DIF:s utvärdering klar – tränarnas betyg

Det har hunnit gå tre veckor sedan Djurgården blev utslaget ur SM-slutspelet i åttondelsfinalen mot Malmö. Säsongen tog slut den 21 mars.

– Man blir tom. Allt man vill är att bara sitta i ett rum ett tag. Sedan känner man att man för allas skull måste hjälpa dem att få ett avslut. Det blir snabba exit, snabba utvärderingar och nu samlar väl jag och ”Wiken” mycket information så får vi ta energi sedan, säger assisterande sportchefen i Djurgården Marcus Due-Boje till Hockeynews.

Han och Niklas Wikegård har summerat intrycken av det som var Djurgårdens comeback i SHL.

Har ni fått ut max av spelartruppen?

– Det tror jag nog, absolut. Det skulle jag vilja ge våra tränare mycket beröm för att vi kramade verkligen ut så mycket vi kunde med ”work ethic” och allt vad det innebär, tycker jag.

Robert Kimby, som var med om att lyfta Djurgården tillbaka till SHL tillsammans med Michael Holmqvist, Patrik Andersson och Micce Andréasson, får beröm.

– Vi kramade ut allt vi hade i vår dagliga verksamhet och de pushades på ordentligt och spelarna svarade hela tiden på det. Man ska ha med sig att det var en ganska oerfaren trupp rent SHL-mässigt. Det var några spelare som självklart hade spelat där, men som kom tillbaka till den. Det var egentligen på förhand (Joey) LaLeggia och ”Jeppe” Pettersson som hade en SHL-säsong i ryggen när de klev in. Philip Holm tillkom, men han kom ändå från Schweiz. I den aspekten hade alla en inlärningsperiod också. också. Det kräver sin energi med. Jag är så imponerad över hur vi tog oss an säsongen och hur vi svarade på att spela för skölden egentligen.

Djurgården lyckades vinna täta matcher under hösten och var då ett topplag i SHL. Då började en hel del supportrar drömma om en slutlig topplacering. För om det går att vinna matcher i SHL utan att prestera spelmässigt på topp – tänk då hur det skulle gå om den biten också lyftes efter hand…

Kunde man bli lite fartblind då och tänka att om det blir ännu bättre efter den starten måste det kunna gå så in i helsicke bra…?

– Ja men det fanns en förhoppning om det. Samtidigt som det fanns vissa delar av vårt spel som behövde bli bättre för att vi skulle vinna över tid. Det var den delen som vi försökte få till ihop med aggressiviteten, men vi föll tillbaka på att vi behövde jobba hårt. Eller att vi behövde ha den identiteten i den här gruppen. Det var så vi lyckades vinna matcher, tyckte vi. Med aggressivitet, ligga nära och våga spela på instinkt.

Djurgården hade stora problem mellan mitten av november till slutet av januari att ta poäng och vinna. Ett tag såg det ut att vara nära en bottenstrid.

– Med den bra starten så absolut fick vi vind i seglet att det fungerade. Sedan tycker jag att vi hittade tillbaka till det naturligt, men när JVM-grabbarna kom tillbaka, Färjestad borta (3–1-vinst den 10 januari) kunde vi börja bygga på nåt igen. Då hade vi haft några riktigt bra veckor med träning fram till dess ska man veta, utan att få med oss resultat eller prestation, säger Marcus Due-Boje.

Det kom mycket kritik utifrån när förlusterna staplades på varandra.

Var det läskigt den period när ni förlorade mycket matcher, först borta och sedan kom det en massa förluster hemma?

– Nej, jag skulle inte säga läskigt, för vi var ändå förberedda på att det blåser i SHL för det är så jämnt och tajt. Jag tycker att vi hade en jäkligt bra daglig verksamhet hela tiden. Tränarnas ord och beställning fanns det ett lyssnande kring hela tiden. Sedan tycker man inte om att vi inte lyckades vinna matcher.

Due-Boje säger med lugn och stadig röst:

– Det sprang inte runt nån stor oro utan det var mer att vi systematiskt behövde fortsätta. Där tycker jag att vi hanterade det väldigt bra internt. Det fanns ett inre lugn på nåt sätt.

"Det fanns ett inre lugn"

– Alla där inne är tävlingsmänniskor ut i fingerspetsarna. Det fanns besvikelse när vi inte vann matcher, men det fanns ett inre lugn, som sagt.

Vad var över förväntan?

– Det var ganska mycket. På rak arm – vad var över förväntan? Jag tycker att det som var häftigt i alla fall var den fortsatta ”buzzen” kring Djurgården. Den här attraktiviteten. Fulla hus. Energin. Ryktet Djurgården skapade och gör det ännu starkare. Det är en av de stora delarna. Fansens uppslutning runt laget och gemenskapen, att vi har lyckats bygga på det i Djurgården Hockey under sitt första år som SHL-nykomling. Det är nåt jag vill ta med mig som det häftiga med i år.

Han kunde inte undgå att nämna den formidabla succé som Viggo Björck, Victor Eklund och Anton Frondell stod för gemensamt och på olika sätt. Björck ledde förstakedjan efter JVM medan Frondell sköt 20 mål och Eklund spred energi till hela laget – och Hovet.

– Det finns individer som har gjort ett jättebra år. Det finns spelare som har utvecklats jättemycket inte minst Anton, Victor och Viggo. Det är klart att vissa saker har varit jäkligt bra för oss, det är väl inget snack om saken. Men den här gemensamma energin med Djurgården tycker jag har varit jäkligt häftig.

Förbättringspunkter?

– Det tycker jag absolut. Det är det utvärderingen är till för, men det är också en fullt naturligt utvecklingssteg. Om jag ska gå till mig själv så gjorde jag mitt första år i SHL och har lärt mig supermycket. Jag är ganska säker på att många har gjort det. Spelare och ledare. Vilken tuff liga det är. Vad som funkar. Vad vi kommer att behöva fortsätta göra. Det finns mycket där.

Efter den andra och sista förlusten borta mot Malmö den 21 mars stod en skadad Marcus Krüger och anade att en operation väntar för att få bukt med skadebekymren som plågat honom hela säsongen.

– Fan vad vissa krigade och slet och gjorde sitt absolut yttersta. Dels för att vi först och främst skulle säkra kontraktet så att vi känner att vi är på stabil mark. Dels en bonus med allting att vi kunde spela åttondel mot Malmö.

Även Charles Hudon kan behöva ett kirurgiskt ingrepp för att läka ordentligt.

– Alla medicinska delar är nu under kontroll, så får vi se lite vilka som behöver pilla med operationer och vilka som kan rehaba igång. Det är en pågående process just nu, säger Due-Boje.

Junioren Theo Stockselius spelade till sig ett rookiekontrakt under slutdelen av säsongen, men har inget kontrakt inför kommande säsong.

Är Theo Stockselius naturlig in i nästa års trupp?

– Det hoppas vi. Men vi tycker alltid att det är viktigt att man ska spela sig till den platsen. Möjligheter ska alltid finnas för alla, men det är klart att det skulle vara jättehäftigt att följa hans resa. Det kommer att vara lite som för alla andra. I Viggos fall slog han sig in successivt och den resan var outstanding. Den resan ser vi gärna att många gör. Jag utesluter inget för nån egentligen. In och konkurrera och se till att vara bra och ta den chansen när du får den. Men det är en superduktig talang.

Är det några juniorer som tänker ta steget till Nordamerika inför kommande säsong som Eric Nilson (Michigan State) gjorde?

– Vi hoppas att vi har kvar killar så klart, sedan vet man aldrig. Det finns mycket attraktivitet där borta med på allt möjligt. Det vi kan göra är att kontrollera det vi själva gör och det är att se till att ha en riktigt riktigt bra miljö här för killarna så att de kan bli bättre och på nåt sätt förmedla att det är här man kan stoppa in mest på sin bank för att sedan kunna åka över och göra intryck. Det är inget bråttom att göra de intrycken utan se till att vara i en lugn miljö där vi tränar på bra och allt vad det innebär. Det är därför vi vill hålla bredd för att kunna träna bra. Hela kedjan går ihop hela tiden. Vi kan inte göra mer än att fortsätta utveckla vår produkt och fortsätta utbilda spelarna och presentera det för dem.

Djurgårdens norska landslagsduo Mathias Emilio Pettersen och Håvard Salsten laddar för VM-spel i Schweiz under ledning av sportchefen Patrick Thoresen.

– Ryktet säger att ”Thore” kör ett träningsläger. Full fart… De ser till att stoppa in på banken ordentligt nu. Det ska bli häftigt att följa dem, så klart.