Frågan tycks alltid vara het, men det känns som att den varit hetare än någonsin den här hösten. Jag talar naturligtvis om klyftorna mellan serierna. Att stora starka SHL med sköna tv-miljoner i ryggen håller på att köra ifrån charmiga rock'n'roll-ligan Hockeyallsvenskan fullständigt. Att gapet snart kommer vara oöverkomligt. Att högstaligan på ganska kort sikt kommer bli i stort sett helt stängd.
Det har rasats. Det har skrikits. Det har grinats. Sex klubbar som uppenbarligen tycker sig vara lite för mer än de andra skrev till och med ett oerhört upphaussat brev, en papperstiger som blev sprängstoff för rubrikmakarna.
Men faktum är ju tyvärr att det kan tjoas och gapas hur mycket som helst. Det kommer inte förändra särskilt mycket. Det som fungerar bäst är att tala genom exempel.
Och som Hockeyallsvenskan har talat med exempel den här hösten.
Därför är uppkomlingarna från bakgården så glädjande.
För Hockeyallsvenskan är en serie som lever och där nya sagor hela tiden föds. De prominenta klubbarna som höjde sina röster i det omtalade brevet har inte ens en given plats i den allsvenska toppen.
Istället är det bland annat IK Pantern som har ekonomiska problem, är i stort sett helt utan fans och har haft en smärre storm av intriger internt under hösten. IK Oskarshamn som lånat flitigare än den mest nitiske biblioteksbesökaren för att få sin verksamhet att gå ihop och Almtuna som ställt två fullständigt oprövade division ett-målvakter i kassen, som turats om att promenerat mot toppen under hösten.
Det må vara klubbar som skys som pesten av ”etablissemanget”, men som är symboler för det som alla de högljudda i klagokören vill att idrott ska vara.
Det bevisar hur fantastiskt det är med levande ligor och ett ombytligt klimat där lag åker ur och lag går upp, där det är nya föreningar som gör avtryck år till år. Där Åshöjden-sagor tillåts florera och där giganter aldrig går säkra för att falla.
Där allt inte bara är business as usual som ett stängt SHL skulle vara.
Hockeyallsvenskan må ha tappat i kvalitet sedan SHL utökades till 14 lag, men ligan och klubbarna som den här hösten tagit för sig i toppen är utan någon som helst tvekan fantastiska symboler för hur idrott är när den är som mest spännande.
Det tycker jag är en julklapp alla (kanske framförallt de i beslutandeställning) faktiskt borde sätta sig ner med en glögg och fundera över.
