LÄS MER: Fem punkter om Hockeysverige ska förändras - på isen
I skuggan av alla tråkiga rubriker kring hockeyförbundet så känns det som att det är dags att ta en rejäl diskussion om filosofin inom hockeysverige. Det är bra och det verkar onekligen vara på tiden. Jag ser med spänning fram emot nyrekryteringar som förbundet gör, och hoppas på något som känns piggt och nyskapande.
I övrigt vill jag själv nu bidra med fem tankar kring sporten, på ett mer övergripande plan än det rent sportsliga perspektiv vi tog i går.
5 – Ta diskussionen om individen kontra gemenskapen
Hockeyspelare är i mångt och mycket en rätt homogen grupp. Givet ekonomin och föräldraengagemanget som krävs så blir det lätt så: Föräldrar som tenderar att ha pengarna och det personliga intresset som ofta är mer eller mindre nödvändigt kommer nog ofta från en snarlik bakgrund. Är många lika blir strävan att passa in större, gissar jag.
Den öppna dörren behöver vi inte slå in, för så vet vi att det är och även om det så klart delvis sannolikt beror på en exkluderande attityd så bidrar också ovan nämnda praktiska faktorer.
Jag gissar att det här skapar en miljö där det kan vara svårt att sticka ut, och till hockeyns försvar tycker jag att många gjort ett fint jobb med att lyfta fram rätten till individualitet och utstickande personlighetsdrag. Det går framåt, även om det så klart finns enormt mycket kvar att göra.
Min grej jag vill lyfta fram är att rätten till individualitet och uppmuntran inte ska ses som en konflikt med den klassiska laganda som ofta lyfts fram inom sporten. Ett grupp som klarar av att ha olika personligheter och åsikter, att få idéer och strukturer ifrågasatta, blir så mycket bättre – och för att ha det där höga taket tror jag det krävs en trygghet i gruppen, där man litar på att man bara vill varandras bästa.
Hockey är på många sätt en riktig lagsport, givet att det är mycket svårare för en stjärna att påverka matcher jämfört med andra idrotter som till exempel fotboll och basket.
Lagsammanhållningen och osjälviskheten som är en förutsättning för framgång inom sporten är något vi ska vara väldigt stolta över – och något som i min värld inte på något sätt står i konflikt med att folk uttrycker ifrågasättande eller annorlunda åsikter, eller vad det nu må vara. Ibland upplever jag att vissa ser det så, så därför vill jag lyfta fram den punkten.
Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån
4 – Lighthockey?
Vill hockeyn vara relevant måste vi få in fler ungdomar i sporten, från alla typer av bakgrunder. Hur lyckas vi med det? Så klart genom att göra det billigare för barn att spela.
Hur då?
Det här är en teori jag inte riktigt tänkt igenom, men jag slänger ut den och så ser vi var den tar vägen: Kan man skapa någon form av lightversion av hockey för barn?
När jag var yngre och lirade på planen i Hörnett körde vi bara med skridskor, täckdress och hjälm (officiellt sett i alla fall). Det kunde variera mellan puck och tennisboll, där det senare kanske är att föredra för smalbenens generella välbefinnande. Möjligheterna till den typen spontanhockey blir allt färre då klimatet värms upp och jag gissar att antalet eldsjälar som kan tänka sig att lägga tid på att spola kvartersisen blir allt färre.
Kan man hitta en mellanväg: Spontanhockey på rink? En timme efter skolan då alla får lira, inga skydd och kanske bara tennisboll i stället för puck?
Som sagt, tänker högt men vi måste få fler ungdomar att lira – och gärna med skridskor på fötterna – om inte för hockeyns skull så i alla fall för folkhälsan och kamratskapens.
3 – Värna fansen
Det här är en trumma jag hamrat på sedan jag flyttade till Nordamerika – på isen kan vi aldrig få till något som överträffar NHL, men vi kan i allra högsta grad göra det på läktarna.
Där borta får man aldrig uppleva något som står sig i jämförelse med en riktigt bra svensk inramning, med allt vad det innebär i form av passionerad klack, med ramsor, sång och mäktiga tifon.
Visst, vi har pratat om hur viktig publiken är nu när det har spelats matcher utan den, men nöj oss inte där: Vad kan förbund, liga och alla andra göra för att hjälpa lyfta dem som skapar den här inramningen?
Att få folk till ladan är första steget, men att få dem att leva så att det maximerar upplevelsen för alla inblandande.
Viktigt, mycket viktigt.
Foto: Maxim Thore/Bildbyrån
2 – Ta ett miljö- och klimatansvar
Coronakrisen har visat vad mänskligheten kan göra när den mobiliseras mot ett hot. Nu önskar man bara att vi gjorde samma sak mot något som enligt smartare människor än jag verkar vara ett betydligt större hot än corona.
Hockeyn har kanske inte varit en föregångare i viktiga samhällsfrågor som jämställdhet och integration, så se nu för fan till att den här pucken och att göra det ordentligt.
Min dröm är att vår sport går i bräschen i klimat- och miljöfrågor.
Ja, jag vet vad random yxskaft därute säger nu.
– Men VADÅ, dom FLYGER ju till matcherna. Vill du att dom ska gå från Luleå till Linköping? Va va va? JUST DET.
– Tack för input.
Det finns problem men man måste börja någonstans. Börja med aktioner på arenorna för att minska matsvin, kolla på spelschemat hur man kan minska resor, titta på energikällor och eventuell överflödig förbrukning – och framför allt, var stolt över det man gör och uppmuntrande till andra att ta efter.
Alla förändringar är bra, och om alla förändringar som behövs en dag blir gjorda så är det för att man började med någon enskild och sedan byggde på.
1 – Kulturen
Det här är den uppenbara i tider som dessa Jag har ingen jätteinsyn i alla turerna kring vad som hänt på hockeyförbundet (och att så lite läcker ut kanske säger något), men utan att peka på någonting eller någon enskild så verkar det som att det finns en del jobb att göra med kulturen. Då tänker jag inte bara på hockeyförbundet, utan även hockeyn i stort.
Jag tänker bara säga en sak om det här, en självklarhet som jag ofta upplever hindrar diskussionen: Att man tycker att saker måste förbättras betyder inte att man inte förstår att vissa saker inte blivit bättre.
Alltså två steg:
1 – Har den generella värdegrunden runt hockeyn blivit bättre?
2 – Finns det fortfarande väldigt mycket jobb att göra med den?
Svaret på båda dessa frågor är ja. Lyft fram och förstärk det positiva men räds samtidigt inte att ta i det negativa, och så blir vi tillsammans lite bättre varje dag.
Det är otroligt mycket svårare än vad det låter, men jag tror det är den enda vägen framåt.
***
Riktigt bra! Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
