Viktor Andrén har bestämt sig.
Efter ett helt liv där nästa träning, nästa match och nästa mål hela tiden väntat runt hörnet är hockeykarriären över.
Och först när beslutet blev offentligt började han på allvar blicka bakåt.
– Det blev liksom någon form av ett riktigt avslut när man gick ut och sa att man hade bestämt sig. Tidigare, det är klart man har gått och grubblat och funderat på det ett tag, men man kanske inte har delat med sig av alla tankar, säger han till Hockeynews.
Känslorna har överraskat honom.
– Det blir så definitivt, så då blir man lite, ja nästan lite nostalgisk, att man kanske lever mer i processen vad man faktiskt har varit med om.
Under karriären har Andrén hunnit uppleva ytterligheterna. Och framför allt kom framgångarna väldigt tidigt.
Han lämnade Växjös juniorverksamhet för Pantern och en tillvaro i Hockeyettan som han själv till en början inte såg som det självklara nästa steget.
Det slutade med avancemang.
– Direkt efter J20 Superelit så tänkte man att man var lite större än att börja behöva gå ner till Hockeyettan och framförallt i ett lag som året innan hade kvalat ner till Division 2.
Han tog chansen.
– Att den säsongen slutade med att vi gick upp i hockeyallsvenskan var ju aldrig något jag kunde förutse.
Kort därefter hörde Växjö av sig igen. Andrén skrev ett treårskontrakt och så småningom väntade den största framgången av alla.
SM-guldet 2018.
– Det var en otrolig start på en karriär, om man nu får säga så, säger Andrén.
Nästan för bra.
– Samtidigt som man inte riktigt fattade det då tror jag. Det var nog det som det skulle vara så här. Är det så enkelt? Om man nu får uttrycka sig så.
Flytten som förändrade mycket
Efter åren i ett framgångsrikt och stabilt Växjö gick flyttlasset 2020 till Gävle.
Det blev någonting helt annat.
När Andrén nu summerar hela karriären är det tiden i Brynäs som han pekar ut som den tuffaste.
– Flytten upp till Gävle blev ju inte riktigt vad jag hade hoppats på, konstaterar han.
Med distans ser han saker som han inte såg då.
– Så här i efterhand så var jag nog helt enkelt inte tillräckligt förberedd på eller insåg hur långt fram Växjö låg i allting då. Som lag och som förening, hur stabil klubben var på alla sätt och vis. Och komma upp till Brynäs som skulle börja om.
Det handlade inte bara om det som hände på isen. Andrén märkte också skillnaden utanför arenan.
– Växjö var ju liksom alltid, oavsett egentligen hur det hade gått för oss, så var det positivt när det gick på stan och de här bitarna. Det var kanske inte riktigt samma positiva vibbar uppe i Gävle när vi skulle göra en nysatsning och det gick väl ganska tungt direkt.
Han fortsätter:
– De där bitarna var jag nog inte... Jag respekterade de nog inte tillräckligt mycket i förhand vad som väntade, helt enkelt. Jag var nog inte riktigt mentalt förberedd på hur det kunde vara istället.
Kontrasten blev stor efter åren i Växjö.
– Jag kommer från en ganska framgångsrik tid. Stabil tid.
Och erfarenheten blev kvar.
– Så det satte nog djupare spår i allting än vad jag har trott faktiskt.
Tog erfarenheten med sig till Djurgården
Nästa stora klubbadress blev Djurgården.
Där hamnade Andrén återigen på en position där målvaktsspelet diskuterades flitigt.
Skillnaden?
Nu hade han upplevt Gävle.
– Någonstans det jag lärde mig i Gävle där, det var liksom på något sätt ändå lättare i Djurgården.
Den yttre kritiken hade inte längre samma betydelse.
– Jag tog liksom inte så hårt på de bitarna själv, utan det var mer att jag var mer missnöjd över mitt eget spel än att jag kunde ta åt mig av kritik utifrån, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag brydde mig verkligen inte om det som var runt omkring.
Andrén är också tydlig med hur han såg på en del av diskussionen.
– Det finns väldigt många som tycker och tänker men som liksom inte riktigt förstår svårigheten i att stå där ute heller, om jag ska vara riktigt ärlig.
Samtidigt fanns det problem som omvärlden inte såg. Han kom till Djurgården med en skada från tiden i Almtuna.
– Jag hade dragits med en skada från min sista tid i Almtuna som jag aldrig riktigt fick ordning på, som bara en sån grej som ligger och skaver i bakhuvudet hela tiden.
Det påverkade honom under den första säsongen.
– Det gjorde att jag inte riktigt känner mig bekväm under min första säsong i Djurgården någon gång egentligen.
Utåt försökte han hantera situationen som vanligt.
– Man försöker lite sopa det under mattan och göra det bästa av det, men har man spelat på ett visst sätt under väldigt många års tid och man inte riktigt kan göra det så märker man av det, säger han.
Till slut fick han ändå avsluta Djurgårdstiden som vinnare. Efter tre raka finaler tog sig klubben tillbaka till SHL våren 2025. Andrén fick därmed lägga ytterligare ett avancemang till meritlistan.
”Inte tillräckligt kul”
Den sista säsongen blev i Almtuna. Redan mot slutet började en känsla växa fram. Andrén ville först inte riktigt erkänna vad den betydde.
– Var det motivationsbrist eller var man liksom bara allmänt lite trött? Återigen, jag ville nog kanske inte riktigt erkänna att det var de känslorna som fanns där.
Till slut gick det inte längre att bortförklara.
– Sen till slut så kände jag väl att det helt enkelt inte var tillräckligt kul att åka iväg för att göra det. Jag kände mer att jag ville därifrån och ta mig hem.
Där kom insikten.
– När jag väl insåg vad de känslorna berättade för mig egentligen, så var det väl någonstans dags att börja erkänna för sig själv att det var dags, säger Andrén.
Han hade spelat hockey hela sitt liv. Det gjorde också beslutet skrämmande.
– Vad finns på andra sidan? Jag har ju haft förmånen att inte gjort något annat i livet. Jag har ägnat mig åt det här och på så sätt så blir ju dörren till någonting annat så mycket större.
Men när dörren väl öppnades på glänt förändrades någonting.
– Helt plötsligt börjar jag också bli lite nyfiken på vad som finns att göra istället.
Stänger hockeydörren
Och nästa kapitel ser, åtminstone just nu, inte ut att innehålla hockey.
När Hockeynews frågar om framtiden kommer svaret med ett skratt.
– Har du ett jobb till mig?
Analytiker kanske?
– Jag har faktiskt stängt hockeydörren, om jag ska vara ärlig.
I stället tittar Andrén åt ett helt annat håll.
– Jag är väl lite intresserad mest för bank, finans och försäkringshållet. Den biten försöker jag ta mig in. Men det är tufft. Det är en tuff arbetsmarknad har jag märkt.
Efter ett helt vuxenliv inom elitidrotten är han plötsligt nybörjare igen.
Och kanske är det just det som lockar.
– Jag vet inte exakt vad jag vill hitta på utan jag behöver börja med någonting. Och sen får man liksom ta det längs vägen.
Han har heller ingen brådska.
– Det kommer lösa sig så småningom. Så jag är väl inte stressad egentligen.
Efter avancemang, SM-guld, motgångar, skador, kritik och ett sista avancemang med Djurgården är nästa mål alltså för första gången inte en hockeymatch.
Viktor Andrén är klar med den delen.
Och tycks framför allt vara nyfiken på vad som kommer efter den.
