Sju blev 13
”Om inte om fanns” är en sägning som passar ganska bra in på Leksands läge. Ett tag, när Örebro ledde borta mot Linköping och Leksand ledde med 3–2, skilde det sju poäng mellan lagen som möts veckan efter jul. Om resultaten skulle gå rätt fram tills dess hade det bara skiljt max fyra poäng vid en Leksandsvinst. När båda matcherna var slut skilde det 12 poäng mellan Leksand och LHC. Så kan det gå när det inte gick som det skulle.
Hur länge kan han fortsätta?
Hur länge till kommer Marcus Gidlöf fortsätta att löst och ledigt rädda 40-talet skott per match? Första veckan efter nyår är det tre matcher på sex dagar, och det kommer vara slitigt värre för ”Mackan” om det är det här han kommer utsättas för även då. Han var formidabel för tredje matchen i rad, och är det någon som ska rädda upp LIF:s säsong så är det bjässen i kassen.
Se på fan!
Leksand gjorde mål i power play, Andro Kaderli gjorde mål, på volley, Oskar Lang gjorde mål och som en gigantisk prick över i:et så nätade Max Veronneau. På friläge. Mellan benen. Nyp mig?!
Det är många saker som skett de senaste matcherna och många axlar som borde ha sänkts. Förutom ovan har ju även Karlberg och Cehlarik fått till nätrassel. Återstår att se om självförtroendet kan få fart på några av spelarna som nämns ovan.
Lill-Johanssons avhyvling
Det var ingen superb domarinsats, varken vid Timrås 1–0-mål eller vid utvisningen innan avgörandet. Det var inte därför Leksand förlorade matchen, men jag förstår Anton Johanssons supersågning i TV-intervjun efteråt fullständigt. Han kommer förstås få böter, men jag tror att han behövde få ut det där. För ska det börja visas ut spelare för att man kampar med varandra så blir det klurigt framöver.
Hur kan det se ut så?
Absolut har Marcus Gidlöf varit grym mot både Djurgården och Färjestad, men Leksand har också stått för ett helt annat försvarsspel än vad som varit fallet under november och december. Och det övergår mitt förstånd hur det kan se ut som det gjorde mot Färjestad för att dryga dygnet senare vara totalt kaos. Det var öppna gatan i Leksandsförsvaret hela första perioden, och de släppte till klockrena, och oförklarliga, lägen även i andra och tredje. Hur är det med backcoachandet egentligen?
