BERGMAN: Är det nu allt vänder för Leksand?

”Vi har haft marginalerna på vår sida nu senaste matcherna och idag blev det inte så och då tappar vi poäng här” sa Brynäs storstjärna Jakob Silfverberg till TV4 efter Leksands oväntade vändning.

Som Leksands-spelare skulle man kunna vända på Silfverbergs citat helt och hållet. Brynäs var det bättre laget men marginalerna (och Mantas Armalis) var på Leksands sida denna gång. Och det var välkommet. Mycket välkommet.

Leksands tränare - med Charles Berglund i spetsen - har gnällt en del på domarinsatser senaste tiden. Med all rätt kanske, även om känslan det förmedlar ganska fort övergår från ”uppfriskande” till ”tröttsamt”, lex Anton Blomqvist (som dock gnällde på sina egna spelare istället).

Mestadels tycker jag ändå att Leksand ganska tydligt varit ett lag utan ”flow”. Det jobbas stenhårt match efter match men självförtroendet är inte där och både de enkla och svåra målen har uteblivit. När Jon Knuts styrde in pucken i eget kryss blev det på något sätt pricken över i:et på det missflyt Leksand fått kämpa mot senaste tiden. Ytterligare en prick hoppade upp på i:et när Bobby Trivigno först trippade lagkamraten Jack Kopacka så att domare Wessner kunde visa ut Martin Karlsson. Det gav Brynäs momentum i matchen och prick nummer tre adderades när samme Trivigno via Anton Johansson kunde lobba in ledningsmålet. Leksand slutade aldrig kämpa, men det såg långa stunder segt och kraftlöst ut.

Inför tredjeperioden var 13:e gången denna säsong som Leksand var i underläge när sista akten återstår. 12 av dessa gånger hade man förlorat.

Inför tredjeperiod var 12:e gången denna säsongen som Brynäs ledde när sista akten återstår. 12 av dessa gånger hade man vunnit.

Det såg onekligen ut att gå mot samma resultat denna gång men på något vänster, fråga mig inte hur, lyckades masarna vända på steken. Patrik Norén - av alla - gick i bräschen för den offensiv han efterlyste i första periodpausen. Parkerad framför Källgren knackade han ner Kalle Östmans felträff som om han inte hade gjort annat. Med det krönte han en otrolig insats där merparten av den gick ut på att inte ta någon skit från Johan Larsson. ”Norre” symboliserar det man som supporter vill se från sitt lag. Ge honom tio nya år - och ställ honom framför mål i power play.

Fullpumpade av kvitteringsenergi skulle Leksand nu ”gå för det”, väl? Sanningen var snarare den att det inte är helt enkelt att bara slå om till en offensiv attackhockey när man parkerat bussen i 55 minuter. Istället bjöd man Brynäs på en två mot etta som en ypperlig Mantas Armalis (vad har hänt?!) räddade.

Istället var det dags för Jack Kopacka att snubbla igen. Denna gång på offensiv blå så att Kalle Östman kunde snappa upp pucken och starta en omställning där Max Veronneau fick visa sin klass - och list!

Bobby Trivigno - japp, han som trippade Kopacka fram till utvisningen - jobbade hem och såg till att Veronneau inte fick tag på Lukas Vejdemos passning. Men i samma sekvens hög Veronneau mycket smart klubban ur handen på Trivigno, och kunde sen med hjälp av spelsinne och kvicktänkthet servera Vejdemo till vinstmålet.

Det går som bekant fort i hockey. Tre poäng ner till kval blev sex poäng utan att någon riktigt fattade vad som hände. Är detta vändningen som innebär vändningen på hela säsongen? Kommer den där 5-1-segern snart så att alla leksingar slipper fortsätta hoppas på att målvaktstrion släpper in max ett mål per match för att trepoängarna ska ramla in?

Vad passar bättre än att följa upp en seger över serieledaren med ytterligare en på lördag. Färjestad tog nämligen över stafettpinnen efter LIF:s vändning, och sist de vitblå var i Karlstad gick det som bekant ganska bra.