Under lördagens SHL-omgång fick vi återigen en situation där målkameran hamnade i fokus – och framför allt domarnas bedömning av om ett mål ska godkännas eller inte.
Jag har varit inne på det här tidigare.
Timrå hade en situation i början av serien där ett mål blev bortdömt. Sedan fick Luleå ett mål bortdömt där Mathias Bromé stod inne i målgården.
Därefter fick Djurgården ett mål godkänt i en situation som påminde om både Timrås och Bromé-fallet med Luleå.
Och under lördagen var det dags igen.
Timrå mot Skellefteå.
Skellefteå gör 2–0 och i situationen går en Skellefteåspelare rakt fram mot mål och in i målgården.
Pucken finns där, men han trycker på Timråmålvaktens benskydd och pressar det bakåt.
Så vitt jag vet ska det inte vara ett godkänt mål.
Sedan kanske man hävdar att Skellefteåspelaren blir intryckt. Men så många gånger som jag har tittat på reprisen kan jag inte se att han blir intryckt av en Timråspelare.
Hans ambition är att trycka in pucken, men i stället trycker han på benskyddet.
Det ska inte vara godkänt, om jag har förstått reglerna rätt.
Och det är jag ganska säker på att jag har gjort.
Målet blev godkänt.
Det är för mig ofattbart.
Man pratar om det blå området, det som en gång i tiden kallades för målgården.
Där får man vara om man inte stör målvakten.
Stör man målvakten ska spelet blåsas av. Och går pucken i mål samtidigt som målvakten störs ska målet dömas bort.
Det blir väldigt konstigt när de här situationerna ska bedömas.
Samtidigt förstår jag att det blir ett problem även för domarna.
Stör eller stör inte spelaren målvakten?
Hur läser man situationen?
Det finns också ett annat problem som jag tycker att man borde diskutera.
Reprisbilderna som spelas upp på mediakuberna runt om i arenorna.
Jag skulle vilja diskutera deras vara eller icke vara i sådana här situationer.
Det blir ingen bra arbetssituation för domarna.
Jag är ganska övertygad om att om man inte spelade upp sekvenserna på mediakuben, utan domarna i lugn och ro fick stå och titta på situationen vid sekretariatet, så skulle de kunna ta ett snabbare beslut.
Det är mycket snack om att allting ska gå fort nu också.
Publiken vill se hockey. De vill se spelet – inte en massa avbrott där domarna går fram och tillbaka och tittar på situationer.
Och jag förstår domarna.
När reprisbilderna spelas upp gång på gång på mediakuben vill – eller kanske måste – de vara ännu mer noggranna när de granskar situationen.
Sedan är det självklart att ambitionen är att rätt ska vara rätt.
Det är domarnas ambition och det är allas ambition.
Man vill att rätt ska vara rätt.
Men det blir en väldigt svår arbetssituation för domarna.
Nu har dessutom SHL:s domarchef Tomas Thorsbrink kallat samtliga sportchefer till ett extrainsatt möte på måndag efter alla diskussioner om målsituationerna under säsongsinledningen. Syftet är framför allt att förklara regelverket och skapa större samsyn kring bedömningarna. Hockeysverige
Men jag undrar:
Vad ska det leda till?
För de här situationerna kommer inte att försvinna.
Domarna kommer fortfarande att behöva åka ut till sekretariatet, titta på tv-bilderna och försöka avgöra vad som är rätt och fel.
Så det ska bli intressant att se vad Thorsbrinks möte leder till.
Jag tror inte att det kommer att leda till ett skit, nämligen.
Men en sak är säker:
Skellefteås mål borde ha varit bortdömt.
Utan tvekan.
