1. Patrik Zackrisson
Zackssé? Minst sagt! Zackrick? Japp. Plus ett mål till. Nog med framkrystade ordlekar. Men nog såg det ut som att Leksand hade lånat in 80-talsversionen av Wayne Gretzky, plockat bort en 9 och skolat om honom till rajtare?
Förra säsongen gjorde kaptenen tre mål på hela säsongen och mot LHC gjorde han fyra. Och det var inte vilka mål som helst. Man kan se alla fyra om och om igen men fyran, där ”Zacke” tekar framåt i mittzon och klappklappar med Veronneau innan han pangar dit 6-1 (fyra sekunder efter 5-1) var mumma.
Jag messade honom ”spara några mål till serien va?” och fick tillbaka ”risken är att de är förbrukade”. Det tror jag inte då Zacke sett het ut på försäsongen. Kontraktsår och allt.
2. Power play, tjohej!
LHC med Robin Kovacs i spetsen var hyggliga nog att låta LIF gnugga sitt power play-spel. Det såg fint ut och förutom de två målen (de inom fyra sekunder) så skapades en drös andra lägen också. Rindell kör high risk-high reward till sitt yttersta emellanåt men det skapar också rejäla lägen för hans medspelare. Zacke verkade trivas ute till vänster och Cehlarik/Veronneau såg ut att ha stäm. Lovande!
3. Fint drag!
Det kryllade av leksingar i Bahcohallen vilket skapade en fin inramning med träningsmatch-mått mätt. Kul att se och det gav också känslan av att allvaret närmar sig. Pirr!
4. Frysboxen för Hellberg?
I den här texten beskrev jag min oro för att Hannes Hellberg inte riktigt fått någon lucka att fylla. Med Lucas Elvenes skadad/vilandes så stod den på vid gavel i förstakedjan bredvid Vejdemo och Cehlarik. Det var också där han skulle få chansen gick att läsa på Falukuriren inför match. Så bidde det inte utan istället fick Arvid Eljas ta den platsen på en position som är mer ”Hellberg-kompatibel”.
5. Hur viktiga är träningsmatcher nu igen…?
Vinner man så är det ”alltid bra att skapa en vinnarkultur” och förlorar man så är ”det viktiga att det vi tränat på börjar sitta”. Man ska inte dra för stora växlar av varken det ena eller andra och ifjol var Leksand på något oförklarigt sätt väldigt nederlagstippade. Försäsongen spädde på det hela men sen när serien drog igen så var det inte så många som kom ihåg den.
Självklart är det lätt att ryckas med när Patrik Zackrisson gör fyra mål och power play funkar ett par matcher i rad för första gången sedan Hedenhös. Och jag vet att det nästan alltid är en kombo av att det ena laget är bra och det andra är dåligt när det ser ut såhär, men maken till så slappt försvarsagerande som LHC bjöd Leksand på i denna stillställning var det längesen jag såg. Party pooper, jag vet, sorry!
