3-1-3-1-1-1-2-3-3-10. Nej, det är inte telefonnumret till hamburgerrestaurangen Krysset, det är Skellefteås placeringar i hemmatabellen under de senaste tio säsongerna. Om ni tycker er se en siffra som sticker ut en smula bland de övriga är det korrekt – det är årets placering. Inte sedan den allra första säsongen efter återtåget till elitserien har Skellefteå varit sämre.
Sedan Skellefteå etablerade sig som ett topplag för snart tio år sedan har man varit ett oerhört stabilt hemmalag. Det har varit svårt, jobbigt och tungt för motståndarna att åka till Västerbotten och det har allt som oftast varit ännu värre att åka därifrån – poänglösa, utspelade och understundom förnedrade.
Visst, det finns ljuspunkter. 9-0 mot Malmö, 7-0 mot Timrå, men de förtar inte det övergripande intrycket. Det här är inte samma gamla vanliga Skellefteå. Nu väntar Djurgården i kvartsfinal – ett lag som man bara vunnit en match mot under säsongen.
Kan Skellefteå vända på det här nu?
Det här laget har skämt bort sina fans med insatser i absolut toppklass, i år har man snarare skämt ut dem. Där ett tag låg man till och med hotande nära spel om nedflyttning, men så illa skulle det nu inte bli. En mäktig slutspurt med sju raka segrar tog Skellefteå till femte plats och där väntar Djurgården.
En repris på fjolårets semifinal – och, tänker jag mig, lite som att spela mot sig själv i en spegel.
För här kommer det ett snabbt, offensivt, frejdigt fysiskt och framför allt lokalproducerat hockeylag som bygger mycket av sin verksamhet på regionens talangproduktion. Det brukade ju vara så Skellefteå såg ut, men inte längre. Visst finns det fortfarande västerbottnisk förankring i truppen, men många har flyttat till grönare ängar, tvärs över Atlanten eller söder om Bureälven. Istället har man plockat in spelare som Robin Alvarez, Juamatti Aaltonen (nej, han är inte kvar), Edwin Hedberg, Mathis Olimb och Jesper Jensen. Det värvningsarbetet har inte fallit särskilt väl ut.
När jag tittar på Skellefteås lagbygge ser jag samma sak som alla andra. Ska det göras så är det de åldrande stjärnorna som ska göra det. Djurgården har bättre backar, bättre bredd och bättre målvakt – men Skellefteå har Joakim Lindström, Oscar Möller och Bud Holloway. Skellefteå har spelare som brinner, som brunnit och som vet vad som krävs för att fortsätta brinna under ett långt slutspelsäventyr. Klarar de av att spontanantända en gång till, att få fram all sin kunskap och kompetens i rätt läge, har Skellefteå en chans.
Annars är risken stor att man bara blir ett första trappsteg på Djurgårdens slutspelstrappa.
Tipset: Djurgården, 4-1 i matcher.
