Tacklingarna
Andro Kaderli köttar på med tacklingar åt höger och vänster. Han hade väl fler tacklingar i första perioden än vad någon annan leksing hade under hela matchen. Det ger energi till medspelare och publik, och jag kan inte förstå hur inte fler kan följa med när han leder med det exemplet. Om inte liret sitter, försök åtminstone skapa något som bryter mönster och skakar om motståndarna lite.
Några få som ger energi
Det är inte många spelare som ser ut att ha energi där ute. Kaderli, nämnd ovan, är en. Wiktor Nilsson en annan, Olle Strandell i offensiv zon och Lukas Vejdemo samt Oskar Lang till och från. Mer än så är det inte, och det är förstås fullständigt ohållbart. Är de trötta? Har självförtroendet tagit slut? Någonting annat? Så som det såg ut efter de första fem minuterna (och spelet som bjöds på då) är för mig oförståeligt.
Mardrömscomeback
Anton Johansson är Leksands bästa back. Han är, förutom en gnutta Olle Strandell, den enda som kan skapa offensivt. Men den här comebacken efter sjukdom var verkligen inte den Johansson man vant sig vid. Slarvigt i egen zon, fantasilöst i motståndarnas, och den där pondusen som blivit hans signum lyste med sin frånvaro. Är det någon spelare jag tänker inte kommer falla in i övriga lagets skörhet på grund av bristande självförtroende, så är det Anton. Låt oss hoppas att det bara var ett ringrostigt olycksfall i arbetet.
Sätter sig i skallarna
”Vi måste alla, tränarna, jag och spelarna bidra till att killarna håller huvudet högt. Det är egentligen det enda jag är orolig för. När man förlorar mycket så till slut tappar man det mentala också. Än så länge känner jag inte det i den här gruppen och det är någonting som är positivt, men det är klart att min största rädsla är att vi ska börja se alla faror istället för att se möjligheterna.”
Orden är Thomas Johanssons, till Falu-Kuriren. Det är inte utan att man funderar på hur mycket Leksand kan förlora utan att det börjar sätta sig i skallarna. Att det inte redan gjort det är en stor eloge till ledarteamet med Hedberg i spetsen. Så länge han kan få laget att fortsätta trycka på och tro på det, tror jag att det kommer ge resultat på vårkanten.
Kraven på att värva
Den gode Fredrik Söderström stod i TV-sändningen i går och lyfte som sin första punkt att ”Tjomme” måste agera och ”värva”. Jag förstår mycket väl att det tillhör Söderströms jobb att komma med lite spetsiga åsikter, så ingen skugga ska falla över honom. Men om man ska titta på verkligheten så, ja… det hade förstås varit superbra om ”Tjomme” hade kunnat plocka över Filip Larsson redan nu, få Felix Unger Sörum att spela andra halvan av säsongen utlånad till SHL eller kanske ta in Fortiers brorsa som gör poängsuccé i Finland. Men att betala en miljon i köpesumma plus saftig lön för en ”Ben Tardif”-spelare är varken möjligt eller särskilt givande i detta läge. Jobba med det som finns, spara pengarna, och dyker det upp något som kan ge truppen något den behöver och som påverkar den positivt, ta in det sen.
