Samuel Jonssons första sejour med Viktor Tuurala var aldrig tänkt att bli särskilt lång.
När backen kom till Kalmar var upplägget att spela där medan han väntade på en möjlighet från en högre liga.
Några månader räckte ändå för att någonting skulle fastna.
Jonsson trivdes både med laget och sättet Tuurala ville spela hockey på. När möjligheten att gå vidare senare dök upp gjorde han det som hela tiden varit planen och han anslöt till finska Kärpät.
Det var först efteråt som tvivlet började komma.
– När jag tittar tillbaka så kände jag kanske efter två månader i Kalmar och en månad när jag var i Finland, att det fanns en del ånger över att jag inte stannade kvar i Kalmar.
– Vi hade någonting väldigt bra på gång där.
Att han ändå lämnade var samtidigt helt logiskt utifrån hur han såg på sin karriär.
– Målet har alltid varit för mig att spela på så hög nivå som möjligt så länge jag bara kan. Det är svårt att ångra sig i den här branschen.
I Finland blev vardagen betydligt mer komplicerad än Jonsson hade räknat med.
– Jag tycker att det är svårt som svensk att komma till ett lag som i Finland. De hade det tufft sedan innan. Tränarna pratade knappt engelska.
– När jag kom dit så frågade jag hur spelsystemet var. Som svar på väldigt bräcklig engelska fick jag: ”Spela, och gör du fel så säger vi till dig.”
– Då blir det väldigt svårt. Man vill ju gärna veta i bakhuvudet om det finns något system, var mina kompisar är på isen. Det var hackigt från start.
Fick en begränsad roll
Även på isen blev uppdraget smalare än vad Jonsson själv såg framför sig.
– Rollen som jag hade där var egentligen bara powerplayback.
– Jag ser mig själv som en tvåvägsback och spelar alla spelformer. Så det känns kul att vara tillbaka på svensk mark.
Han vill samtidigt vara tydlig med att det inte var Finland som land han hade problem med.
Han beskriver säsongen 2024/25 i JYP under svenske tränaren Johan Pennerborn som en positiv upplevelse.
– Det var helt fantastiskt. Jag trivdes jättebra då.
Då hörde Tuurala av sig igen
Samtidigt hade erfarenheten från de där månaderna i Kalmar hängt kvar.
När Tuurala under våren tog kontakt med Jonsson igen – den här gången som tränare för AIK – fanns därför en bild av hur samarbetet kunde fungera.
– Jag känner igen väldigt mycket från när jag lämnade Kalmar i fjol. Det är mycket som är samma från den tiden.
– Från det att han hörde av sig i våras så kändes det väldigt kul och inspirerande.
Jonsson hade dessutom andra möjligheter inom Hockeyallsvenskan men blev det aldrig någon större tvekan.
– När han hörde av sig så kändes det ganska självklart från början, även fast det fanns andra alternativ från toppklubbarna i den här ligan så var AIK det självklara.
I AIK återförenas han nu alltså med tränaren han egentligen bara skulle ha haft under några månader.
Jonsson ser den senaste omvägen som en nyttig erfarenhet.
– Det är sådant som händer i en karriär. Jag går in på mitt tionde år som proffs nu och då har man varit med om både det ena och det andra.
– Man lägger det bara in det i erfarenhetsbanken.
