Frölunda har fått något att tänka på

SHL presenteras i samarbete med ATG Sport

Det kan framstå som fånigt, men med bara ett par matcher kvar av säsongen blir det allt viktigare att positionera sig inför slutspelet. För vissa lag handlar det om att plocka poäng, för vissa andra om att så ett fruktans frö i motståndarnas hjärtan. Luleå och Frölunda är två klubbar som mycket väl kan stöta på varandra i framtida matchserier, till och med finaler, och det finns tecken att tyda här. Vissa kanske förväntade sig något mått av tuppfäktning, men då har de missförstått Luleå Hockey den här säsongen.

Däremot tänker jag mig att det är ungefär så här laget tänkt spela sin slutspelshockey. Enkelt, misstagsminimerande, blixtrande kontringar – och en defensiv som får motståndarnas offensiva stjärnor att ligga sömnlösa mellan kallsvettiga lakan.

Den första perioden var lite avvaktande, farten var förvisso hög men lagen tog liksom ut varandra. Luleå fick hjälp av domaren i sin forecheck och Karl Fabricius kunde till slut sätta 1-0 bakom Johan Mattsson. I andra perioden öppnade sig matchen – för Frölunda.

Det finns en bild av att Luleå är dåligt i just andraperioden, men sanningen är att det inte är så jäkla illa. Luleå är förvisso inte bäst i klassen, parkerar någonstans i mitten av SHL i just den kategorin, och man har vunnit fler andra- än tredjeperioder. Dock upplever jag att fördomen stämmer på så vis att Luleå ofta blir tillbakatryckt i mellanakten och just den här matchen var ett lysande exempel på just det.

För Luleå Hockey fick knappt låna pucken.

Frölundaspelarna svärmade som uppretade fiskmåsar i Luleås zon, det smällde i stolpar, plexiglas och alla skydd som Joel Lassinantti lyckats klämma fast på sin målvaktskropp. Med nio minuter kvar av andra perioden sköt Emil Larsson hemmalagets första skott på motståndarnas mål och det var bara en tidsfråga innan målet skulle komma. Det tog ungefär fyra minuter till innan Erik Gustafsson gjorde det – för Luleå.

Det var ett djupt orättvist och för Luleå fullständigt underbart mål, en fackmannamässigt utförd kontring tre mot en där Gustafsson slog in returen på en fin räddning av Mattsson. Att Ryan Lasch reducerade i numerärt överläge strax innan andra pausen förtar inte intrycket – att matchen inte var avgjord där och då var ett mirakel sänt från välvilliga hockeygudar som såg matchen iförda Luleåhalsduk.

Men Luleå Hockey ligger ju inte tvåa för att man haft tur. Det här är ett bra lag, och spelarna reste sig i tredje perioden. Isac Lundeström tonårsslarvade bort ett friläge, Robin Kovacs missade pucken vid öppet mål, Jonas Berglund klonkade stolpen. Frölunda hade ett solitt spelövertag, absolut, men Luleå skapade minst lika heta chanser. Till syvende og sidst är vi tillbaka precis där vi varit så många gånger förr.

Luleå i ledning under slutminuterna. Motståndarna som åker runt, runt, runt – men inte hittar in i några farliga ytor. De är nämligen till brädden fulla av Luleåspelare. Försvarande Luleåspelare, från sig vilt slående Luleåspelare, Luleåspelare som hoppar, Luleåspelare som kastar sig, Luleåspelare som fläker sig. Luleåspelare som gör allt för att ta segern åt Luleå – och motståndare som kämpat redligen men som nu är slagna. Det är en historia som är lika gammal som Sven Jerring, men den håller än, mot det bästa motståndet som hockey-Sverige har att erbjuda.

Luleå Hockey håller för det mesta.

Frölunda har fått något att tänka på.