NHL har annonserat sitt förslag för att avsluta säsongen och på det stora hela har jag inga större invändningar på det. Jag förstår varför man av kommersiella skäl vill involvera så många lag som möjligt – framför allt då de lagen som ramlade in på målsnöret råkade bli giganter som Montreal, Chicago och New York Rangers – och jag tycker det var bra att även topplagen får några matcher även om de inte ska spela sig in.
Det är dock inte om det stundande slutspelet detta ska handla om. Det är ännu långt bort i tiden och jag tänker inte ropa hej förrän det verkligen verkar bli av.^
LÄS MER: Så spelas Stanley Cup - och då blir det draft
I stället tänker jag ta fasta på vad Gary Bettman sa om att grundserien nu kan ses som avslutad.
I PHWA-röstningsuppdraget efter säsongen ingår att rösta på ligans All Star-team och det ska jag göra – men här i denna spalt tänkte jag också gör min egen blågula variant.
Det är inte svårare än att jag tagit ut den bästa och näst bästa startfemman på varje position. Liksom i NHL-sammanhang så har jag hållit mig till position. Där röstar man på målvakt, back, vänster- och högerforward samt center, så det gör jag här också (så ingen Elias Pettersson och Mika Zibanejad i samma lina).
Tydligt och bra?
Då kör vi. I dag gör vi B-laget, och i morgon kommer gräddan.
Robin Lehner i sin nya miljö i Las Vegas. Foto: Bildbyrån
Målvakt: Robin Lehner
Sverige har två minst sagt sagt All Star-mässiga målvakter som båda har solida argument i Vezina-diskussionen, där både Robin Lehner och Jacob Markström dragit tunga lass bakom svajiga försvar och är bland de bästa i ligan bland de olika modeller som mäter skillnad på faktiskt och förväntad räddningsprocent.
Det som ligger Lehner i fatet är antalet spelade matcher. Det är inte hans fel, men han har nio starter färre än Markström (som dessutom har missat tid både på grund av sin skada och personliga skäl) och det går inte att komma ifrån.
Jag tror det är vägvinnande att ha en sådan målvaktsduo som inte tvingar tränaren att spela livet ur förstaslipsen, men det vore intressant att få se Lehner i en klubb där han är given etta. Kan han få en 55 starter nästa säsong och spela som han har gjort de senaste åren så kan han mycket väl plocka hem Vezina.
Alexander Edler och Mattias Ekholm gjorde en helt godkänd grundserie. Foto/Montage: Bildbyrån
Backar: Alexander Edler, Mattias Ekholm
Det finns många svenska backar som har gjort riktigt fina säsonger, men till slut så var jag tvungen att klämma in Alexander Edler här. Han är inte längre den förstaback han en gång var, men han hade ändå en väldigt imponerande säsong i en lite mer undanskymd roll (om man kan säga så om en spelare som snittade 22.37 minuter per match i istid).
Först och främst tog Edler hand om riktigt grisiga minuter i Vancouvers svajiga försvar. Han var en av bara 19 ordinarie backar i ligan som snittade tre minuter per match i boxplay (3.05) och av de 99 backarna som gjorde minst 1 000 5v5-minuter den här säsongen så hade bara åtta en lägre andel starter i anfallszon.
Travis Green slängde helt enkelt Edler åt vargarna så ofta han kunde men trots det höll han sig flytande med positiv målskillnad (+6). Den var kanske lite medstudsdriven, men han hade en bättre underliggande profil än någon annan Vancouver-back än Quinn Hughes och Tyler Myers (vars resultat kraftigt piskades upp av att spela med Hughes).
Bara det är i sig är imponerande, och då har vi inte pratat om hans produktion. För Edlers del har det positiva med Quinn Hughes ankomst varit att hans arbetsbörda i 5v5 har kunnat omfördelas lite. Det negativa är att han tappat sin plats i första powerplay.
Edler har dock hittat ett sätt att fortsätt producera – på bara 59 matcher fick han till 26 poäng i lika styrka. Den enda svenska backen i ligan som har fler är Victor Hedman, och om vi går tillbaka till de där 99 som gjort 1 000 minuter i 5v5 så är Edler tia i poäng per spelad minut.
Vad Edler kunnat åstadkomma som 34-åring i ett försvar där han inte fått mycket draghjälp alls förtjänar en väldig massa ros.
***
Det har varit en överlag svajig säsong för Nashville och Mattias Ekholm har kanske inte gjort sin bästa vinter, men han är alltjämt en av våra bästa backar och lite av en fattig mans Victor Hedman. Han är inte riktigt lite stor och riktigt lika imponerande på skridskorna men han har snarlika verktyg vilket gör honom väldigt effektiv defensiv (och hans elaka sida hjälper till där).
Offensivt tangerar han Edlers 26 poäng i lika styrka och han är också bland de bättre backarna i ligan sett till produktion per minut, även om det kanske främst är defensiven han är känd för.
Där har han också dragit ett jättelass för Predators med lägst andel starter i offensiv zon och mest speltid i boxplay (2.50/match).
En sak som imponerar givet hans roll är att han lyckats ha en positiv fördelning när det kommer till utvisningar – han har tagit 12 stycken men fått med sig 14. Det är svårt att göra som back och särskilt med de arbetsuppgifter som Ekholm har.
I den tuffa roll har masen en målskillnad på –6 men en underliggande profil som håller honom över 50 i både förväntade mål och skottförsök skvallrar om att han kanske inte haft studsarna med sig.
Mattias Ekholm har verkligen etablerat sig som en av ligans bättre tvåvägsbackar.
Skaplig uppställning: Gabriel Landeskog, Elias Pettersson och William Nylander. Foto/Montage: Bildbyrån
Forwards: Gabriel Landeskog, Elias Pettersson, Willian Nylander
21 mål och 44 poäng på bara 54 matcher är inget dumt facit, även om vi nog hoppats på en poäng per match från Gabriel Landeskog den här säsongen. Jämför man dock med till exempel Victor Olofsson och Andre Burakovsky som har snarlik produktion så har Landeskog så klart så mycket mer i sin verktygslåda.
Ansvaret som kommer med kaptenskapet ska inte underskattas, men han är också väldigt duktig i defensiven och har även ett fysiskt element som få svenska spelare besitter.
***
Succévärvningen av JT Miller, Quinn Hughes magiska rookiesäsong och Jacob Markströms Vezina-mässiga spel har varit stora utropstecken och till viss del gjort att Elias Petterssons fortsatta briljans har överskuggats.
Pettersson kommer in på en delad 20:e plats i NHL:s poängliga och har en strålande underliggande profil, kryddad med en 5v5-målskillnad på hela +26.
Pettersson fortsätter att växa in i NHL-kostymen och adderar hela tiden element till sitt spel.
Det gäller också att sätta 21-åringens bedrifter i kontext – bara sju spelare har kommit in i ligan och hållit ett högre poängsnitt per match än Ånge-sonen. De är som följer:
*Sidney Crosby
*Connor McDavid
*Alexander Ovechkin
*Evgeni Malkin
*Steven Stamkos
*Auston Matthews
*Nicklas Bäckström
Om dessa sju är måttstocken för var Petterssons karriär är på väg så kommer något som redan nu är riktigt bli att bli ännu bättre.
***
William Nylander var näst bäste svenske målskytt och tredje bäste poängplockare med 31 fullträffar och 59 poäng på 68 matcher. Han fick hoppa runt en hel del mellan kedjorna den här säsongen men hittade ändå ett sätt att producera – ett starkt besked efter ett tungt fjolår med utdragen kontraktsförhandling och motstuds i produktionen när han väl kom tillbaka.
Värt att notera är också att Nylander, som ibland kritiserats för att vara nätt i sitt spel, gjort merparten av sina mål i trafik. I januari publicerade statistiskskribenten Mike Kelly data som sa att 16 av Nylanders 20 mål kom från det inre slottet – näst mest i hela ligan efter Sebastian Aho.
Vi har länge vetat att han är en omställningsmaskin. När han börjar sniffa sig till lägen i slottet också, då har vi en riktigt farlig offensiv spelare – och en som uppenbarligen är en av de största offensiva hoten vi har.
Så, för att summera har vi alltså följande andrauppställning i det svenska All Star-laget efter säsongen:
Robin Lehner
Alexander Edler–Mattias Ekholm
Gabriel Landeskog–Elias Pettersson–William Nylander
***
Riktigt bra! Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
