Djurgården kommer att förlita sig på Viktor Andrén i målet den här säsongen också.
En målvakt som vunnit SM-guld. Men som också tvivlat på sig själv.
Hockeynews träffade 30-åringen efter träningsmatchen mot Brynäs, där det blev förlust 0–3. Målen i sig lade han ingen stor vikt vid, huruvida det var något han skulle ha kunnat ta eller inte.
Det är känslan han fokuserar på. Den är bättre än på länge.
– Jag kollar mer på vad jag gjort över 60 minuter, om jag sticker ut från min egen spelplan eller om jag håller mig till vad vi diskuterar på träningarna varje dag. Det känner jag att jag gjort, så jag känner att jag är nöjd med prestationen, säger han, väl medveten om det motsägelsefulla i att vara positiv efter en förlust.
Men Viktor Andrén är en målvakt under förändring. Den rutinerade och erkänt skickliga målvaktstränaren Michael Andreasson har kommit in i Djurgården istället för Fredrik Mikko, med målet att göra Andrén till den där toppmålvakten Djurgården behöver i jakten på SHL-platsen. – Jag behöver hitta tillbaka till mitt spel, spela det spelet som jag är bra på. Och det är verkligen det jag tycker att jag gör. Ska jag vara helt ärlig så har jag väl aldrig spelat så här bra på en försäsong, så det är bara det jag vill ta med mig även om jag torskat båda mina matcher hittills. Jag kan inte stå här och såga mig själv för det. Jag behöver kolla på var jag har varit och var jag är på väg. Där tycker jag att jag har tagit stora kliv den här försäsongen.
Och var är det då Andrén har varit? En målvakt som inte trott på sig själv, avslöjar han.
– Jag spelade väl egentligen inte någon match med självförtroende förra säsongen. Och då är det tufft att vara där ute. Så ärlig kan jag vara.
Han pausar, förstår tyngden i det han säger.
– Nej, men det var ju så. Jag gick ut till i stort sett varje match och undrade egentligen bara ’hur ska det sluta i dag?’. Mer än den där känslan att jag har koll på läget. Det är två skilda känslor. Självförtroende är en så stor del av sporten och framförallt den här positionen, säger han.
Att han öppnar upp om det här nu är också för att han känt att vändningen kommit. – Det har varit, nu känner jag att jag är en bra bit på vägen mot var jag vill vara och vet att jag kommer vara, säger han.
Andrén spelade 33 matcher i grundserien och 15 i slutspelet, varav alla fyra i finalserien mot Brynäs. Där fick han en tuff start, tre insläppta på tio första skotten och utbytt i match ett.
Mariestadssonen ville dock inte prata för mycket med lagkamraterna om sitt självförtroende.
– Någonstans är man ju också en individ i en lagsport, så mycket får man ju handskas med själv. Och det var väl det jag gjorde. Man vill ju liksom inte sprida allt till sina lagkamrater heller, som inte upplever samma sak, utan det är någonting jag brottades med. Jag tycker att jag tog mig igenom det, men tyvärr så hjälpte det inte hela vägen för klubben.
Hur jobbade du och Fredrik Mikko då med dig under säsongen, för att få upp dig?
– Så som vi jobbade, det är väl egentligen ingenting jag känner att jag vill gå in på. Det som har varit det har varit, jag vill inte grotta mer i det utan jag försöker verkligen bara lämna det bakom mig.
Med Michael Andreasson märker han alltså redan stark förändring och utveckling till det bättre.
– Jag känner Micke väl, jag har känt honom ett par år nu. Med det sagt så betyder det inte att vi har höga krav på varandra, för det har vi. Men just sättet vi arbetar på är annorlunda.
Framförallt tycker han att Andreasson gett honom hjälp att hitta lugnet i målvaktsspelet.
– Det är väl det som Micke är så extremt bra på. Att lugna ner individen, lugna ner mig. Se spelet, ta över situationen för vad den är. Nöta in det, så att en tuff situation upplevs enkel. Man nöter en rörelse så pass många gånger, så att när den sker i ett högre tempo så sker det mer automatiskt, man har tränat in ett rörelsemönster. Det är det jag behöver börja om med igen, som inte alls funkade för mig förra året. Det är därför jag känner som jag gör nu, säger Andrén.
– Det kommer ta tid. Men jag tycker ändå att jag är en väldigt lång bit på vägen redan.
