En av de charmigaste elementen med landslagsturneringar där alla de bästa är med är allt uppsnacket kring lagbygget som föregår själva matcherna – vilka ska med i truppen och hur ska den formeras?
Här är helt enkelt fem formationer som potentiellt skulle kunna sättas samman om vi fick ett World Cup, och som skulle kittla mig något oerhört.
Foto/Montage: BIldbyrån
5: USA
Matthew Tkachuk – Auston Matthews – Patrick Kane
En stor del i Auston Matthews och William Nylanders kemi (och den Matthews senare hade med Mitch Marner) är att han inte är den absolut vassaste på pucktransport genom mittzon, och fick viktig draghjälp i det momentet av den ballerinadansande högerskytten (ni ser hur det där går att applicera på båda va?).
Matthews är lite grann som Shaquille O’Neill var – det var någon annan spelares jobb att transportera bollen över banan, men när väl Shaq fick den nära korgen så var det godnatt.
Matthews är livsfarlig djupt nere i zon med sin stora kropp, sina händer och framför allt sitt blixtsnabba, millimeterprecisa skott. Addera då Patrick Kane på det, en av världens absolut bästa på att ta offensiv blålinje med kontroll och slå öppnande passningar, och du har ett potentiellt riktigt fint äktenskap, som skulle ge full utväxling för USA.
Kane fungerar bra med rightare eftersom han gillar att operera från höger och det tillåter dem att skjuta direkt från vänsterkanten, men Matthews är (törs jag påstå) bäst i världen på att blixtsnabbt få iväg skott när han får en diagonalpassning på sin starka sida (alltså en passning från höger till vänster, som för honom som leftare måste ”igenom” kroppen innan han skjuter).
Jag slänger in Tkachuk (Calgary) där för att ha någon som röjer framför mål, och framför allt för att det alltid blir roligt om han är med.
Det här skulle på intet sätt vara den mest sympatiska kedjan, men den skulle i sanning kunna vara ruskigt effektiv.
Foto/Montage: Bildbyrån
4: Ryssland
Artemi Panarin – Evgeni Malkin – Nikita Kucherov
Vi vet alla vilken skada Panarin orsakade tillsammans med Patrick Kane i Chicago och jag vill hävda att det inte finns någon spelare i NHL som påminner om Kane lika mycket som Kucherov.
Kombinationen av att båda kan transportera puck, göra sin gubbe, leverera kirurgiskt precisa passningar och laseravslut gör dem omöjliga att utarbeta någon form av strategi att försvara sig emot.
Egentligen vore väl det förnuftiga att ha någon form av brunkarcenter här (Panarin och Kane hade ju faktiskt Artem Anisimov mellan sig när de var som allra framgångsrikast i Chicago), men jag slänger in Malkin här.
Man vill ju i alla fall se om det funkar.
Foto/Montage: Bildbyrån
3: Finland
Patrik Laine – Aleksander Barkov – Mikko Rantanen
Barkov och Rantanen är på många sätt lite gammalmodiga spelare, storväxta och kraftfulla pjäser, som gillar att sakta ner tempot och använda sina enastående händer och ögon för att trolla bort motståndare eller lirka fram smörpass till lagkamrater som glömts bort av motståndarna när de försökt få stopp på puckföraren.
Det för oss till Laine, den ultimata revolvermannen i en sådan här lina. Vänsterfattade Barkov och Rantanen kan snurra och hålla undan i det högre hörnet bäst de vill, och så kan Laine tålmodigt vänta på pucken därborta på vänsterflanken och när den väl kommer – givetvis perfekt serverad – så är det godnatt.
Vilken kedja det skulle kunna bli.
Foto/Montage: BIldbyrån
2: Sverige
Victor Hedman – Erik Karlsson
Jag mixar upp det och slänger in ett backpar här. De här två jämngamla spelarna har faktiskt spelat ihop förut, men då får man gå tillbaka till ungdomslandslagen. I samband med NHL Awards 2017 då de båda var nominerade till Norris så frågade jag dem om det, och vem av dem som stannade hemma.
– Vadå, vi hade ju målvakt, vill jag minnas att Victors svar var.
Skojigt, även om det här så klart är ett backpar som skulle kräva att forwardsen framför dem håller koll ifall de skulle behöva fylla igen någon lucka som öppnas när någon av backarna fyller på.
Jag tror dock att dessa två Norris-vinnare skulle fungera bättre ihop än vad man kanske instinktivt tror. Eriks största styrka tycker jag är hur han startar anfall ur egen zon, antingen genom att slå precisa förstapass eller att ta ut pucken själv. Victors spets kommer i stället kanske främst genom att fylla på när yta öppnas och i stället få pucken i en senare del av anfallet där han står för avslutet eller den sista passningen.
Uppspel genom Karlsson till höger och en galopperande Hedman på ytan som öppnas på den bortre kanten skulle kunna sitta som ett smäck.
Med etablerat tryck skulle det också öppna svårförsvarade möjligheter – båda har instinkten som krävs för att fylla på när lucka öppnas eller att styra från blålinjen, så där kan båda anfalla oförutsägbart och vasst.
Personligen tycker jag att Hedman fungerar bättre med puckskickliga backar än typiska defensivspecialister. Försvarsdelen av spelet behöver han inget särskilt understöd i eftersom han kan hantera både kvicka och kraftfulla spelare, och han hjälps mer av att spela med någon som kan sätta igång anfallen ordentligt så att han kan få fylla på.
Karlsson mår i sin tur kanske bra av att ha någon som kan spela resolut och enkelt och hantera kraftfulla forwards, och få spelare i världen är bättre på det än Victor.
Nu tror jag i och för sig att resonemanget jag använder mig ovan skulle gå att applicera på en argumentation för att till exempel köra Mattias Ekholm–Erik Karlsson och Victor Hedman–John Klingberg. Det vore bra alternativ, men strunt i det – när vi har två aktiva Norris-vinnare som dessutom är väldigt goda vänner vid sidan av isen så vill man ju i alla fall se om det funkar.
Foto/Montage: BIldbyrån
1: Kanada
Connor McDavid – Sidney Crosby – Nathan MacKinnon
Då var vi då framme vid Kanada, en rikedom av stjärnor lika överdådigt dignande som Smaugs samlade guld.
Det fanns många olika kittlande kombinationer att välja på här, men till slut fick det bli den här. Visst, Crosby skulle mycket väl kunna återbördas till Patrice Bergeron och Brad Marchands sällskap i och med att dessa tre firade så stora framgångar tillsammans i den senaste upplagan av World Cup – dock så kan jag tänka att det kanske vore rimligare att försöka hitta en högerfattad avslutare som påminner om David Pastrnak här (hallå Steven Stamkos).
Det för oss till den här trion, som de facto skulle kunna vara mångas topp tre över de bästa spelarna i världen.
MacKinnon fick chansen att spela tillsammans med sin barndomsidol och numer gode vän Crosby vid VM 2015, men det är en evighet sedan och långt innan MacKinnon tagit klivet ut till att bli en Hart Trophy-kandidat.
McDavid har aldrig fått chansen att tävla med Crosby så det vore så klart en fantastisk möjlighet. Att ha ligans två bästa spelare (?) tillsammans med sin idol, som fortfarande är med i den diskussionen, vore oerhört häftigt.
Exakt hur det skulle funka på isen vet jag inte, men tre så här begåvade spelare skulle hitta en väg. Crosby skulle vara ankaren defensivt och i trafiken runt mål, och sedan får väl McDavid och MacKinnon åka åttor runt zonen tills alla försvarare svimmat av utmattning eller total förvirring.
Det är en tårta på en tårta, men folk som använder det som något negativt har aldrig testat att toppa en bit mustig chokladtårta med en triangelprinsesstårta och en stadig slev klassisk jordgubbstårta med vaniljkräm.
Ni fattar grejen.
Hoppas jag i alla fall, för nu måste jag runda av den här spalten och göra en sötsugsräd i skafferiet.
***
Era egna förslag på drömformationer för olika landslag är så klart mer än välkommet i kommentarsfältet på det sociala medium där du hittade den här länken – eller för den delen vid fikabordet med din hockeyintresserade vän.
Kom bara ihåg att väldigt aktsamt hålla två meter ifrån varandra – sådana här diskussioner blir alltid så hetsiga så det lär sluta med något salivstänk.
***
Intressant?! Värd en kokt med bröd – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
