Challes analys: Djurgården–Örebro
Jag var på Hovet i går och kollade på Djurgården–Örebro. Det var lite av en måstematch för Djurgården att ta sin första trepoängare i ett pressat läge.
Samtidigt mötte man Örebro, som tillhör ungefär samma region i tabellen som Djurgården. Örebro har naturligtvis haft en lite bättre start, men vill förstås också rycka ifrån bottenträsket.
Det var en ganska jämn första period, men Örebro inledde bäst. De hade lite mer tryck mot mål i offensiv zon, där Djurgården fick försvara sig mer.
Det inleddes också dåligt på ett annat sätt för Djurgården då Nils Åman fick en tung tackling i eget högerhörn, precis nedanför där jag stod och kollade på matchen.
Man såg att den tog riktigt illa.
Det visade sig också, för han gick av och spelade sedan inget mer.
Mathias Emilio Pettersen, som inledde som trettonde forward, fick kliva in. Han är ju egentligen en ordinarie spelare, så det är klart att det inte är bra att tappa spelare, men Djurgården har en bred centersida. Så det är väl inte hela världen.
Det blev några spelvändningar och det hetaste offensiva spelet för båda lagen kom i de situationerna.
Djurgården var lite rakare mot mål än i tidigare matcher. Man såg också den tendensen i tredje perioden senast mot Frölunda.
Det är någonting man måste jobba med, tycker jag, för att få till målskyttet.
1–0 kommer ju på en spelvändning där Charles Hudon kommer in på vänsterkanten.
Man tänker så här: Flippa över pucken. Lägg en flippmacka över nu.
Nej, då gör han en spinorama, alltså bara snurrar runt sig själv och skickar iväg en backhand.
Den kan ju ta vägen precis var som helst, men landar rätt på bladet hos en medspelare som drar ett direktskott.
Det är 1–0 till Djurgården.
Rättvist eller inte?
Nja, det var en jämn period.
Andra perioden inleds med ett långt offensivt byte av Örebro, som ligger på och trycker.
Sedan vänder spelet och det är Djurgården som i stället går upp och tar ett långt anfall.
Det följs så småningom av ett friläge för Max Véronneau i Örebro, som Magnus Hellberg räddar.
Det där är lite signifikativt för Max Véronneau.
Förr i tiden var han ju klinisk i de där lägena. Men de två senaste åren i Leksand har han haft problem med målskyttet.
Det är inte det Örebro behöver nu, utan de behöver en Max Véronneau som verkligen trycker dit pucken.
Han har väl gjort två mål så här långt, men han får inte missa sådana här lägen om det ska gå bra för Örebro.
Örebro får också ett powerplay direkt efter friläget som Hellberg räddar.
Men sedan kommer 1–1.
Efter ett bra Djurgårdsanfall gör man ett dåligt byte.
Några spelare åker och byter. En Djurgårdsback kliver fram på sin vänsterbacksposition.
Jag vet inte om han är ouppmärksam när de byter eller om han bara tar ett eget dåligt beslut.
Oavsett blir han överspelad och det blir ett tre mot ett-läge för Örebro, som dock inte utnyttjas.
Som tur är för Djurgårdsbacken och de som bytte dåligt.
2–1 kommer efter en spelvändning.
Djurgården får ett tre mot två-läge och Hudon sätter dit pucken med 58 sekunder kvar av den andra perioden.
Det var naturligtvis väldigt viktigt.
Tredje perioden blir lik de två första.
Det slarvas lite hit och dit.
När respektive lag fick tryck hade det försvarande laget väldigt jobbigt att reda ut situationerna i egen zon.
Djurgården får chansen att stänga matchen i ett sent powerplay.
Men det slarvas bort med väldigt många dåliga passningar, helt enkelt.
Challes dom efter matchen
En summering av matchen:
Två lag som kommer att tillhöra den nedre halvan.
Det var ingen nyhet för någon, men det här var ytterligare ett bevis för det.
Kanske kan några i Djurgården sänka axlarna något efter den här trepoängaren.
Man har ytterligare ett lag på lördag, Linköping hemma, som tillhör samma kategori.
David Blomgren tycker jag gjorde ett bra jobb.
Den unge backen tycker jag absolut också var bra.
Och Nils Åman och Magnus Hellberg naturligtvis också.
Nils Åman är förmodligen skadad efter den här tunga tacklingen.
Örebro ser inte lika stressat ut som Djurgården i spelet.
Men jag vill se ett mer strukturerat spel för att tro att de ska nå en åttondelsfinal.
Skickligheten finns.
Men det blir väl mycket enmansorkester, skulle jag vilja säga.
Och ibland liknar det faktiskt det som Örebro har sett ut som under några år nu.
Spetsbredden är för smal då nyförvärv som Max Véronneau och Wojciech Stachowiak inte levererar på det sätt som hade behövts.
Det hänger fortfarande på några väldigt få spelare.
Kalle Kossila och Patrik Karlkvist till exempel.
Där behöver man få till en bättre bredd.
Men det har man inte lyckats med så här långt.
