Efter smällen i SSK – öppnar upp: ”Får vara större människa än så”

Dennis Bozic är åter nära SSK:s A-lag – men i en ny roll som assisterande sportchef till Emil Georgsson.

Vägen dit började på allvar när den egna spelarkarriären tog slut betydligt tidigare än planerat.

Bozic hade spelat utomlands när ryggproblemen satte stopp. Efter operationen försökte han fortsätta karriären i Danmark.

– Jag var väl ute i Europa, då kanske jag var 23–24 år. Och så opererade jag ryggen och hamnade i Danmark för att försöka få det att funka och spela igen. Men det gjorde det inte riktigt. Så där påbörjade jag väl och blev ledare.

Han var 25 år när spelarkarriären var över. Då arbetade han en säsong i Danmark, både som assisterande tränare och huvudtränare.

Tankarna på ett liv som ledare hade däremot redan funnits.

– Jag har väl alltid tyckt att det är roligare att vara ledare. Eller jag har haft den tanken även när jag spelade. Jag hade någon junioransvarig som jag såg upp till under junioråldern.

– Då tänkte jag att det där verkar vara ett roligt jobb, att vara ledare och kunna påverka mer än bara sin egen prestation. Det har legat naturligt för mig som människa, tror jag.

Året i Danmark blev en bekräftelse.

Trots långa arbetsdagar och mycket förberedelser trivdes Bozic med den nya vardagen.

– Det var ett tufft år i Danmark.

– Men när man känner att det är inga problem att vara på hallen klockan sex och förbereda video till spelarna och försöka ge dem förutsättningar, planera och försöka ha en proffsig verksamhet för att individen och laget ska kunna utvecklas. Det var väl där någonstans jag kände att det här är roligt.

Kastades snabbt upp i A-laget

Bozic återvände därefter till Södertälje och juniorverksamheten.

Planen var att fortsätta där men förändringar högre upp i föreningen gjorde att steget till A-laget kom tidigt.

Med facit i hand hade Bozic gärna fått mer tid som juniortränare.

– Jag tror att det hade varit bra för mig att vara kvar lite längre på juniornivå. En J20-coach har kanske ett av de hårdaste jobben i Hockeysverige, skulle jag säga.

– Det är mycket jobb, resor, mycket spelare, mycket ruljans på spelare. Och så är det jätteviktigt att du jobbar med individen. För du ska ju försöka få upp individer.

Samtidigt fanns fördelar med att nyligen ha avslutat den egna spelarkarriären.

Spelet låg fortfarande nära.

Ledarskapet var en annan sak.

– Hockeyspecifikt så är det ju så. Då har man spelet ganska nära sig. Men ledarskap är en stor del också och det tror jag kanske inte att jag hade.

– Jag var nog väldigt svartvit då. Det här är rätt, det här är fel. Och så blir det väldigt hockeyspecifikt. Det har jag kanske fått mer i efterhand.

Tvekade på lösningen med Falk

Efter Ulf Lundbergs sorti fick Bozic och Nichlas Falk dela på huvudansvaret.

Bozic var först tveksam till upplägget.

– Jag var lite frågande på förhand. Men vi kompletterade varandra. Vi var olika, jag och Nichlas. Det tror jag var viktigt. Man kan inte vara exakt likadana.

Erfarenheten gjorde snarare att han började se olikheterna som en styrka i en ledarstab.

– Det handlar om att jobba tillsammans. Det är ju så viktigt. Vad är du bra på? Då behöver jag fylla i de här luckorna, det som du är mindre bra på. Och sedan hitta ett arbetssätt som är hållbart. Det tror jag är superviktigt.

Bozic beskriver sig själv som den mer detaljinriktade av de två.

– Jag var nog mer på, kanske lite mer hands on med detaljer. Och Nichlas var väl kanske lite mer helhet. Han har en högre reflektionsstapel än vad jag har.

Falk-perioden blev också en kontrast till det som skulle komma senare.

”Det var inget roligt år alls”

Efter en fjärdeplats byttes stora delar av laget ut inför nästa säsong.

Även på tränarsidan skedde förändringar, då Jörgen Bemström kom in bredvid Bozic i stället för Falk.

I dag ser han en möjlig svaghet i den kombinationen.

– Jörgen Bemström är ju väldigt skicklig hockeyspecifikt. Men vi är ju ganska lika. Så jag tror det var en del i det också, att vi var rätt lika som människor. Ganska på och detaljer och så här. Det är klart man har funderat på det i efterhand.

Säsongen slutade senare med att SSK kvalade sig kvar mot Troja i Hockeyallsvenskan.

– Det var inget roligt år alls. Man är ju inte nöjd med sitt jobb när det blir så. Jag som alla andra vill göra ett bra jobb.

Efter en hemmamatch mot Västervik kom beskedet.

Bozic fick lämna A-laget.

– Då fick vi beskedet. På ett bra sätt, tycker jag. Det var för föreningens bästa. Inga konstigheter med det tycker inte jag.

Stannade kvar efter smällen

Där hade relationen med SSK kunnat ta slut.

I stället hörde klubben snabbt av sig och ville ha kvar Bozic i en annan roll.

– Vissa delar behöver man släppa och gå vidare. För min del blev det ju direkt att klubben tog kontakt med mig och ville ha mig kvar som juniorsportchef. Vilket jag tyckte kändes som en rolig uppgift. Så jag fick fortsätta i en annan roll och det var utvecklande för mig.

Det var inga hard feelings efter att du hade fått lämna?

– Nej, absolut inte. Man jobbar för klubben. Och försöker de ta ett beslut som är bra för föreningen... Man får vara större människa än så.

Att det handlar om just SSK spelar samtidigt roll.

Bozic är fostrad i föreningen och beskriver sig själv som ”närodlad”.

– Jag försöker se det som att jag jobbar här. Jag är här för att utföra ett jobb. Och jag gillar att jobba och jag gillar att göra saker så mycket tillsammans det bara går. Sen är det min moderförening, det är klart att det är.

Kontinuitet får däremot inte innebära att föreningen slutar ta in nya perspektiv.

– Man behöver ju vara vidsynt för att kunna vara klarsynt. Man kan inte bara tänka: ”Det här har vi gjort och så här ska vi göra”, och fortsätta. Man behöver utvecklas. Det är inte bara spelare som ska utvecklas. Det behöver ledare göra och föreningen i stort göra.

Vill bygga kulturen underifrån

Bozic gick vidare till juniorsidan och arbetade i tre år som juniorsportchef.

Den erfarenheten är något han vill bära med sig även i sin nuvarande roll.

– Flaggskeppet är ju A-laget. Så är det ju. Man behöver sälja biljetter, man behöver få in pengar och allt det där. Men mycket av kultur kan byggas nerifrån. Både ungdomssidan och juniorsidan. Så det är jätteviktigt.

För Bozic är kopplingen mellan verksamheterna central.

– Framför allt att allting sitter ihop är viktigt. Så att det inte blir flera öar, utan att det sitter ihop. Och man kan bygga mycket kultur där. Det finns ju en stark kultur hockeymässigt i övrigt.

Han har sett flera exempel på spelare som tagit stora steg genom SSK:s miljö.

Adam Wilsby är ett exempel som kommer upp under samtalen.

Backen tillhör i dag Nashville Predators men var på lån hos SSK under säsongen 19/20 och har tidigare uttryckt att det var bra för honom att ha Bozic som backcoach.

– Man ska aldrig ta cred för spelarens framgång, tycker inte jag. Men hans driv att bli hockeyspelare var enormt högt. Så det gick ju att pusha honom. Men också att säga: Du gör jobbet, då får du chanser.

Wilsbys skridskoåkning stack ut redan då.

– Han hade något som stack ut och det var en skridskoåkning utan dess like. Det är en häftig resa för honom.

Bozic pekar även på Skellefteå som ett exempel på hur långsiktigt arbete kan se ut.

– Jag tycker de jobbar systematiskt hårt. Det är många individer som går den vägen. Vad gör de bra? Bland annat har de en väldigt bra fysisk profil. Det är ingen som stjäl stora rubriker, utan det är hårt arbetande människor på golvet. Det behövs i alla föreningar.

Tvekade först på Damkronorna

Under åren som juniorsportchef kom även frågan om att arbeta med Damkronorna.

Det började med ett samtal från Ulf Lundberg.

– Jag fick en fråga av Ulf som jag känner: ”Skulle du kunna vara med på en camp?” Mitt ärliga svar till honom då var: ”Jag vet inte om jag är så sugen.” Det är mycket jobb.

Bozic tackade ändå ja till en camp.

Sedan växte uppdraget och han blev inhyrd till flera turneringar.

– Jag tyckte att det här är ju ett roligt upplägg. Då fick jag frågan om jag ville följa med på en turnering. Sedan växte det där och jag fick chansen att följa med på VM och få en sådan erfarenhet.

I februari var han med Damkronorna under OS-turneringen och var nära att ta en bronsmedalj.

Erfarenheten gav framför allt en annan bild av hur mycket som krävs bakom kulisserna.

– Det fick man upp ögonen för, att det är enorma förberedelser med allting. Och planering. Det är så viktigt. Viktigare än vad jag hade trott innan. Man lär sig ju saker.

Ny roll bredvid Georgsson

Den här säsongen har Bozic lämnat juniorspåret och i stället tagit sig an en ny roll som assisterande sportchef till Emil Georgsson.

– När jag kom hem och var klar med uppdraget på förbundet så har vi haft en dialog: Hur ska vi gå härifrån? Och så mynnar det ut i det här. Vilket jag tycker känns kul.

– Jag hoppas jag kan bidra med perspektivet och erfarenheten från juniorsidan. Och från A-laget också, för den delen. Och kunna växa in i den rollen bra.

Emil Georgsson sitter fortfarande på det yttersta sportsliga ansvaret.

– För mig är det att just assistera honom och hjälpa honom. Både med perspektiv och med arbetsuppgifter. Hittills har det varit jäkligt roligt.

Hur ser ni på truppen? Letar ni något just nu?

– Det gäller ju aldrig att vila. Objektivt sett kommer alla lag göra justeringar för att vara så starka som möjligt till slutändan. Det finns två saker: det är här och nu och så är det framåt. Det är någonting som pågår hela tiden.

Sedan tillägger han:

– Det är Emil som tar de yttersta besluten där.

Hyllar jättetalangen

Juniorbakgrunden märks fortfarande tydligt när han pratar om det arbetet.

Ett namn som Bozic själv tar upp är Gustav Lindén.

Forwarden är född 2010 och spelade U16-hockey för SSK så sent som förra säsongen.

Trots sin unga ålder har han redan fått träna med A-laget flera gånger under försäsongen.

– Han kommer från Järna från början. Han spelade U16 här förra året och U18. Han har varit med oss och tränat på försäsongen ett antal gånger redan. Okej, här finns det potential.

Bozic pekar på Lindén som ett tydligt exempel på att åldern inte behöver avgöra vilken miljö en spelare klarar av.

– Det är därför Gustav Lindén har varit uppe och tränat redan nu. Han får ju inte ens spela U20 i år. Men han har nivå för att träna i A-laget.

Samtidigt behöver utvecklingen bromsas ibland.

– Det gäller att ha den dialogen. Den här individen har haft jättetufft, han ska inte upp. Han har spelat dubbelt, han behöver få vilodagar. För det är också viktigt. Det handlar om att försöka med balans coacha upp individer.

”Då har man gjort en bra affär”

Att utveckla spelare kan dessutom ge direkt effekt på A-laget – både sportsligt och ekonomiskt.

Bozic nämner Egor Polin som ett exempel.

– Egor Polin som vi tog hit som sistaårsjunior bara exploderar i U20. Sedan upp i A-laget direkt, skriver avtal, är en billig spelare för oss, producerar och går sen till SHL. Så får man hundratusentals kronor på det. Då har man gjort en bra affär också.

Utmaningen är att hitta spelarna innan deras utveckling blivit självklar.

– Det gäller att hitta de där råämnena och pinpointa. Nerifrån ibland eller ute i landet. Vissa behöver man vänta med tills de har blivit seniorer. Vissa behöver ut i division 1 och så exploderar de. Så det gäller ju att vara aktiv och söka.

Han nämner även Ludvig Söderberg och Adam Hesselvall som exempel på egna spelare som gått genom systemet.

För Bozic hänger den delen ihop med det större målet: att få hela föreningen att dra åt samma håll. När han nu åter finns nära A-laget är det med betydligt fler perspektiv än när han kastades in som ung tränare.

– Det handlar ju om att bli bättre. Hela tiden under säsongen också. Som lag. För att kunna hota. Så det känns inspirerande, tycker jag.