte Lehtinen känna att han är petad.
Men helt klart är att han inte räddar tillräckligt mycket puckar. Och det gnisslas tänder på läktarna runtom i Husqvarna Garden.
Stillman kan förstås inte trolla. Men detta HV behöver förstärkas både här och nu och för att palla för en kvalfylld vår.
För risken är överhängande att det kan bli så igen. De missnöjda busvisslingarna på slutsignalen efter 5–1 i häcken mot Örebro sa också en hel del om HV:s problem.
