Lias Andersson har flyttat in hemma hos Mika Zibanejad och dyker upp till intervjun i en tröja med nummer 93 och en bild på sin nya roommate.
– Det är hans enda krav, att han får välja vad jag ska ha på mig. Han sa det nu att när du ska ut och göra intervju får du ha den här t-shirten, säger Lias Andersson.

Foto: Joel Marklund /Bildbyrån
Vi träffar honom på gatan utanför lägenheten som ligger ett par kvarter från Madison Square Garden på Manhattan.
– Han tar hand om mig bra och jag tror han trivs runt mig också. Men blir inte så mycket matlagning utan mer restaurangbesök eller beställa hem.
Hur spenderar ni tiden tillsammans i övrigt?
– Det blir mycket pingis och FIFA. Vi har pingisbord i lägenheten och där har han det lite jobbigare än på isen. Han har piskat mig i lägenheten ska jag säga, jag skyller på ljuset där men på ishallen är jag obesegrad mot honom. Jag har tronen där och han är bättre i tennis. Det får jag ge honom, säger Andersson.

Henrik Sjöberg och Lias Andersson. Foto: Bildbyrån
Klippet när göteborgaren snubblar på en kamerakabel i hemmapremiären inför 20 000 åskådare i Madison Square Garden spreds snabbt på nätet och är något som han kommer minnas för resten av livet.
– Min telefon har aldrig exploderat så mycket som efter det. Jag hade nästan svårt att fokusera på matchen när pucken släpptes, säger Andersson.
– Det var pinsamt alltså, det tar priset i livet hittills. Grejen var att jag var så himla fokusera på att inte göra bort mig. Jag skulle bara åka rakt upp till cirkeln och vinka till fansen och inte göra någon större grej av det men sen låg den en kamerasladd som nån hade lagt på isen. Såklart att det är mitt fel, men det var dumt att den låg där.
Hur är det nu igen – fick du tillbaka medaljen finalförlusten mot Kanada i JVM?
– Nej, jag har ingen medalj. Jag fick tillbaka den efter att den åkte upp på läktaren, det var nån i säkerhetspersonalen som gav tillbaka den men jag slängde faktiskt bort den igen en gång till bakom kulisserna där. Den åkte ner i en soptunna i Buffalo så jag är utan en medalj.
– Vi skrotar den. Jag har en likadan från förlusten i U18-finalen och det skiljer sig ingenting på dom. Jag tänkte, va fan, jag kan inte ha två. Det räcker med en.

Foto: Joel Marklund /Bildbyrån
Hur trivs du här?
– Det är ett skönt ställe att bo på. Det finns ställen med puls och ställen utan puls. Det är en bra mix.
Se hela intervjun med Lias Andersson i spelaren.








