Sjuka offensiva statistiken
Jetlaggad efter hemkomsten från Kanada fick jag gnugga mig i ögonen när TV4:s statistik över LIF:s offensiv dök upp på skärmen. Sämst i ligan när det gäller antal gjorda mål, skottprocent och powerplay, men etta i antal skott i målramen, hela 20 stycken. ”Det är skickligare att skjuta i mål än att träffa stolpen”, som någon klok person säkert sagt någon gång, men det tyder ändå på att chanser faktiskt skapas.
Stevens trollspö
Det har lyst med sin frånvaro sedan försäsongen, men mot Luleå verkade det som att Nolan Stevens hittat sitt trollspö igen. 1-1-målet var ren hockeygodis och straffavgörandet likaså, även om det blev lite orent med forceringen mot Lassinanttis benskydd. Stevens spelade i en nykomponerad kedja med Zaki Crookes, vars vågade men briljanta mönsterbrytarpassning ledde fram till 1–1, och Wiktor Nilsson, som bara öser på mer och mer för varje match. Det här kan vara en konstellation att hålla fast vid, men då krävs att Stevens bygger vidare på insatsen.
Vilken matchhjälte
Robin Christoffersson tog sin första SHL-seger vid 29 års ålder och det i moderklubben Leksands IF. Och som han gjorde det. Stabilt spel matchen igenom, ett par riktigt vassa räddningar och sedan tre raka straffräddningar som fullbordade hjälterollen. Han har sett lite osäker ut tidigare, men mot Luleå agerade han hur lugnt och tryggt som helst. Hellsten har fått konkurrens.
Tunt powerplay
”Linkan” saknas, Östman saknas, Anton Johansson saknas (och Victor med för den delen). Ingen av dem har direkt rosat powerplay-marknaden den här säsongen, men det är ändå tunga avbräck när man försöker få spelet att lyfta. Framför allt när ingen av Johansson-bröderna håller blålinjen, då saknas ett hot helt och hållet därifrån. Men hockey är ju sällan logiskt, och efter ett av säsongens svagare powerplay (konkurrensen på den fronten är mördande) lyckades Luc Koblar snappa upp en retur och elegant skicka upp pucken i nättaket med backhand. Ibland behöver det inte vara svårare än så.
Lite mer avvaktande
Det var ett ”nytt” Leksand som visade upp sig i Norrbotten. Man uppträdde mer avvaktande än man vant sig vid. Forecheckingen var inte lika aggressiv, man säkrade upp hemåt och tog färre risker. Det lönade sig, och bortsett från de första tio minuterna samt ett par av Luleås powerplay kändes det som att Leksand hade kontroll på händelserna. Jag tycker det lovar gott om LIF lär sig komplettera sin riviga, fullfartshockey med det här mer balanserade spelet.
