Brendan Shinnimin har knappast gått obemärkt genom sina nio år i svensk hockey.
Han har vunnit två SM-guld, spelat mängder av slutspelsmatcher – och samtidigt byggt upp ett rykte som en av SHL:s stora irritationsmoment.
Nu är han 36 år och har flyttat vidare till Linköping. Men Shinnimin har inga planer på att förändra det som gjort honom till den spelare han är.
– Det kommer alltid att finnas människor som hatar, oavsett vad man gör och oavsett hur mycket man försöker göra folk nöjda. Jag försöker bara fokusera på att göra det jag gör bäst. Folk kommer att hata det och andra kommer att gilla det.
Han skrattar när han beskriver hur snabbt bilden av honom kan förändras beroende på vilken tröja han bär.
– När jag kom till Luleå hatade säkert 90 procent mig. När jag lämnade tror jag att 90 procent gillade mig. När man spelar för deras lag förändras det väldigt snabbt, säger han till Hockeynews.
”Inbyggt i mitt DNA”
Shinnimin har aldrig varit rädd för att spela på gränsen. Känslorna, energin och viljan att vinna är fortfarande en central del av hans hockey.
– Antingen älskar man mig eller så hatar man mig. Jag är här för att hjälpa mitt lag att vinna och det är min främsta prioritet.
Han beskriver tävlingsinstinkten som något som är ”inbyggt i mitt DNA”.
Samtidigt är han medveten om att det finns en baksida. Shinnimin har genom åren hamnat mitt i situationer som skapat rubriker och diskussioner – och han upplever själv att hans agerande granskas på ett annat sätt än många andras.
– När någonting händer är jag säker på att jag blir granskad mycket hårdare. Det tittas mycket mer på det än om någon annan hade gjort samma sak.
Tidigare kunde snacket påverka honom mer.
Inte längre.
– Kanske störde det mig förr, men när man blir äldre inser man att det är någonting jag aldrig kommer undan. Jag försöker att inte tänka på det och fokuserar på sakerna jag själv kan kontrollera.
”Alla tränare skulle älska att ha mig”
Samtidigt finns en annan bild av Shinnimin än den som motståndarfansen ser från läktaren.
36-åringen pekar på relationerna till tränarna han haft genom karriären.
– Alla tränare jag haft... självklart kommer det finnas tillfällen när saker går fel och tränaren blir upprörd. Men jag pratar fortfarande med alla tränare jag haft och de uppskattar att ha mig i sitt lag och det jag gör för laget.
Även tränare på andra sidan har, enligt Shinnimin, sökt upp honom genom åren.
– Jag har haft många tränare från andra lag som kommit fram till mig och berättat hur mycket de gillar det jag gör för laget.
Orden som sammanfattar hans egen syn på saken:
– Jag tror att jag är en spelare som alla tränare skulle älska att ha i sitt lag.
Han vet samtidigt att hela paketet följer med.
– Självklart finns det några saker som kommer med ibland. Men när man tittar på hur mycket bra jag gör jämfört med sakerna som anses vara dåliga tycker jag att det är en ”no-brainer” att ha mig.
Och skulle Shinnimin själv stå i båset råder ingen tvekan om vilken typ av spelare han hade letat efter.
– Jag hade tagit spelare som är beredda att sätta ansiktet framför målet, göra vad som krävs och stå upp för sina lagkamrater.
– Man behöver sådana hundar för att vinna mästerskap. Självklart behöver man skickliga spelare också, men man kommer aldrig att vinna utan killar som är beredda att stå upp för sig själva.
”Kanske var jag en young punk"
Det finns däremot saker som har förändrats sedan Shinnimin först kom till Sverige.
När han blickar tillbaka på den betydligt yngre versionen av sig själv är han självkritisk.
– När man tittar tillbaka på sitt yngre jag kan man ibland tänka: ”Wow, kanske var du lite av en young punk.”
Han beskriver framför allt en större noggrannhet och mognad i sitt spel. Med åren har också ledarskapet blivit en allt större del av hans roll.
– När man spelar fler år och blir äldre mognar man som spelare. Min uppmärksamhet på detaljer är mycket större än när jag var 24 år. Man bygger fler ledaregenskaper och försöker vara mer disciplinerad.
Tävlingsinstinkten har däremot inte försvunnit.
Tvärtom.
– Viljan att vinna och tävla har aldrig varit större. För varje år växer drivet att fortsätta vinna och vinna mästerskap när man inser att åren börjar närma sig slutet.
I Linköping får han nu också använda erfarenheten på ett annat sätt. Shinnimin har fått en plats i lagets ledargrupp och ser sig själv allt mer som mentor för yngre spelare.
– Jag älskar att se mina lagkamrater lyckas. Om jag kan hjälpa dem på något sätt är det någonting jag får väldigt mycket tillbaka av.
Uppdraget i Linköping
Det var också en viktig del i beslutet att flytta till Linköping.
Efter samtalen med sportchefen Brock Little under sommaren fastnade Shinnimin för bilden av ett LHC som vill förändra både sitt spel och sin identitet.
– De har haft svårt att hitta en identitet och vinna hockeymatcher de senaste åren och det är någonting de verkligen vill vända på. Att jag kan komma hit med mina erfarenheter och veta vad som krävs för att vinna tror jag kan bli en stor tillgång för gruppen, säger han.
Han beskriver ett Linköping som ska åka mycket skridskor, forechecka hårt, vara noggrant och framför allt tävla.
Egenskaper som passar honom.
Och trots att förväntningarna utifrån inte är uppskruvade ser Shinnimin möjligheter.
– Jag tror att folk kanske placerar oss nära botten baserat på de senaste åren.
Själv lyfter han bland annat en målvaktssida som han menar kan vara bland de allra bästa i SHL, en stark backsida och en forwardssida där pusselbitarna nu ska sättas samman.
Men framför allt återkommer han till någonting annat.
Viljan att spela för varandra.
– Vi kanske inte har lika mycket skicklighet som vissa lag jag spelat i tidigare. Skillnaden är att vi har killar som vill spela för varandra och hjälpa varandra.
Och för en 36-årig Shinnimin, som redan vet hur det känns att gå hela vägen i Sverige, är målsättningen tydlig.
– Jag är otroligt taggad på att dra igång säsongen och se hur vi utvecklas. Jag tror att vi kan överraska en del människor.
