Att ha sin identitet och trygghet förankrad i ett lag under lång tid är ovanligt i dagens hockeyvärld. Men Leksands Jon Knuts är en av de som spelarna som bidrar med det. Två andra är nära vännerna Patrik Norén och Martin Karlsson. Eller, de gjorde iallafall det fram tills den här säsongen.
När dessa nu är borta, får 34-årige Knuts ett ännu viktigare jobb både som veteran och som bärande spelare i det som ska bli ett nytt Leksand. Samtidigt står klubben inför utmaningar såväl sportsligt och ekonomiskt som strukturellt. Vi träffas på Tegera Arenas läktare.
Hur är det att vara själv kvar?
– Nej, men för att vara ärlig, i början när det där dagades upp, att jag hörde att dels Patrik ”Norre” Norén skulle vara kvar och Martin Karlsson visade sig också på väg bort. Så kände jag att, ja men man blir ju liksom… det är ju mina absolut närmaste vänner här. Det gick mycket tankar genom huvudet. Men allt efter som man har landat i det så känns det jäkligt roligt. Och lite nytt på något sätt också. Jag ser fram emot säsongen. Inte för att de inte är kvar. Men det blir ju ett lite nytt Leksand.
Hur tidigt visste du att ”Norre” inte skulle bli kvar?
– Det vet jag inte. Tidigare än vad många andra visste i alla fall. Han är ju som sagt en av mina absolut närmaste vänner i hockeykretsen. Så det är klart jag fick veta.
Nu kanske man inte alltid jobbar med sina bästa polare. Det måste ju vara jävligt speciellt. Och så försvinner både Martin och ”Norre”
– Så är det. Redan när vi kom in på hockeygymnasiet här lärde vi känna varandra. Sen har vi lite olika sessioner i klubbar men har kommit tillbaka hit och spelat ofantligt mycket tillsammans. Sen har vi ju bott här i Leksand och umgåtts massor privat, så att det är ju vänner men de banden kommer ju finnas kvar. Men självklart blir det nytt utan dem.
Det pratas ju ganska ofta om att det är viktigt att ha en ”kärna” i laget, som driver på och visar vad föreningen står för. Förutom Martin och ”Norre” försvinner ju ”Zacke” också där. Hur tänker du kring det?
– Kalle Östman har varit här några år och har också juniorbakgrund här. Oskar Lang har varit här länge. Men absolut jag förstår vad du menar. Men det är spelets, och ”naturens”, gång. Det behöver inte vara Martin, ”Norre” eller jag som står för den kärnan. Det kommer komma nya. Men just nu är jag ju en av dem som blir viktig på det sättet.
Och så kommer det ex-Lexingar (Johan Hedberg och Niklas ”Pajen” Persson) som tränare också.
– Jag kommer ihåg när man tittade på dem på TV eller var här och kikade. När Johan kom hit och tränade lite med oss på somrarna minns jag att jag första gången tänkte ”Vilken liten målvakt?!”. Man såg så mycket nät och sen när man väl sköt så stod han där och fick den rätt i magen. Han läste ens skott så jäkla bra.
Vad är första intrycket av dem som tränare?
– Otroligt positivt tycker jag. Det känns som att vi gör en nystart. Det blir förstås så även med de ekonomiska förutsättningarna. Jag känner att Johan kommer in med en sjukt bra energi. Han vill komma in och göra något bra av det här. Inte för att de andra inte ville det, men det blir nytt på ett sätt jag tror vi behöver. Det känns väldigt inspirerande.
Känslan är att om det här skulle bli framgångsrikt så finns det en ”extra effekt” i och med att det är två tränare som man som leksing kanske känner lite extra för? Trycket vid motgång kan förstås bli större, men ja, förstår du hur jag tänker?
– Jag fattar vad du är ute efter och absolut, man känner utifrån och från supportrar att detta nu kanske är något man kan relatera till på ett annat sätt. Att det blir lite… ja, vi mot världen. Det är ganska mycket negativa skriverier om Leksand nu och kan vi vända på det här och omvandla det till energi så kan det bli jävligt intressant.
Hedberg verkar också väldigt tydlig med vilken hockey han vill spela.
– Jag har varit inne på det lite tidigare när jag haft mina exit-samtal, att jag saknat lite vad Leksands identitet senaste åren har varit. Framför allt förra året. Vad va det vi ville stå för? Vad har varit Leksands signum? Det hoppas jag att vi kan hitta.
Är det roligare att spela lite mer, vad ska man säga, ”framåtlutad hockey”?
– Jag tror att med det laget vi ställer på banan i vinter så kanske det kommer passa oss bättre att spela lite mer av en, vad ska vi kalla det… forcheckande hockey.
Du är 34 nu och har ett år kvar på kontraktet. Var är du i din karriär nu?
– Jadu, var är jag? Jag försöker vara en ansvarstagande spelare så man någonstans vet vad man får ut av varje kväll. Förhoppningsvis så kan jag kommande säsong ha lite högre pikar stundtals än vad jag haft de senaste åren.
– Det tror jag mycket kommer med självförtroende och förtroende. Gör jag och mina kedjekamrater bra grejer så ska vi också få lite skjuts i poängproduktionen. Jag känner att jag har mer att ge än vad jag fått ut de senaste åren.
Vad tycker du om den säsongen som gått, för egen del?
– Ett jäkla hoppande. Jag vet vad jag är bäst på, det är att vara en rollspelare i en fjärdekedja. Eller man kan va en rollspelare även högre upp förstås och spela med kreativa spelare, men jag vet min roll, att jag ska göra plats för dem och så vidare. Men det har blivit lite för mycket upp och ner för mig.
– Jag hittade liksom ingen trygghet i spelet. Det hade att göra med att vi hade mycket sjukdomar och skador. Man fick inte någon riktig kontinuitet med kedjekamrater. Jag har blivit väldigt bortskämd med det de senaste åren när jag spelade med Martin så otroligt mycket. Och vi har då fått in Fredrik Forsberg, Emil Heineman etcetera som vi har kunnat hjälpa på vägen med vårt spel. Men i år blev det inte riktigt så och det syntes väl också.
Jag tycker det blev väldigt tydligt i år. Martin var borta mycket men några matcher när ni fick det att stämma kände man att ”just det, det är såhär det brukade se ut”.
– Det är så vi vill att det ska kännas också.
Både ”Tjomme” och Hedberg har pratat om att ni ska bli tuffare, mer in på mål. Förra året var ni, enligt statistik, sämst i hela SHL på att ha folk i skymmande lägen framför målvakten. Känner man av det som spelare, att ni varit dåliga på det?
– Nej, men om man säger såhär, man känner att vi gör för lite ”skitmål”. Sen tycker jag att vi har haft det alldeles för svårt att få igenom puckar när vi väl har folk där. Och sen å andra sidan så när vi skjuter ibland så finns ingen där, och det är ju för att vi varit för mycket utsida. Vi vill inte in och ta det där grisjobbet framför. Förhoppningsvis ska vi ha fler spelare som är bra på det kommande säsong.
Nu ska du få ord från någon som aldrig spelat hockey. Men ibland tänker jag ”det är väl bara att åka in framför mål”.
Jon skrattar till och skakar på huvudet åt mig och gör en crosscheckingrörelse.
– Sen får du en klubba såhär, och sen en här. Och någon som gör allt för att styra ut dig bakom mål. Sen någon framifrån och du får en klubba i sidan. Prova det, Mårthen!
– Det är så det blivit. SHL är en jävla ”grindliga”. Målen görs nästa bara vid misstag.
Det känns som det kommer av självförtroende. Att när det görs mål så åker helt plötsligt alla rakt in framför mål.
– Jag förstår vad du menar. Men någonstans tror jag att det där börjar på träning. Det är där alla börjar tävla mot varandra. Det återspeglas ofta i match sen.
Har ni haft för lite tävling på träning?
– Ja kanske lite. De lagen som spelar mest så är nog oftast de lagen som tränar mest så.
Allt negativt kring den illa skötta ekonomin. Nu när säsongen då det uppdagades är lagd till handlingarna, hur ser du på det när du kollar i bakspegeln?
– Jag tycker inte att det påverkade oss, vi kan inte skylla någonting på det. Sen är det klart att det kan sätta sig i huvudet på vissa. Men som jag sagt förut, under alla år jag varit här har lönen alltid tickat in.
– Sen förstår jag verkligen om importerna blir oroliga. Men Justin Kloos som skulle ha sina pengar utbetalda efter säsongen var kanske bäst av oss alla, så det är svårt att säga att det påverkade.
Den ekonomiska krisen är ju, vad det verkar, långt ifrån över. Spelarbudgeten kapas kraftig och man måste hitta nya vägar att få mer intäkter.
– Jag tycker ändå att den nya ledningen har varit väldigt informativ mot oss spelare. Vi får ställa frågor och dialogen känns öppet. Där tycker jag att styrelsen, med Andreas Gärdsback i spetsen, har gjort ett suveränt jobb. edan idag hade vi ett infomöte med Andreas Gärdsback. Där han ville samla oss. Det känns skönt att det kommuniceras till oss. Sen är det ju inte så att vi spelare sitter där och skäller. Andreas städar ju efter det som inte sköts tidigare av andra.
När ett lag går dåligt, och det stormar lite runtomkring, så tycker jag ofta att man hör att ”det var så rörigt vid sidan av så det är klart vi påverkades”. Hur önskar ni spelare att det här ska hanteras under säsongen för att ni ska påverkas så lite så möjligt?
– Det är just det med kommunikationen. Att klubben är öppna mot oss direkt, och att man inte får läsa det i tidningen först.
