CHALLE: Sanningen om Tre Kronor – det här är det verkliga problemet

Problemet ingen vill prata om

Först, en snabb genomgång av matchen — och sen en summering av Hallams sejour i landslaget och turneringen för Tre Kronors del

Tre Kronor börjar bra. Man får stopp på det flöde som Schweiz gillar att ha. Jag såg ju gruppfinalen mellan Schweiz och Finland där Schweiz bara sköljde över Finland gång på gång — men Tre Kronor fick korta spelsekvenser och lät inte Schweiz komma in i det flödet och rullandet som annars blir jobbigt i egen zon. Bra inledning — och man fick också det viktiga 1–0-målet av Linus Karlsson efter en bra passning från Emil Heineman. Det ser trångt ut när Emil passar till Linus, men man måste våga slå den passningen i de lägena. Och det avslutet var snyggt av Linus att sätta mellan benen.

Sen fick vi fem minuter i powerplay efter en crosschecking på Ivar Stenberg. Tre Kronor har varit bra i powerplay tidigare i turneringen — men idag var det inte bra. Totalt elva minuter i powerplay och noll mål. Under de fem minuterna trycker Oskar Sundqvist in en puck, men uppenbarligen med skridskon. Jag säger inte om det var rätt eller fel — domarna har bra bilder att titta på. Man kan se att det först är en Schweiz-klubba på pucken, men i samma veva lyfter Sundqvist sin skridsko. Den kombinationen är inte speciellt bra enligt domarna och det döms bort. Dom har bra bilder och vi får förutsätta att det var rätt.

Schweiz tog över mer och mer i första perioden och kvitterade rättvist. Roman Josi drog en handledare från bröstningen och det var totalt mörker framför Hellberg — han såg ingenting. Schweiz är väldigt bra på den typen av skott.

Inledningen av andra perioden är bra för Tre Kronor. Man fick stopp på flödet, var tajt, höll ihop femman och vann puckar. Men ändå kom inte de riktiga målchanserna. Schweiz spelade väldigt bra försvarsspel — aggressiva och kvicka på skridskon.

Sedan tappade vi Oliver Ekman-Larsson efter en tackling — schysst tackling ska sägas, men han faller och slår sidan i isen hårt. Man kan förmoda att det var en hjärnskakning. Oskar Sundqvist försvinner också — efter en bentackling som borde ha varit en femminutare. Ingen tvekan om det. Domarna borde ha satt upp en femma direkt och sen tittat på situationen — jag är övertygad om att det hade blivit femminutare och matchstraff. Men det var ett dåligt domarbeslut måste jag säga.

Sedan kom de två schweiziska målen. Det första — Mattias Ekholm håller sin kant, har en motståndare. Den puckförande schweizaren kommer in. Joel Persson kliver ut lite till höger för han tror Ekholm ska kliva in — det blir lite vaj mellan dem och för stor yta öppnas. Schweizaren tar handledsskottet, första stolpen på precis rätt höjd över benskyddet. Bra aktion. Sedan kom 3–1 — lite för lätt ingång i deras enda powerplay under matchen. Ekholm hade loggat mycket istid och jag tror han är väldigt trött när han lägger sig ner vid första stolpen för att stoppa passningsvägen. Det blir fritt på bort och jag tror att Carl Grundström inte hinner ner och täcka. 3–1.

Tre Kronor hade tio skott efter två perioder — det säger en del om matchbilden och hur svårspelat Schweiz är.

Tredje perioden — man väntade på slutsignalen. Schweiz spelade bra defensivt, lät Tre Kronor åka mycket skridskor och hämta pucken. Elva minuter i powerplay hade kunnat ta Tre Kronor till semifinal — men nu blev det uttåg istället.

Summering:

All heder till Tre Kronor för insatsen mot Schweiz. De gjorde en jättebra match men Schweiz är ett klart bättre lag och vinner helt rättvist. De är obesegrade i turneringen.

Det har blivit väldigt mycket fokus på Sam Hallam — och jag tycker det har blivit för mycket fokus på honom. Som jag sagt tidigare har det här pågått sedan 2019 med eländigt dåliga resultat, både i VM och i OS — förutom 2020 då det var covid-inställt. Det här pågick även under Johan Garpenlövs tid som förbundskapten. Jag säger det igen — jag tror inte det handlar om förbundskaptenen utan om kvaliteten på våra spelare. Vi kanske måste börja vänja oss vid att vi inte har ett lika starkt landslag längre. Inte ens i OS när de allra bästa är med lyckas vi.

Många spelare har ändå varit bra i turneringen — Hellberg i klass, Oliver Ekman-Larsson, Lucas Raymond. Och de unga grabbarna — Anton Frondell, Ivar Stenberg, Viggo Björck och Jack Berglund — har varit fantastiskt duktiga. De kan åka hem med heder i behåll. Jättekul att se dem.

Men dessvärre; respass för Tre Kronor.