6–2 slutar matchen mellan Frölunda och Djurgården.
Första perioden börjar med väldigt mycket slarv från Djurgårdens sida. Noggrannheten och respekten för motståndaren syntes inte riktigt till. Frölunda vinner de flesta närkamperna och är intensivare i nästan allt som sker där ute.
Trots att Frölunda känns klart bättre – vilket de också är – och går fram till både 1–0 och 2–0, har Djurgården faktiskt tre riktigt vassa chanser som Lars Johansson löser åt sitt lag. Colby Sissons och Nikolas Brouillard är mycket tveksamma i den första perioden.
Framför allt Sissons.
Jag vet inte vad han höll på med. I dag var han tillbaka på allsvensk nivå, måste jag säga.
Frölunda kommer allt som oftast in i Djurgårdens zon med numerärt övertag i sina rushar. Djurgården är alldeles för utspritt i sin höga press, vilket gör att backarna blir ställda och börjar falla ännu längre hemåt. 2–0-målet som Frölunda gör i powerplay är väldigt snyggt.
Djurgården går bort sig i pressen och Frölunda får spela loss pucken längs långsargen.
Det blir omöjligt för Daniel Marmenlind att göra någonting på den – precis som vid 1–0, där skottet kommer från mitt i slottet.
”Precis samma sekvens igen”
Djurgården börjar den andra perioden rätt bra. Men 3–0 är precis en sådan sekvens som vi såg flera gånger i den första perioden. Frölunda kommer in i anfallszonen med numerärt övertag. Sedan kommer 3–1 och Djurgården får lite fart efter reduceringen av Oliver Wahlström. Men omställningarna och rusharna från Frölunda fortsätter att komma.
En lång passning går från djupt nere i Frölundas zon.
Uppe vid rödlinjen står en Frölundaspelare samtidigt som Gustav Lindström står ganska stilla som Djurgårdsback. Theo Stockselius har ryggen mot Henrik Tömmernes långt nere i anfallszonen.
Det gör att Frölunda får ett två-mot-ett-läge.
Tömmernes kommer till skott, Marmenlind räddar, men Frölunda gör mål på returen.
Kritisk mot Snively
Vid ytterligare ett av baklängesmålen är det dåligt försvarsspel av Joe Snively. Snively åkte runt och såg ganska frustrerad ut. Han jobbade hårt hela tiden, men fick inte ut ett skit.
Jag tycker också att han såg lite gnällig ut mot några av sina medspelare. Vid 2–0-målet får han hoppa in eftersom det är ett dåligt byte. Det kan jag hålla med honom om - men man behöver inte visa frustrationen på det sätt som han gjorde där, tycker jag....
”Dålig sortering”
I tredje perioden fortsätter problemen.
Vi pratar om dålig sortering i egen zon. Efter ungefär tre minuter får Frölunda ett fritt skottläge mitt i slottet. Marmenlind räddar. Några minuter senare händer det igen när Samuel Fagemo skjuter och Marmenlind får rädda.
5–1 kommer efter ett backskott och styrning.
Det är ungefär så det ser ut. Vid 6–1 har Gustav Lindström gott om tid men spelar pucken mot Liam Petterssons skridskor. Det slutar med ett friläge för Max Westergård.
6–2 kommer sedan när Liam Pettersson skjuter och Charles Hudon styr in pucken bakom Lars Johansson.
Det blir också slutresultatet.
”Jag såg inte ödmjukheten”
Summeringen är ändå att Frölunda som hemmalag kan slå av lite på takten när det behövs. Jag såg inte den ödmjukheten hos Djurgården över huvud taget.
I stället kladdade man med pucken, vände hemåt och blev fast.
Jag går tillbaka till det här med respekten för motståndaren och naiviteten i Djurgårdens sätt att spela.
Intensiteten i Frölunda är klart högre än det Djurgården bjuder på i den här matchen.
Jag har redan varit inne på sorteringen i Djurgårdens egen zon.
Flera av baklängesmålen, plus en hel del andra situationer, är typiska exempel på de problemen. När man gör det alldeles för dåligt mot ett så bra lag som Frölunda blir det dyrt.
”Vad hade Djurgården för gameplan?”
Det jag undrar lite över är:
Vad hade Djurgården egentligen för gameplan inför den här matchen?
Med tanke på manskapet som fanns att tillgå.
Tre ordinarie centrar är borta: Marcus Krüger, Jacob Josefson och Nils Åman. Djurgårdens lagmaterial bekräftar samtliga tre som centeralternativ i truppen. Är det inte då läge att fundera på att hålla ihop laget mer?
Måste man alltid spela exakt samma spelsystem som man har i grunden? För min del hade jag absolut tryckt ihop laget mycket mer än vad Djurgården gjorde i dag.
Kaoset i tredje: ”Pinsamt”
Sedan kan jag inte låta bli att skratta åt kaoset med alla utvisningar i tredje perioden.
Man säger som de brukar säga på läktaren:
Hallå, domarn. Hallå, domarn.
Hur kan det ta så lång tid?
Jag förstår att det är rörigt, men de måste kunna ha lite bättre ordning.
De stod och diskuterade länge innan de placerade ett helt gäng spelare i utvisningsbåset. Det var i samband med att Albin Grewe helt plötsligt skulle börja jaga unge Bosse Meijer.
Pinsamt.
Det här var en överkörning av Frölunda mot Djurgården. Kattens lek med råttan.
Bästa spelare i Djurgården var Daniel Marmenlind.
Det säger väl egentligen allt.
Och väldigt kul att se Max Westergård i Frölunda. Den farten han har och det initiativet han visar hela tiden är jättekul att se.
