Välkomna till Löntas Lördagslista. Här rankar jag de tio mest oviktiga sakerna jag vill berätta om för er – från faktiskt relevant till total oväsentlighet. Häng med och se om du orkar ta dig hela vägen ner.
10 – Vi behöver fler Doughty
Helgens NHL-studio bjuder på Kings mot Sabres och medan Buffalo alltjämt är ett av ligans mest spännande lag – tack vare oklarheten kring exakt vad de är, sina unga stjärnor och många svenskar – så kan inte ens jag låtsas om att LA Kings är supersexiga denna säsong.
De har dock en person som håller dem relevanta även när de är ett uppenbart lotterilag: Drew Doughty.
För att använda en sliten term så fan bara kör Drew Doughty. Hans munhuggning med sin nemesis Matthew Tkachuk och hans snudd på hånfulla firanden mot Calgary-publiken tidigare i höst är guld. Utdrag från Doughtys kommentarer om Flames illa omtyckta unge stjärnforward: ”Han är en rätt smutsig spelare”. ”Jag har ingen respekt för honom. Jag respekterar alla andra, men jag skulle aldrig prata med honom vid sidan av isen. Det är inte bara jag, de flesta i ligan respekterar honom inte. Det är fakta”.
”Jag är less på honom”.
Fejden med Tkachuk är det mest publika Doughty varit indragen i på senare tid, men det här är en glad gamäng som går sina egna vägar. Ta till exempel när han förhandlade sitt 88-miljonerskontrakt med LA på egen hand, utan agent, för att spara pengar.
Hela upprinnelsen till det kontraktet omgavs av rykten om att Doughty skulle kunna tänka sig att flytta hem till Toronto, en våt dröm för klubben som letat en minutätande högerback med samma maniska desperation som en älgtjur råmar efter kor under brusten.
Doughty erkände efteråt att han själv spätt på ryktena för att trissa upp sitt eget kontrakt. Enligt Sportsnet sa han ”Jag visste mer eller mindre alltid att jag skulle stanna här, men jag sa de där Leafs-grejerna i media för att försäkra mig om att Kings inte skulle försöka blåsa mig”.
Drew Doughty (till höger) är en av NHL:s största profiler. Foto: Bildbyrån
Doughty är också befriande obrydd om vad andra tycker om honom. Sågningen han levererade av Brent Burns, som han lirat landslag med, går inte av för hackor.
”Allt du behöver göra är att titta på en Sharks-match och du kommer bokstavligt talat att se Brent Burns bli bortgjord tre gånger, och alla pratar om honom som en Norris-kandidat. Jag fattar det inte”.
Han har skapat slogans åt både Golden Knights och Canucks med utlåtanden om respektive lag. Under Golden Knights första magiska slutspel kunde man på jumbotronen läsa ett citat från Doughty efter ett december-möte mellan de båda lagen där han sa ”Det finns inte en chans att dom är ett bättre lag än oss vid säsongens slut”.
Det slutade som bekant med en finalplats för Golden Knights – efter att de svept Kings i den första rundan.
I Vancouver kan man köpa t-shirtar med texten ”A team like that” efter att Doughty sa att ”Det är pinsamt, ett lag som det där ska inte slå ett lag som oss med 8–2."
Säger man saker som står ut får man ibland äta upp det, men jag kan ändå inte annat än hylla det.
Drew Doughty har till och med den sällsynta förmågan att visa personlighet på isen. Hans sågning av Patrick Maroon är en av den här erans bästa trashtalk, i all sin enkelhet.
Diskussionen med Dustin Brown om vem som ska markera Erik Karlsson i tre mot tre sätter ett leende på allas läppar.
Doughty är en karaktär av sällan skådat slag, och även om det ibland kanske ger motståndare onödig tändvätska eller stöter sig hos folk så skulle ligan må så mycket bättre av att ha fler som honom.
9 – Doughty, spelaren
Det som gör Drew Doughtys enorma personlighet ännu mer fascinerande är att hans kapacitet på isen är ännu högre. Visst, han gör en halvdan säsong men jag tror inte att det är ett tecken på att Doughty är slut – bara på att han är smart nog för att förstå att den här säsongen inte kommer leda någonvart.
När jag först flyttade över till Kalifornien säsongen 2014-15 var det en absolut fröjd att få se Doughty varje match. Karln åt nästan en halvtimme per match utan att någonsin göra fel, kändes det som, och han kunde verkligen göra allt – kirugiskt säker i sitt passningsspel, stark, snabb och smart nog för att försvara mot alla spelartyper och ett ständigt hot på offensiv blå.
Jag fick inte rösta på Norris på den tiden, men hade jag kunnat det hade jag placerat honom framför Erik Karlsson det året (att Erik sedan absolut skulle ha vunnit det året Doughty vann är en annan femma).
Det här en gyllene era för backar i NHL och när den summeras tror jag tre namn kommer hållas över alla andra – Karlsson, Hedman och Doughty.
Han har inte Karlsson offensiva briljans eller Hedmans explosiva dominans, men han har en naturlighet och förmåga att skapa utan att ta risker som jag nästan vill påstå är oöverträffad.
I min värld är han en Hall of Famer redan nu och han kommer bara att addera till sitt arv för varje säsong som går.
Så ur svensk synvinkel försvinner han lätt lite grann i skuggan av sina svenska rivaler, och även på grund av att han spelar på en marknad där mediebevakningen är lite mer modest.
Låt dock inte detta ta ifrån det faktum att Drew Doughty är en av sin generations bästa spelare.
LÄS MER: Åsikter som inte "Hockey-PK"
8 – Not-nostalgi
Helgens nostalgisegment kommer att handla om ett av de coolaste svenska NHL-ögonblicken jag fått bevittna live. Los Angeles är ett av lagen som spelar och Mattias Norström sitter i studion, så kanske kan ni lista ut vad det är baserat på det?
Ratta in så får ni se.
Riktigt cool grej med "Notan" – och något som säger väldigt mycket om hur bra defensivt han var – är vilket högt anseende han nådde trots total avsaknad av poängproduktion.
Vi pratar om en kille som var kapten för Los Angeles Kings i sex säsonger, som två gånger deltog i NHL:s All Star-match och som vid två tillfällen fick röster till NHL:s All Star-team (det vill säga det som utses när säsongen är slut).
Mattias Nordström, en svensk backhjälte. Foto: Bildbyrån
Av de 484 spelarna som gjort minst 900 matcher i NHL så har tolv ett lägre poängsnitt per match än Notan (0,18 via 165 på 903 matcher).
Jag får det till att 39 svenska backar har ett bättre personbästa, att Notans högstanotering på 27.
Någonting säger mig att han skulle placera sig en bra bit högre än 40 om de bästa svenska NHL-backarna någonsin.
Inget ont om namn som Anders Eriksson, Per Gustafsson, Robert Nordmark, Leif Svensson och Michael Thelvén – som alla var bra spelare – men man får nog säga att Notan var en bättre spelare än dem trots att han aldrig kunde toppa deras offensiva peakar.
Så ja, imponerande vilken status den kämpe uppnådde genom sitt arbete i egen zon. Dessutom synnerligen klok och intressant att lyssna på, så missa inte studion ikväll. 18.30 är det som gäller.
7 – MVP-Jack är borta – då är det upp till bevis för svenskarna
Förra veckan konstaterade vi i denna kolumn att Jack Eichel verkligen har anlänt. Sedan ägnade han kommande kvartsmånad till att dryga ut sin poängsvit till 17 raka matcher (16+15), allt medan coach Ralph Krueger matchat honom mot motståndarna bästa spelare.
Hart-snacket har inte direkt blivit mindre, och det med allt rätt. Den senaste månaden har Eichel formligen burit Sabres på sina ännu aningen valpiga axlar. Betänk att i fem mot fem så har Buffalo under de här 17 matcherna varit +14 i 5v5 – men –8 utan honom.
Att Sabres hållit sig flytande är bara tack vare deras kapten. Och nu får de klara sig utan honom, då en fotledsskada kommer hålla honom ur spel minst en månad.
Upp till bevis, på alla sätt och vis. Inte minst för två svenskar. En som Sabres lär hoppas på är Marcus Johansson. Vid det här laget vet vi att 29-åringen kan vara ett strålande breddalternativ, men i det här läget så måste han vara mer än så.
1+5 de senaste 16 matcherna är inte direkt det produktionstempo som Sabres behöver från honom om de vill hålla sig kvar i slutspelsracet tills deras kapten är tillbaka.
Marcus Johansson måste kliva fram nu när storstjärnan Jack Eichel är skadad. Foto: Bildbyrån
En annan som har en del att bevisa nu är Victor Olofsson.
Svensken toppar rookie-ligan i både antal mål (15) och poäng (33) efter sina 36 första matcher, men det är inget snack om att han dragit fördel av att kampera ihop med Eichel både i 5v5 och numerärt överläge.
Eichel förmåga att hålla i puck och själv vara ett avslutshot, kombinerat med ett strålande passningsöga, har skapat gott om lägen för Olofssons fina bössa. Hur mycket farligheter kan Olofsson nu skapa utan sin stjärncenter?
Det är inte rimligt att förvänta sig att Olofsson fortsatt ska hålla ett 34-måls/75-poängstempo utan Eichel, men han måste bevisa att han ändå kan producera utan sin stjärnglänsande center.
6 – En partner som passar Hedman
Eder man på plats kommer till helgen att bidra även med ett cribs-segment med Mattias Janmark, tankar från John Klingberg om Jim Montgomerys iögonfallande entledigande samt en liten rapport och en intervju med Victor Hedman om Tampa Bay, som i skrivande stund riskerar att gå på juluppehåll utanför slutspelsplats.
Gällande just Hedman så tycker jag dock att han faktiskt är en av få Lightning-spelare som inte tagit ett steg tillbaka – faktum är att jag tycker att han till och med är lite bättre i år jämfört med i fjol.
Ett bidragande faktor till det tror jag är Kevin Shattenkirk. Hedmans i särklass mest frekvente partner ifjol var Dan Girardi, en spelare med ett lejons hjärta men en gruvarbetares finess.
I år har Hedmans mest kamperat ihop med Shattenkirk och i mina ögon är det en utomordentligt bra äktenskap. Det klassiska resonemanget om att en offensiv back skall matchas med en "crosschecka i nacken och tjonga pucken i glaset-typ" bör verkligen inte appliceras på Hedman (och frågan är hur mycket vatten den bär överlag).
Hedman är stor och stark, men samtidigt rörlig nog för att försvara mot vilken typ av spelare som helst, och en av hans största förtjänster är att hans kombination av fart och räckvidd gör det möjligt för honom att hinna tillbaka till försvar när han fyllt på i anfall.
Jag tror att han är mycket mer betjänt av att spela med en spelare som Shattenkirk som snabbt kan sätta i gång anfall med precisa passningar. Det tillåter Hedman att göra det han gör allra bäst offensivt – fylla på i anfall som ett skenande ånglok (ångloksepitetet har jag stulit av Anton Strålman).
Av de 67 par som gjort 200 minuter tillsammans inför nattens omgång så hade ingen annan duo en bättre förväntad målfördelning än dessa två (63,14) och de har också gett konkreta resultat då de är +8 i 5v5 i faktiska mål.
Shattenkirk får fram det bästa i Hedman, både offensivt och defensivt, och jag hoppas vi får se mer av dem tillsammans.
5 – I protokollet var da’
På tal om Hedman så har han presterat bra i en kategori som jag inte riktigt vet vad den har för värde: antal matcher med poäng. Inför fredagens omgång hade Hedman gjort poäng i 23 matcher den här säsongen (av totalt 31 matcher) – bara 17 spelare har tagit sig in i poängprotokollet fler gånger så här långt, och bara en av dem är back (föga förvånande John Carlson).
Det gör att Hedman faktiskt gjort poäng i fler matcher än både Nikita Kucherov (21) och Steven Stamkos (19), och bland landsmännen är det bara Victor Olofsson (26) som tagit sig in i protokollet fler gånger – Hedman kommer in strax före William Karlsson och Elias Pettersson (båda 22).
Victor Hedman gör poäng i många matcher. Foto: Bildbyrån
Jag vet inte riktigt om det är bättre att göra poängen mer utspritt eller explodera klumpvis, det är en analys för en annan dag, men nu vet ni i alla fall det här.
4 – Skrällen: Gretzky hade sjuka siffror
Kuriosa på ämnet: genom historien så har det hänt sju gånger att en spelare gjort poäng i över 70 matcher under en och samma grundserie. Samtliga gånger så hette han Wayne Douglas Gretzky. 1985-86 gjorde han poäng i 77 av 80 framträdanden i Oilers-tröjan.
Under det glada 80-talet så gjorde Gretzky poäng i 698 av sina 774 matcher. Det betyder med andra ord att han under sina första tio år i ligan mer eller mindre gjorde poäng i nio av tio matcher han spelade.
Skapligt.
3 – Hockey-John
Intervjuade John Klingberg i torsdags. Intervjun föranleddes av den hockeyspeligaste kommentar man kan tänka sig.
”Oj, nu glömde jag mina tänder…”.
Han var i alla fall snäll nog att ta på sig en tröja, efter att först ha kommit i bar överkropp. Viasat-tittarna blir alltså utan en titt på den överkropp som Mattias Janmark har kallat ”Elias Pettersson light”.
LÄS MER: "Foppa"-pengarna som väntar Elias
2 – Ledda é klar
Kommer här med tips om bonusläsning. Igår blev det klart att Per Ledin ansluter till våra JVM-sändningar och det är ett strålande tillskott. Alla vet vilken passion och plattan i mattan-attityd han står för, men han kan verkligen stå för intressanta resonemang också.
Kom direkt att tänka på en intervju vi gjorde för över fem år sedan, som alltjämt är en av de intressantaste jag gjort.
Förre spelaren Per Ledin kommer att vara expert i Viasats JVM-sändningar. Foto: Bildbyrån
1 – God jul!
Det här blir den sista listan innan en kortare julledighet. Därför vill jag verkligen ta tillfället i akt att önska alla er som läser dessa rader en synnerligen god jul.
Jag tänker inte göra det mer komplicerat än så, helt enkelt för att jag ska försöka leva som jag lär – i min värld ska julen handla om tid med nära och kära, och jag har den stora turen att få fira i Florida hemma hos fina vänner. Därför får det nu vara färdigjobbat.
Så det blir min uppmaning: Släpp allt vad måsten och omvärld heter, och ägna julen åt att verkligen umgås med människor som betyder något och som du kanske inte får träffa så ofta.
Det ska jag göra. Och kolla på Karl-Bertil (via Skype, syrran ringer videosamtal när det är dags) och käka lingonsill.
Återigen, en riktigt god jul till er alla!
