Carlsson saknas – då växer pressen på Brouillard

Djurgården har varit tydligt med vad som behöver utvecklas den här säsongen.

Spelet med puck ska bli bättre. Vägen ur egen zon snabbare och renare, med backar som kan hitta ett förstapass men också själva transportera pucken förbi den första pressen.

Där är Lucas Carlsson en central spelare.

Men när Carlsson nu saknas blir en annan back ännu viktigare.

Nikolas Brouillard.

Den 31-årige kanadensaren värvades till Djurgården efter flera säsonger i AHL och ser själv just spelet med puck som en av sina största styrkor.

– Jag är en ganska komplett back. Jag är väldigt bra på att ta ut pucken ur egen zon och jag är bra på att flytta pucken. Jag kan spela powerplay och jag vet att jag är bra på det. Det har jag visat de senaste åren, säger Brouillard.

Han känner också till vad Djurgården har identifierat som ett utvecklingsområde.

– Jag vet att de ville bli lite bättre på sina uppspel i år och jag vet att jag kan bidra med det. Jag har varit väldigt bra på att ta ut pucken ur egen zon för mina lag de senaste åren.

Vill inte bli en defensiv belastning

Offensiven och puckskickligheten har följt Brouillard under karriären. I Nordamerika har han under perioder haft rollen högst upp i powerplay och varit den som styrt spelet från blålinjen.

– Jag har haft den rollen i ett par år. Sedan beror det alltid på. Ibland kommer NHL-spelare ner och då hamnar man i den andra powerplay-enheten. Det är ingen stor grej. Men jag har spelat på point i princip hela mitt liv.

Samtidigt vill Brouillard inte reduceras till en offensiv specialist.

Han är inte den största backen och vet att det defensiva spelet kommer att granskas även i SHL. Själv tycker han att just den delen har utvecklats kraftigt under de senaste åren.

– Jag har jobbat mycket på mitt defensiva spel de senaste åren och tycker att jag har vuxit mycket som spelare genom det. Jag är en mer komplett spelare nu.

– Jag är självklart en mindre back, men jag spelar med grit och energi.

Brouillard avfärdar också bilden av att defensiven skulle vara hans stora frågetecken inför flytten till Sverige.

– Jag tror inte att det kommer att vara något problem. Jag har jobbat mycket med det, framför allt de senaste två åren, och blivit mycket bättre. AHL kan också vara en tuff liga defensivt om du inte är bra där.

Målet i Djurgården är tydligt.

– Jag vill vara en riktigt bra och pålitlig tvåvägsback. Jag vill bidra offensivt, men jag vill inte vara en belastning defensivt.

DIF såg honom på plats i Schweiz

Att Djurgården fastnade för Brouillard började inte först under sommaren.

Redan under förra säsongen hade klubben ögonen på honom.

Brouillard spelade Spengler Cup i Schweiz och fick där veta i efterhand att Djurgården hade följt honom.

– De berättade för mig att de hade sett några av matcherna i Spengler Cup. Jag gjorde det väldigt bra där.

Turneringen blev kort för Brouillards lag, men desto mer lyckad individuellt.

– Vi spelade bara tre matcher och hade inte ett så bra lag, men jag blev uttagen i All Star-laget. Det var jag definitivt stolt över. Jag hade väldigt roligt också. Det var en fantastisk upplevelse.

När Djurgårdens intresse sedan blev konkret behövde han inte särskilt lång betänketid.

– När jag skrev på här och Marcus (Due-Boje) berättade att de var intresserade var jag definitivt ”all in”.

En person han vände sig till inför beslutet var Charles Hudon.

De båda fransk-kanadensarna hade aldrig varit lagkamrater, men känt till varandra länge. De möttes under tre år som juniorer och senare även i AHL. Dessutom har de flera gemensamma vänner.

– Jag pratade med Charles, som spelade här förra året, och han sa bra saker. Jag pratade också med flera andra hockeyspelare som spelat i SHL eller här. De sa att Stockholm förmodligen är den bästa staden och att det här är en av de bästa organisationerna.

Relationen med Hudon har snabbt blivit betydligt närmare.

När Brouillard kom till Sverige var hans nya lägenhet inte färdigrenoverad.

Lösningen?

Han flyttade hem till Hudon.

– De första två veckorna jag var här bodde jag hos honom. Min fru var här och hans fru och barn var inte hemma, så vi fick umgås en del under de två veckorna och han visade mig runt.

– Det är alltid trevligt att ha en fransk-kanadensare med sig i laget. Jag tror att vi kanske bara är tre stycken i hela Sverige.

Lämnade proffshockeyn för skolan

Vägen fram till Djurgården har däremot varit allt annat än självklar.

Brouillard växte upp utanför Montreal och NHL var, precis som för så många kanadensiska hockeyspelare, den stora drömmen.

Han fanns på radarn inför draften. Men blev aldrig vald.

– Jag var alltid en bra back och när jag spelade juniorhockey var jag rankad för att bli draftad. Jag blev aldrig draftad, men jag blev alltid inbjuden till olika klubbar och jag trodde alltid på mig själv.

Efter junioråren tog han steget till proffshockeyn.

Sedan kom ett vägval som skulle förändra hela karriären.

Brouillard blev skadad efter sitt första år och började fundera över hur nära den stora drömmen han egentligen befann sig.

Samtidigt fanns utbildningen hela tiden med i bakgrunden.

– Båda mina föräldrar var rektorer, så skolan var väldigt viktig.

Han hade möjligheten att fortsätta spela hockey samtidigt som han studerade på universitet.

Och valde att lämna proffshockeyn.

– Efter mitt första år blev jag skadad. Då tänkte jag: ska jag göra det här? De ville verkligen att jag skulle komma och spela för deras hockeylag och studera där. Så jag bestämde mig för att gå tillbaka till skolan och ta min examen.

Där blev han kvar i tre år.

Ett beslut som Brouillard redan då visste kunde föra honom längre från NHL.

– Vid den tidpunkten visste jag att jag på något sätt rörde mig bort från min dröm om att spela i NHL. Men efter mitt första år som proffs tyckte jag samtidigt inte att jag var tillräckligt nära för att fortsätta på den vägen.

Fick NHL-kontraktet som 28-åring

Någon tanke på att hockeykarriären var över fanns däremot inte.

Planen var hela tiden att återvända till proffshockeyn efter universitetet.

Nästa mål blev AHL.

– Det är inte enkelt att gå från ett kanadensiskt universitet till AHL. Det är inte lika bra som de amerikanska universiteten. Så mitt mål var att lyckas ta mig dit.

Det gjorde han. Och blev kvar under flera år.

Plötsligt hade spelaren som lämnat proffshockeyn för att studera arbetat sig närmare NHL igen.

Vid 28 års ålder skrev Brouillard sitt första NHL-kontrakt.

– Då var jag närmare, konstaterar han.

Men något hade samtidigt förändrats.

NHL-drömmen fanns inte längre längst fram i tankarna på samma sätt.

– Jag tänkte aldrig riktigt på NHL. Om det händer så händer det, och då skulle jag självklart bli väldigt glad.

Det är en inställning han tror hjälpte honom.

Brouillard såg andra spelare fastna i jakten på nästa samtal uppifrån.

– Det finns många killar som har det i huvudet och sedan blir de inte uppkallade. Då börjar de tänka: ”Varför blir inte jag uppkallad?” Det kan sätta sig i huvudet och kanske gör att de inte spelar lika bra. För mig var det aldrig så.

Att han fortsatte i AHL handlade därför inte om att vägra släppa NHL.

– Jag stannade inte i AHL och tackade nej till Europa för att jag verkligen ville spela i NHL. Det var inte därför. Jag trivdes i AHL och hade bra kontrakt med bra lag.

Faktum är att tankarna på Europa hade funnits långt tidigare.

Brouillard visste att hans spelstil skulle kunna passa på större rinkar.

– Redan när jag var 27 tittade jag på möjligheten att åka över. Och redan när jag spelade universitetshockey i Kanada visste jag att Europa kanske skulle vara en bra plats för mig. Jag är en mindre back, jag åker bra skridskor, flyttar pucken bra och på större rink blir man inte tacklad lika mycket.

Djurgården förändrade läget

Ändå blev han kvar i Nordamerika.

Fram till nu.

För den här gången var det något med intresset från Sverige som stack ut.

– När Djurgården visade intresse i år var det första gången en så stor organisation visade intresse för mig så tidigt.

Det blev avgörande.

– Då kände jag: ”Okej, jag är redo att ta det steget.”

Vid det laget hade NHL redan hamnat långt bak i tankarna.

– NHL var egentligen inte i mina tankar längre, om man kan säga så.

I stället väntade Djurgården, SHL och Stockholm.

Efter den första månaden i Sverige ser Brouillard flera likheter mellan sitt nya hem och Montreal, där han bott under stora delar av sitt vuxna liv.

– Jag är van vid stora städer och Stockholm påminner lite om Montreal. Det är enkelt att promenera runt, ta tunnelbanan och ta sig överallt. Det finns många bra restauranger. Jag har bara bra saker att säga om min upplevelse hittills.

Även den hockeymässiga omställningen har gjort intryck.

– Det är väldigt intensivt. Det finns många bra och skickliga spelare och alla åker bra skridskor. Det är definitivt en av de bästa ligorna i världen och jag är glad över att få vara en del av den.

”Jag vet att det kommer bli galet”

En sak återstår fortfarande.

Brouillard har ännu inte fått uppleva Djurgårdens hemmaläktare på riktigt.

Han har däremot fått en försmak.

Redan när klubben försökte värva honom skickade Marcus Due-Boje videoklipp för att visa vad som väntade.

– Marcus skickade en massa videor från Avicii Arena och Hovet när han värvade mig.

Brouillard hade redan reagerat på den svenska supporterkulturen under Spengler Cup.

Där fick han höra att Djurgården skulle vara ytterligare en nivå.

– Jag tyckte att supportrarna under Spengler Cup var galna och de säger till mig att det är ännu galnare här. Så jag längtar efter att få uppleva det.

Även tidigare motståndare har hört av sig.

– Jag spelade med Calle Clang i San Diego. När han såg att jag hade skrivit på här sa han: ”Jag längtar efter att komma till Stockholm och möta er. Det är min favoritstad och den arenan är högljudd.”

Brouillard skrattar.

Snart får han uppleva det själv – ikväll väntar Björklöven i Avicii Arena som kommer att koka.

Och när Lucas Carlsson saknas går han samtidigt in i säsongen med en större betydelse för Djurgårdens spel än vad som kanske var tänkt från början.

Just det som klubben vill förbättra är också det Brouillard själv pekar ut som sin specialitet.

Att få pucken ur egen zon.

Att sätta fart på spelet.

Och att göra det med pucken under kontroll.

– Jag vet att jag kan bidra med det.