Därför åkte Modo ur SHL – så ska de ta sig tillbaka

När Modo åkte ur SHL 2016 efter Brock Montpetits avgörande var det en händelse som skakade en hel stad. Ett mörker, en besvikelse, ett svek infann sig. För första gången på 30 år skulle Örnsköldsviks stolthet spela allsvensk hockey.

När de värsta vindarna lagt sig började tron på ett snabbt återtåg infinna sig, men verkligheten blev en annan. Sju långa år senare lyckades laget äntligen ta sig tillbaka, men SHL-sejouren skulle bli kortare än vad någon vågat föreställa sig.

När klubben återvände till finrummet var det med ambitioner om att göra Modo till en stabil SHL-klubb igen. År ett blev på många sätt också en succé, när laget lyckades undvika kval och bara var en hårsmån i från att ta sig till play in.

Inför den här säsongen skruvades ambitionerna upp och Modo var först ut på marknaden efter att ha spelat klart redan i mars. En ny stomme skulle byggas, och en handfull nyförvärv handplockades för att höja kvaliteten. Men istället för att etablera sig i finrummet på allvar blev det en säsong fylld av svaga prestationer, misslyckade värvningar och ett defensivt haveri.

Därför blir det Hockeyallsvenskan

1. Felrekryteringar och utebliven spets

Efter år ett i SHL var sportchefen Henrik Gradins tydligaste mål att förstärka truppen med etablerade spelare som kunde bära laget. Efter att ha gått förlorande ur budgivningen med publikfavoriten Josh Dickinson redan i februari skulle en helt ny förstacenter värvas in. Därtill skulle en trygg och stabil center för andrakedjan ansluta. Men också nya backar som man skulle kunna lasta tunga minuter på.

In kom bland annat: Paul LaDue, Mattias Norlinder, Lukas Jasek, Tobias Winberg, Alexander True, Jesper Olofsson.

Men de tänkta nyckelpjäserna höll inte måttet och infriade inte förväntningarna.

Värvningar som Alexander True och Lukas Jasek förväntades bli bärande spelare men levererade långt under förväntan. Hemvändaren Jesper Olofsson fick en tuff start, kom visserligen i gång sedan, men när allting ställdes på sin spets var han som blekast.

NHL-meriterade hemmasonen Mattias Norlinder inledde starkt, men mattades av allt eftersom och slutade med -22 i plus/minus kolumnen. Långt i från godkänt för en spelare av den kalibern.

Amerikanen Paul LaDue blev en rätt lyckad värvning, men han var inte den stora försvarsgeneralen som klubben hade hoppats på. För att inte prata om Tobias Winberg som varit ständigt ifrågasatt och haft stora problem i egen zon. När dessutom offensiven blev lidande av att det saknades en tydlig förstacenter, blev problemen snabbt uppenbara.

– Våra tillänkta toppar har inte varit på den nivån vi hoppats eller trott. Det behöver alla lag, oavsett om det är Modo eller Färjestad, sa Mattias Karlin till Hockeynews efter degraderingen.

2. Försvarsspelet och den tunga starten

Redan under försäsongen larmade spelare om de defensiva bristerna, men de fina försäsongsresultaten sminkade över problemen. Stjärnforwarden Jesper Olofsson var tidig med att belysa problemen i en intervju med Hockeynews.

– Det är lite för mycket mål i baken. Det är irriterande att vi inte kan vara tajtare och det hackar lite för mycket just nu. Du såg ju dem (Modo) förra säsongen och vi har inte det här flytet i spelet som vi vill ha.

– Vi har vissa nya spelare och det påverkar så klart, men samtidigt kan jag tycka att vi borde se bättre ut. Det känns inte så bra, men någonstans är vi ändå effektiva och allt det där. Någonstans är vi ju, men absolut så hackar det lite för mycket just nu, sa han i början på september.

När serien sedan drog i gång hade Modo ingen stabil grund att stå på. Laget inledde säsongen med en tung 5–0 förlust mot Örebro och lyckades aldrig riktigt hämta sig från den svaga inledningen.

Försvarsspelet var skakigt från start och tränarstaben fick aldrig ordning på de strukturella problemen i egen zon. Laget släppte in mål i mängder och även om målvakten Lassi Lehtinen stundtals höll Modo kvar i vissa matcher, var det alldeles för svajigt i försvarsspelet.

Kvalplatsen cementerades också ju längre hösten gick.

– Det hände något efter att vi mött Frölunda där i början. Vi gjorde en svinbra match men förlorade med 2–1. Vi kom från två matcher där vi hade blivit nollade, en där vi gjort ett mål och två där vi gjort fem mål.

– Efter det började vi fladdra, jaga och småfuska hejvilt för att skapa lägen och göra mål. Då blir det ofta att det smäller åt andra hållet, och där fastnade vi litegrann, tyvärr, har Mattias Karlin tidigare berättat.

3. Jobbiga målvaktssituationen

En annan faktor som blev avgörande var målvaktssituationen. Lehtinen bar ett enormt ansvar och stod majoriteten av matcherna, vilket resulterade i en trött och sliten förstemålvakt när det verkligen gällde. Finländaren kom inte upp i normal nivå och stod för flera svaga ingripanden i matchserien mot HV71.

Backup-alternativet Olle Eriksson Ek fick knappt förtroende, och när han väl vaktade kassen så resulterade det ofta i förlust. Under sina två säsonger i Modos dress har Eriksson Ek bara lyckats vinna sju gånger. Konkurrenssituationen mellan målvakterna har nästintill varit obefintlig.

Här borde Henrik Gradin ha agerat under säsongen och plockat in bättre konkurrens, men framförallt någon som kunde ha avlastat Lehtinen lite bättre.

4. Avsaknaden av ledartyper

Stanley Cup-meriterade David Rundblad utsågs för första gången i sin karriär till lagkapten under första året i Modo. Han växte successivt in i ledarrollen år ett, men det fanns ändå frågetecken kring om laget hade en tillräckligt stark röst att luta sig mot inför det svåra andra året.

Modo hoppades på att värva hem landslagsmeriterade Robert Hägg för att få in en riktig ledartyp, men den VM-meriterade försvarsgeneralen blev i stället kvar i Nordamerika. In kom i stället amerikanen Paul LaDue – en stabil back, men långt ifrån den pådrivare laget behövde.

Problemen blev än tydligare när Modo valde att lämna sin lagkapten David Rundblad utanför laget, en petning som blev en stor snackis. Och farhågorna om bristen på starka ledargestalter blev snabbt allt mer uppenbara i takt med att resultaten gick emot under säsongsinledningen.

När krisen var som djupast under hösten och senare även i kvalet var det också smärtsamt tydligt – det fanns ingen som klev fram, tog tag i situationen och banade väg.

5. Deadlinearbetet

I takt med de svaga resultaten under hösten börjades det ropas på nyförvärv i supporterleden. Modo valde också att agera tidigt under hösten när både Victor Berglund och Tyler Benson plockades in. Berglund tillförde visserligen saker spelmässigt och har hjärta för klubben, men någon toppback i SHL var han inte.

NHL-meriterade Benson gick poänglös hela grundserien och gjorde sina första poäng först i kvalet. En dunderflopp helt enkelt.

Klubbens ambition var att göra en eller ett par ytterligare värvningar inför deadline för att stärka laget inför slutskedet på säsongen. I november kunde Hockeynews berätta att sportchefen Henrik Gradin fått utökad budget med närmare fyra miljoner kronor.

– Det ger mig möjligheter så att vi kan titta på ett par tre spelare, eller två spelare åtminstone, i stället för bara en, sa sportchefen då.

Men trots en utökad pengasäck agerade Modo inte inför deadline. Anledningen var att marknaden var sval och att det var svårt att hitta det man sökte.

– Vi kände någonstans, att om vi skulle göra något så skulle vi i så fall göra något åt andra hållet också för att inte störa hierarkier och hela den biten. När man gör saker så måste man tänka åt alla jävla håll, man kan inte bara tänka att vi ska ha in en till. Vi måste också tänka på: var ska vi ha honom, vem tar vi bort och hur blir det? Det är så mycket som kommer in i ett beslut.

– Om Jesse Puljujärvi hade varit på tapeten hade det kanske varit något annat. Han har spelat i NHL hela säsongen, han är i gång och håller hög nivå. Då blir det något helt annat. Men det var han det, och sedan fanns det inga fler sådana, har Mattias Karlin berättat för Hockeynews.

Vägen tillbaka

MP:s råd – behåll Gradin och Karlin

Senast tog det sju år att ta sig tillbaka, men till skillnad från uttåget 2016 har Modo kontinuitet att luta sig mot den här gången. Både sportchefen Henrik Gradin och tränaren Mattias Karlin har kontrakt och framförallt så har de gjort resan förr. Det vet vad som krävs för att gå upp i SHL.

– Jag vill bygga Modo i Allsvenskan och så länge jag är sportchef kommer Mattias Karlin att leda laget, sa Henrik Gradin till Hockeynews under tisdagskvällen.

Det är inget snack om att de två som tog laget tillbaka till SHL och fick Örnsköldsvik att tro igen är de som ska leda det här återtåget. Det finns inte tid för att sparka folk och rekrytera nytt nu då lagbygget och planeringen behöver starta omedelbart.

Stark ekonomi ger bra förutsättningar

Trots degraderingen har Modo stora möjligheter att göra den allsvenska sejouren ettårig. Klubben har byggt en stabil grund ekonomiskt under åren i SHL och har resurser att satsa på ett starkt lagbygge i Hockeyallsvenskan. Jämfört med exempelvis Oskarshamn står Modo betydligt bättre rustat.

Klubben hade vid det senaste bokslutet en omsättning på över 170 miljoner kronor, mer än någon annan allsvensk klubb, och har därtill ett eget kapital på 28,2 miljoner kronor. Visserligen är det inte där hockeymatcher vinns, men det ger sportchefen Henrik Gradin bra förutsättningarna att bygga en slagkraftig trupp.

Behåll kärnan och värva spets

Ett av de viktigaste stegen nu blir att behålla en kärna av spelare som kan bära laget i allsvenskan. Tidigare storklubbar som lyckats ta steget tillbaka direkt, som Brynäs och HV71, har lyckats med att behålla kärnan och förstärka med spets under år ett i Hockeyallsvenskan.

Det blir också nyckeln för Modo och Henrik Gradins del.

Klubben har flera spelare med stark koppling till klubben och staden. Som Oscar Pettersson, Sebastian Ohlsson, Victor Berglund, Mikkel Aagaard, Theodor Niederbach och Jesper Olofsson. Henrik Gradins första uppdrag och högsta prio är att erbjuda konkurrenskraftiga avtal till spelarna med hjärta för klubben och presentera en tydlig plan om hur återtåget ska ske.

Säkrar man tidigt ett par tunga namn har det chans att bli dominoeffekt.

Men det handlar också om att tidigt adressera behoven och fylla på med offensiv spets, spelare som gjort det förr och som man vet kommer att leverera i Hockeyallsvenskan. Ett namn jag kommer att tänka på direkt är DIF:s amerikan Tyler Kelleher som gjort resan med både HV71, Brynäs och på god väg nu även med Djurgården.

Utöver det så finns det också ett par unga och väldigt stora talanger som man bör försöka behålla för att utgöra en perfekt mix. Jag tänker inte minst på Anaheim Ducks-draftade Lucas Pettersson, men även Milton Gästrin, Oliver Svensson och Hugo Hallin.

Just nu förstår jag att allting är mörkt och hopplöst om man är Modoit, och att man kanske inte orkar tänka på att Modo är en allsvensk hockeyklubb igen.

Men efter ett par dagars sörjande handlar det om att dra lärdomar, göra kloka rekryteringar och bygga ett lag som inte bara tar sig tillbaka – utan också håller sig kvar.

Örnsköldsvik förtjänar ett SHL-lag, och tro mig, det är bara en tidsfråga innan de är tillbaka.